Norskt i Frankfurt

Under november månad förra året kokade det av norsk energi i konstcentret Mousonturm i Frankfurt. Den konstnärliga ledaren Christine Peters hade i ett samarbete med Bergen Internasjonale Teater satt samman en månad med konst från Bergen. Samtida dans och teater stod överst på agendan, men man visade också ett axplock av den mest intressanta bild- och videokonsten samt fick till ett par tunga club-sessions. Norsk teaters guldkorn Bak-truppen inledde festivalen med ”Good Good Very Good”, ett manifest i galna idéer utfört med kongenial finess (spelades i Stockholm under Panacea Talk Show), varpå hela festivalyran somnade av. I Bak-truppens senaste skapelse, som framfördes den andra dagen, ”Spekt” äter nämligen hela truppen så mycket sömnpiller att de efter en dryg timme sover som stockar. Tycka vad man vill, men det är ett mästerstycke inom så kallad ambient-teater. En teater som refererar mer till chill-out rummets atmosfär på technopartyn, än till Onkel Vanja eller trovärdigt skådespeleri. Skådespeleri på hög nivå bjöd dock den belgiska gruppen Dood Paard (Död häst) när de gjorde en första variant av den norska dramatikern Finn Lunkers senaste text ”Play Alter Native”, ett drama som är skrivet för att spelas av barn mellan tio och tolv år. Mer publika succéer gjorde danskompanierna Ingun Bjørnsgaard Prosjekt och Nye Carte Blanche med en koreografi av Ina Christel Johannessen. Aningen tillrättalagt och sympatiskt kanske, men proffsigt genomfört med relativt hög skrattfaktor. Konserter, utställningar, sceniska läsningar och club-akter, allt signerat Bergen, en hyllning till Bergen Internasjonale Teater och dess eldsjäl Sven Åge Birkeland, som sedan starten för femton år sedan har satt Norge och Bergen på den internationella scenkonstkartan. Låt se vad det leder till för dansvåren 2000.