Jag vet inte vad som är värst: att SVT direktsänder en liten flickas begravning eller att Lars Norén avskyr människor till höger och vänster, inklusive sig själv.
Jo, Engla Höglunds direktsända begravning är värre ur snasksynpunkt än att Bonniers och Norén såg den helt avgiftsfria marknadsföring hans dagbok genererade. Och vi i media nappade. För media älskar media och att få press. Media älskar sig själv och ger sig press.
En dramatikers dagbok tog slut på förlaget på en helg. Vi vet ingenting om förstaupplagans storlek – men om man spekulerar var den inte i Henning Mankell-storlek. Förhandsartiklarna, radio- och tv-sändningarna var otaliga och alla fokuserade på en sak: skvallret. Men som läsare kan jag konstatera att skvallret känns mindre intressant än resten av boken. Skvallret är bara intressant för branschfolk. Om ens för oss.
Varje teaternörd, eller bara den som är intresserad av teaterarbete, bör däremot ha Noréns dagbok i sin hylla. Insynen i allt från ljusrepetitioner som inte fungerar, skådespelare som drömmer mardrömmar till Noréns eget skrivande är fruktansvärt intressant. Och så snygg den är! En eloge till formgivaren är på sin plats.
Jag pendlar mellan hemmet i Uppsala och redaktionen i Stockholm och har läst boken bland annat på fyrtiominutersresorna. Vanligen vill man bara hem så snabbt som möjligt när tåget når Uppsala, men under läsningen har jag blivit närmast förbannad för att jag måste lämna Noréns språk. Ett språk som vi känner från hans pjäser, men att få vila i det i nära tvåtusen sidor är en terapi Norén själv troligen aldrig får – eftersom han skriver den för oss andra.
Han skriver ett lugn i all ångest, all shopping (gud vad han köper dyra kläder) hans kärlek till barn och hustru och smärtan i att inte kunna få barn med den älskade. Adoptionsmöten. Arbetsresor. Resor. Gotland. Skräcken inför att möta Malexander-Tony. Planerade uppsättningar. Det är inte lätt att vara Norén.
Visst är det ärkegubbigt, och som feminist kan man bara sucka när Norén beskriver kvinnor genom deras yttre uppenbarelse medan männen naturligtvis beskrivs genom prestationer och aktivitet. Jag hoppas att En dramatikers dagbok sålde slut tack vare sina litterära kvaliteter och inget annat. Att Norén är gubbe får man väl bara ha överseende med.
Det man ska kritisera när det gäller En dramatikers dagbok – snarare än att han valt att göra sig ovän med en massa teaterkollegor och journalister, eller att han hänger ut sina anhöriga – är hur vi i medierna glufsar i oss av det och ger jätteförlaget fullständigt gratis marknadsföring. Norén har ju rätt. Medierna är överlistade av Norén.
FAKTA
Titel: En dramatikers dagbok
Författare: Lars Norén
Förlag: Albert Bonniers
ISBN: 978-91-0-011282-0
Loading ...
