”THE MISSING FORTNIGHT” SPELADES FÖR FÖRSTA GÅNGEN I GÖTEBORG REDAN 1994. VARFÖR TAR NI UPP DEN IGEN?
– Det känns inte som om vi har haft premiär på föreställningen på riktigt. När vi har spelat den tidigare, har det inte varit med full orkester som nu, så när Gugge (Sandström, teaterchef) frågade om vi var intresserade av ett gästspel, var det ett ’offer we couldn’t refuse’.
FÖRESTÄLLNINGEN BYGGER PÅ EN FIKTIV HANDLING KRING BURT BACHARACHS ODÖDLIGA SCHLAGERMELODIER. VAD ÄR HANS STYRKA SOM LÅTSKRIVARE?
– Han gör genialt enkla, vackra melodier som under ytan egentligen är ganska komplicerade. Det finns många musikaliska lager. Sedan tillkommer Hal Davis’ underfundiga texter.
VILKA BACHARACH-LÅTAR GILLAR DU BÄST?
– ”I’ll Never Fall In Love Again”, ”Walk On By”, … Jag skulle kunna räkna upp allihop!
Angereds-perioden
VID ÅRSSKIFTET SLUTADE DU SOM KONSTNÄRLIG LEDARE FÖR ANGEREDS TEATER, ETT JOBB SOM DU HAFT I TRE ÅR. VARFÖR?
– Kontraktet gick ut, först och främst. Och så har jag haft det musikaliska vid sidan av sedan 1997. Jag ville ge Cue en chans. Det är huvudskälet till att jag slutade.
Sedan tycker jag att vi har slagit in på ett bra spår i Angered, med föreställningar som har folks egna berättelser som grund. Det var dags för någon med ett annat temperament, att angripa den skatten från ett annat håll. Jag är glad att det blev Lars Arrhed som efterträder mig, han har verkligen ett annat temperament.
VILKEN ÄR DEN VIKTIGASTE ERFARENHETEN DU TAR MED DIG FRÅN ANGERED?
– Respekten för människor och deras berättelser. Vi har gjort lite samma resa som Lars Norén med ”7:3”. Jobbat med amatörer och deras verklighet – hur man berättar och vad som berör.
Popkarriären
VAD SKA DU GÖRA MER I ÅR FÖRUTOM ”THE MISSING FORTNIGHT”?
– Jag ska mest jobba med Cue. Nya singeln Crazy släpps på torsdag den 10 februari och albumet kommer den 27 mars. Jag pratar även med Angered om att sätta upp en föreställning som heter ”Radio Hit Libertad”. Det är ett projekt om eldsjälarna som får saker och ting att hända i områden som Angered och Hammarkullen. Men ingenting är bestämt när och om föreställningen blir av.
VARFÖR HAR DET TAGIT SÅ LÅNG TID FÖR CUE ATT GE UT ETT ALBUM? GRAMMISEN FÖR BÄSTA LÅT FICK JU BURNIN’ REDAN 1998.
– Jag går in till 100 procent för det jag håller på med. Just nu är det 100 procent Cue och ganska låg prioritet på allt annat. Men när ”Burnin’” kom ut var jag helt inriktad på en uppsättning. Det var lite corny.
Tunström som språkdonator
DU REGIDEBUTERADE PÅ FOLKTEATERN 1996 MED JULORATORIET, EN UPPSÄTTNING SOM BYGGDE PÅ GÖRAN TUNSTRÖMS ROMAN. VAD TÄNKTE DU NÄR DU FICK HÖRA ATT HAN VAR DÖD?
– Jag blev väldigt sorgsen. Han gav mig ett språk. Jag kan inte nog understryka hans betydelse för mig. Jag är väldigt bedrövad.
ÄR DET SVÅRT ATT KOMBINERA DINA OLIKA KARRIÄRER SOM MUSIKER, SKÅDESPELARE OCH REGISSÖR?
– Jag har aldrig haft problem förut, men nu är det lite lurigt. Skivbolaget var inte överdrivet lyriskt över att vi var med med i Bingolotto i lördags och sjöng ”I Say A Little Prayer” ur ”The Missing Fortnight”. De tycker att det rör till bilden av Cue. Det tycker jag är larvigt. Folk är väl inte dummare än att de förstår att man håller på med olika saker.
HAR DU NÅGOT DRÖMPROJEKT DU INTE HAR GENOMFÖRT ÄN?
– Det har jag aldrig hunnit formulera. Jag har alltid blivit tillfrågad att göra olika saker. Men jag har någon idé om en platta jag skulle vilja göra, och en typ av föreställning. Fast det är oerhört oformulerat än så länge.
Loading ...
