Vaslav Nijinskij ändrade upplevelsen av vad en dansande man kunde vara. Han, och de andra manliga dansarna i Ballett Russes, hade en teknisk brillians som var okänd i väst. Han gav sina scengestalter en ambivalent erotisk utstrålning som attraherade både män och kvinnor. Men där fanns också något djupt mänskligt, en vision av den lilla människan, som det var möjligt att identifiera sig med.
När Nijinskij började skapa egna baletter blev han revoltör och avantgardist. Han avslutade sitt förstlingsverk En Fauns Eftermiddag med ett antytt samlag. Att göra detta 1912 då sex på scenen var ett icke-existerande begrepp visar styrkan i hans övertygelse. Som alla rebeller följde han till slut helt sin egen väg och bröt med sin samarbetspartner och älskare Serge Diaghilev.
Tidig sinnesjukdom
Men det som kunde ha blivit en enastående karriär bröts av en tilltagande sinnesjukdom och endast tjugonio år gammal gick han in i tystnaden. Hans avsked från publiken var lika spektakulärt som hans entré. En privat föreställning i balsalen på Hotell Suvretta-Haus i St Moritz 19 januari 1919. Föreställningen inleddes av en halv timmes absolut stillhet. Jag skall dansa kriget för er sade han sedan till sin förbluffade publik och dansen som följde har tolkats som ett uttryck för den smärta han kände inför första världskrigets fasor.
Om Nijinskij var tyst var andra desto aktivare, däribland hans hustru Romola. Tillsammans skapade dessa den romantiska myten om det galna geniet. Idag har synen på Nijinskij förändrats och man börjar mer och mer inse hans betydelse för danskonstens utveckling. Men fortfarande är det så att det så att säga finns en ”Nijinskij” för alla. Ikonen blir ju vad man vill att den skall bli eftersom människan och därmed sanningen är borta.
Ut- och föreställning
I Hamburg finns en av Nijinskijs mest hängivna beundrare, koreografen och ledaren för Hamburgbaletten John Neumeier. Det var Nijinskij som väckte den unge Neumeiers intresse för dans och han har fortsatt att inspirera honom bland annat till att skapa en av de mest omfattande samlingarna av dansskrifter, foton, konstverk och föremål. En samling vars kärna utgörs av ting knutna till Nijinskij.
Den andre juli i år förverkligade John Neumeier en dröm. Denna dag invigde han en utställning om Nijinskij och presenterade sin helaftonsbalett ”Nijinskij”. Baletten är ett djupt personligt dokument om en människas hängivenhet inför en annan människas livsöde. Själv beskrev Neumeier sin känsla för Nijinskij för mig som ett slags kärlek. I baletten skapar han en impressionistisk upplevelse av komplexiteten och det hektiska flödet i Nijinskijs korta aktiva liv. Han lyfter fram det gripande mänskliga i gestalten Nijinskij, det som är hans egen förklaring till varför Nijinskij fortsätter att fascinera människor.
Kultstatus
På sitt sätt exemplifierar John Neumeier det som skapar en legend. Besattheten och den starka karisman, ett slags energiflöde som når ut och berör människor. Nijinskij hade både besattheten och karisman men i hans liv var dessutom lyckan och tragedin intensivare än i vanliga människors liv. Där fanns exotiska inslag som homosexualitet och upprivande separationer, vilket gav upphov till de mest fantasifulla rykten. Och han gjorde det som fodras för att få bestående kultstatus, han ”försvann” medan han fortfarande stod på toppen av sin karriär.