Familjen och patriarkatet är sociala system som i sin underordning av kvinnan exakt motsvarar kapitalismens underordning av livet. Noras flykt från moderskapet – kvinnans bestämmelse – och de reaktionära hemmafrudrömmarna i tyskspråkiga länder, är Elfriede Jelineks måltavlor när hon skriver om och skriver till två Ibsendramer: Ett dockhem och Samhällets stöttepelare. Tarantellan är sig ganska lik. Men annars kan man nog säga att Jelinek rakade skägget av Henrik Ibsen i denna ”Vad var det som hände efter att Nora lämnat sin man”, Nobelpristagarens dramatikerdebut från 1979.
Eller också kanske hon bara klädde ut honom i S&M-rollspelens symboliska kostymer. Sexualitet är en maktordning, mäns uppdelning av kvinnor i mödrar eller horor gör att inte ens spelet mellan sadist och masochist innebär någon befrielse. Kvinnors försvar av mödraskapet och kärnfamiljen är ett svek, och mäns makt- och karriärstrategier är deras huvudsakliga intresse.
Faderskap och kärlek är betydelselöst. All reproduktion är reproduktion av makt, men när kapitalet reproduceras mister det inte sin fräschör, som kvinnokroppen, som åldras och förlorar sin attraktion.
Av Jelineks rasande och fräcka tillskrift till Ibsen gör tyska regissören Anna Bergmann en tvåtimmarsshow utan paus på Malmö stadsteater. Många syftningar på dockor blir det, sexdockor förstås, men mest anslående i scener där Torvald (Sven Boräng) och Fru Linde (Karin Lithman) uppträder som dockor styrda med fjärrkontroll. Krogstad görs till en gangstertyp i läderjacka, och Erik Olsson ger honom lite Robert De Niro-gester.
Samme skådespelare får också agera en komisk fabriksförman, med korsett och balettskor, sjungande arior och rytande som en lägerkommendant; kanske en blinkning till Jelineks eget lidande som misslyckat sång- och balettunderbarn. Mussolini och Hitler citeras, när Nora får plats i en fabrik som mest liknar Auswitch. Tyska Brigitte Zeh gör huvudrollen med extra betonad brytning och medvetet överspel i alla Noras tarantellautbrott och knixigt flickaktiga förförelselekar med kvinnlighetens attribut. Det är rappt och dansant, med säker replikföring och säker scenteknik, absurda och burleska effekter och fullt pådrag i två timmar helt på det tyska teatersättet.
Loading ...
