Nostalgisväng i nationalskattenAbbas musikaliska guldgruva skapar ett extremt nostalgiskt sväng i Catherine Johnsons musikal Mamma mia!. I går var det Stockholmspremiär för den internationella versionen. Foto: Brinkhoff/Mogenburg
Recensioner [2008-08-14]

Nostalgisväng i nationalskatten

Mamma mia! av Catherine Johnson
Scen: Globen
Ort: Stockholm
Regi: Phyllida Lloyd
Medverkande: Haley Flaherty, Carolanne Weidle, Cameron Blakely, Damian Myerscough, Richard Shelton med flera
Länk: Mamma mia! – The international tour


recension/musikal. Catherine Johnsons musikalbearbetning av en svensk nationalskatt har visst något visst. Kajsa Lindh rycks till slut med även av den internationella versionen av Mamma mia!, som hade Stockholmspremiär i går.

Musikalen Mamma mia! sägs vara världens största musikal just nu. Och det är väl bara att konstatera att den helt enkelt har något visst. Den är som en svensk nationalskatt som vi aldrig verkar få nog av. Ungefär samtidigt som den nu syns på bioduken är alltså scenversionen också tillbaka i Sverige på originalspråket engelska.


Till skillnad från de flesta musikaler är det låtarna – och det från Abbas musikaliska guldgruva – som stått till grund för hela storyn till Mamma mia!. Manusförfattaren Catherine Johnson har gjort ett fantastiskt jobb med att väva ihop en berättelse med tjugotvå av Abbas makalösa hits.
   En berättelse som inleds med att tjugoåriga Sophie (Haley Flaherty) förbereder sitt bröllop på en romantisk grekisk ö där hon har växt upp med sin mamma Donna (Carolanne Weidle). Hon vill bli överlämnad till brudgummen av sin far men problemet är att hon inte vet vem som är hennes far. I hemlighet läser hon sin mors dagbok från det år hon blev till – och lyckas få fram tre potentiella fäder. När hon bjuder in samtliga, utan sin mors vetskap, är det början på en härva som bara kan sluta på ett enda sätt – i ett härligt kaos.


Rekvisitan är lysande i sin enkelhet, mycket grektypisk och praktisk. Och för övrigt exakt likadan som den som användes i den svenska uppsättningen.
   Men riktigt allt som fanns i den svenska musikalen finns inte med i den internationella. För trots värme, kärlek och humor i massor är det något i stämningen som saknas.
   Till den svenska versionen kom massa barn med plakat med sina favoritlåtar på. Folk reste sig ur stolarna för att sjunga med och dansa. Här i Globen ser jag hur folks huvuden visserligen nickar med i takt till musiken, men det är som om de sitter och väntar på att få ryckas med på riktigt. Typiskt svenskt kan tyckas, men det kan också ha att göra med den något mediokra sånginsatsen från några i ensemblen.


De som sticker ut och som lyfter föreställningen är Donna och Sam (Carolanne Weidle och Cameron Blakely). Och till slut kan ingen i längden motstå det extrema sväng som faktiskt uppstår kring nostalgin från Abbas låtar. Det är väl just det där som vi aldrig kan få nog av.


 



KURIOSA
Över trettio miljoner människor har sett musikalen Mamma mia!, sjutton tusen personer ser den varje kväll, den har haft premiär i över hundrasjuttio stora städer och spelats oavbrutet sedan premiären 1999 på West End i London.

Kajsa Lindh

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare