Norrbottensteatern: Populärmusik från Vittula

Populärmusik från Vittula bygger på motsatser i ett gränsland: Finland mot Sverige, kvinnor mot män, vedeldad bastu mot elaggregat. Över scenen spänner Pajalabron som förenar gränslandet: alla oavsett kön, ålder, nationalitet och nedärvda konflikter är ändå tornedalingar.
   Mitt i myllret av husmodersgymnastik, försvenskande skollektioner, den laestadianska farmoderns bortgång och gengång och populärmusik från stora världen finns Matti och Niila. Matti som kväver sin dröm och hårt kuvade Niila (superbt gestaltad av Anton Raukola) som följer sin.
   Tyvärr skyms vänskapen mellan dem och deras väg mot ungt vuxenliv väl ofta av romanens myllrande, episodiska och komiska karaktär som fått följa med upp på scenen. Lite saknar jag de höjdpunkter och dalar som behövs för en helt igenom fängslande scenversion.
   Mycket har hunnit hända med Niemis roman: en film och tre finländska och tre svenska scenversioner med anknytning till boken har haft premiär. I en lokaltidning går en serie med samma namn. Tornedalskommuner går i spinn av lycka över uppmärksamhet.
Och kanske är det också så att jag hunnit bli lite mätt på Populärmusik från Vittula? Det vore fint att se en annan bild av Tornedalen nu.