I huvet på teatercheferna
VISIONER. Idag förlängs Linus Tunströms kontrakt på Uppsala stadsteater, meddelar teatern. Det nya treåriga förordnandet startar spelåret 2010/2011. Tunström kan alltså fortsätta jobba med sin ambition att göra Uppsala stadsteater till ”Sveriges främsta konstnärliga teater” och passar på att kommentera scenkonstens större vikt i kärva tider:
– På ett större plan är det viktigt för hela staden att det finns ett livaktigt kulturliv. Och ett bra kulturliv är bra för tillväxten, lockar till sig kreativa människor och investeringar. Det är dessutom bra för folkhälsan.
I veckan presenterades också stora visioner för de nästkommande fyra åren på Folkteatern i Göteborg. Lars Norén, ny konstnärlig ledare, och Ulrika Josephsson, ny vd, höll den hetaste presskonferensen i stan sedan … ja, någonsin, enligt Nummers Linda Isaksson, som kan rapportera om en pirrigt förväntansfull stämning och vågar hävda att ”Göteborg is the place to be för oss teaterkramare just nu”. Och visionen? Storslagen – naturligtvis. Norén sätter i vår upp Sofokles Oidipus i en egenbearbetad version. Långsiktiga samarbeten med regissörerna Sofia Jupither, Melanie Mederlind och Eirik Stubø är spikade liksom ett intensivt skådespelararbete och inte minst en ny tillgänglighet som exempelvis innebär öppna repetitioner och textade föreställningar i ett ombyggt, modernt teaterhus på Järntorget. Dessutom planeras korsbefruktningar med scener i Paris, Bryssel och Köpenhamn.
Aktuell Mankell – med Palmepjäs!
PALMEPJÄS. En annan författargigant är på gång! Henning Mankell har inte bara fått till en ny roman om Kurt Wallander, han släpper färsk dramatik också. Temat i både deckaren och pjäsen är det tidiga 1980-talets in- och utrikespolitiska klimat, och turerna kring den sovjetiska u-båt som gick på grund på svenskt vatten för 27 år sedan.
Om ett år blir det urpremiär för pjäsen som har titeln Politik, på Stockholms stadsteater. Vem som ska göra den centrala rollen som Olof Palme är oklart. Högst på Nummers önskelista står Johan Rabaeus, men han hänger visst mest på Dramaten nu igen (dit ett helt gäng förlorade stjärnor är tillbakalockade konstaterade vi i vår höstspaning). Vilket alldeles osökt för oss till nästa notis …
Ekman ersätter Roos
MOLIÈREMYS. Regissören Staffan Roos har hoppat av Den girige på Dramaten, av personliga skäl. Han ersätts därför av ingen mindre än teaterchefens make Gösta Ekman, som i ett pressmeddelande låter själaglad över att få både Molière och en namnkunnig ensemble i knäet över en natt. I rollistan återfinns bland andra Marie Richardsson, Hans Klinga och Rebecka Hemse.
Nummer delar Ekmans entusiasm, särskilt över huvudrollsinnehavaren: monsieur Rabaeus! Inte nog med att karln är en av landets tyngsta skådisar, hans franska bakgrund märks enligt säkra källor genom flitigt användande av uttryck som ”mon dieu!”. Prognosen för Molière på Dramaten i höst är med andra ord très bien.
Några varv till
KULTURUTREDNINGEN. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill (kanske inspirerad av alla turer i den kulturpolitiska operan Näsflöjten, vars premiär hon bevistade) se fler vändor när det gäller Kulturutredningen. Det framgår av en intervju i Riksutställningars omvärldspublikation Spana, där kulturministern säger att det kan blir nya utredningar, både små och stora:
– Utredarna skriver själva att vissa frågor behöver följas upp och det har ju vi också kunnat konstatera. Allt är inte färdigutrett och uppdraget blev större än de kanske hade väntat sig.
Adelsohn Liljeroth efterlyser också ”intensivare samverkan” mellan statliga kulturinstitutioner och civilsamhället.
Tänkte inte på det …
OMBYGGE. Även Kungliga operan har blivit tvungna att utreda lite till, typ. Ledningen har beslutat att skjuta upp ombyggnaden av teatermaskineriet eftersom de anbud man fått visade sig vara riktiga budgetsprängare.
Tanken var att renoveringen skulle genomföras säsongen 2010/2011, men nu verkar hela projektet läggas på is. Operans vd Anders Franzén försöker se det hela från den ljusa sidan. Han tänker passa på att ”djupgående analysera Operans fysiska behov ur ett framtidsperspektiv”. Eeh … är det inte just sådant man brukar ägna sig åt innan man drar igång ett anbudsförfarande?
Ännu fler operaexperiment
VÄRLDSOPERA. Apropå opera, det verkar ju vara en scenkonstform som lockar fram det ena storslagna, på gränsen till vansinniga experimentet efter det andra. På den lätt grandiosa listan med schlagerdisco, nyopera och operabio kan vi snart lägga till världsopera!
2012 är tanken att skandinaviska operastjärnor ska sjunga ihop med kollegor i USA, Kanada och Italien – tillsammans, men alltså på helt olika platser i världen. Med hjälp av liveteknik och virtuella finesser ska The World Opera Foundation skapa spektakulär operakonst. Enligt spindeln i nätet professor Niels Windfeld Lund, på The World Opera är föreställningen tekniskt sett ”på kanten att vara omöjlig”. Han nämner också kulturella skillnader och olika, nationella operatraditioner som utmaningar. Nummer håller tummarna.
Divor gör det själva
OPERAPERFORMANCE. Någon som undrat varför klassiska sångare så sällan ackompanjerar sig själva? Handlar det om gamla konventioner eller är det bara svårt? Kanske får vi svaret den 23 augusti på Boulevardteatern, då nya gruppen Opera på två river av arior till alldeles egna toner av cello och harpa.
Duon består av Elisabeth Ljunggren och Aminah Al Fakir – ja, hon är Salems syrra! – och deras första produktion handlar om kvinnors självständighet och kärleksöden förr och nu. Bland annat jämförs klassiska hjältinnor med olika temperament, som teaterns Julia och Ofelia kontra operans Carmen och Cleopatra.
Högervridet hennabälte?
PUBLIKPROFIL. Någon läsare som känner igen sig i beskrivningen ”kulturellt bevandrad, samhällsintresserad högersympatisör”? Ungefär så sammanfattar nämligen SOM-institutet den typiske teaterbesökaren.
Men what about hennabältet? Är det inte längre medelålders damer med växtfärgat hår och vänsterideal som utgör scenkonstens baspublik? Eller är det redaktionens fördomsprofil som är ur led? Har de rödhåriga gått och blivit blåhåriga? Förvirring!
Nummertummen ner …
… gör vi för kombinationen marknadsstyrda hyror och kulturinstitutioners fjuttiga verksamhetsbidrag. Enligt en rapport från riksdagens kulturutskott behövs en spärrlagstiftning så att teatrar och andra verksamheter inte tvingas bort från sina speciallokaler på grund av stora hyreskostnader. Vettigt.
Nummertummen upp …
… ger vi till inlägg som ”Mia syr på Cecilias dräktjacka” och ”Lill-Mi och Lena monterar ett förkläde på en sjuksköterskedräkt” på Östgötateaterns föreställningsblogg om repetitionerna av den tredje pjäsen i Spetsprojektet: Ulla Isakssons Nära livet i regi av Jenny Andreasson. Skönt att få försjunka i finstämd kostymsömnad och stilla lästips i stället för höststress …
Loading ...
