Ditt nya stycke Book of Songs, som ni har haft premiär med på Tanzhaus nrw i Düsseldorf, skiljer sig en del stilmässigt från det som brukar känneteckna Ingun Bjørnsgaard Prosjekt.
– Den har en lite annan stil än mina föregående stycken. Book of Songs är baserad på solopresentationer och jag har gått ifrån en del av min lite ironiska lek med genrer mellan klassisk balett och modern dans… om det är det du tänker på. I Book of Songs har vi fokuserat mer direkt på dansen och musiken. Namnet på musiken, som specialkomponerats av Henrik Hellstenius, har också givit namn åt hela uppsättningen. Musikerna befinner sig på scenen tillsammans med dansarna och ger en konsert samtidigt som stycket dansas. Kompositionen och koreografin är uppbyggd kring tio ”sånger”. Tidigare har jag arbetat med mer narrativa förlopp och som sagt med ett spel med genrer innanför dansen. I Book of Songs är dansen och koreografin mer koncentrerad kring olika karaktärstyper.
– När jag och dansarna arbetade fram stycket använde vi Henrik Ibsens sista pjäs När de döda vaknar som referens. En del av de rollfigurer som dansarna provar av på scenen har sitt ursprung därifrån. Istället för att vara narrativt kan man säga att dansarna provar av, får gå in och ut ur olika rolltyper, provar hur det är att identifiera sig med en karaktär för att sedan gå in i en annan.
Ni turnerar med tre olika uppsättningar i Tyskland: Pli à pli från 1999, the afternoon and the others från 2000 och så det nya stycket Book of Songs. Det låter som ett hårt program.
– Det är en utmaning. Det blir mycket arbete för alla i en så relativt liten organisation som vårt danskompani… tre helaftonsföreställningar. De flesta av dansarna har dansat styckena tidigare. Men en är helt ny, Christopher Arouni, han är från Stockholm, och han har fått repetera in alla föreställningarna inför turnén. Det har krävt en stor arbetsinsats. Men det är samtidigt väldigt roligt att turnera med flera stycken. De står fint mot varandra. De spelar på olika saker, Pli à pli och the afternoon and the others är lättare föreställningar, sammanvävda av många olika komponenter både narrativt och dansmässigt, medan Book of Songs fokuserar på solon och framhäver de tre dansarna Haldis Olafsdottir, Torunn Robstad och Christopher Arouni.
Har de två tidigare styckena förändrats något i jämförelse med hur de såg ut när de hade premiär?
– Det känns väldigt bra att kunna hålla liv i tidigare verk. Det var tre år sedan det var premiär på pli à pli och två år sedan det var premiär på the afternoon and the others. Föreställningarna utvecklas alltid lite. Det är i stort sett samma
dansare, men också några nya. Haldis Olafsdottir har varit med i alla från starten. Torunn Robstad dansade vid premiärerna för två av föreställningarna, de som vi kommer att visa i Stockholm. Hon har varit borta från kompaniet i några år och dansat i Cullbergbaletten.
– Jag gör inte stora ändringar i styckena, jag ändrar mest på detaljer. Det sker ting på olika plan i koreografin, så om jag gör en förändring på ett plan kan sammanhanget med ett annat plan bli förstört.
Loading ...
