Norrbottensteatern: Flickan och döden

Tre stolar, ett minimalt bord mot en fond av skira draperier någonstans i världen. Vågbrus och skarpa, okända ljud bryter den mörkt, blåtonade tystnaden. Reaktionerna visar hur terrorn gömmer sig i det som är en nybildad demokrati: dörrknackningar kan betyda förhör, okända billjud ett bortförande.
   Efter en punktering får förre motståndsledaren Gerhard skjuts av en läkare som kommer in på en drink. Hustrun Paulina hör hans röst och är säker: Läkaren är den man som torterade och våldtog henne till Schuberts ”Der Tod und das Mädchen”.
   Men om ett offer tvingar till sig en sanning av sin förövare – vem är då offer och vem är förövare? Juristen Gerhard tror på rättstaten. Paulina söker hämndens läkande kraft. Läkaren Robert förnekar allt.
   Statusspelet är intressant men stannar vid det teoretiska. När läkaren är ensidigt ond och Gerhard oberört behärskad är den enda jag kan känna sympati för Malena Hallerdts Paulina. Med tre spelbrickor av samma nyansrikedom skulle dramat kunnat bli den thriller det vill vara.