NMD-z: Önskningarnas ö

På en ö vid ”en fyr långt ut i det väldiga havet” sitter fyrvaktaren Vincent med en mås som enda vän. Han längtar efter en människokompis och helst av allt en fru. Måskompisen, en tjej, tycker väl inte att det där med mås eller människa spelar så himla stor roll. Men en dag flyter en magisk flaskpost i land med en karta över Önskningarnas ö. Måsen och Vincent trotsar vågorna med eka och åror.
   Texten är poetisk och ur dragspelaren Åsa Sundstedts bälg föds vindarna. Agneta Andersson-Forsells scenografi är enkel men bygger tillsammans med spelet ett rum större än sig självt. Anna Arturssons gestaltar genomarbetat sin retfulla mås.
   Regissören Olle Thörnqvist har valt att också jobba med dockor och dockspelets möjligheter till perspektivförskjutningar, liten Vincent långt upp i fyren kommer ner och blir stor som en människa. Om jag själv får önska mig något på Önskningarnas ö är det ett känsligare dockspel där dockorna får fyllas av eget liv och lämna symbolstadiet. Annars är jag mycket nöjd med min mysiga maggropskänsla.