Nummer summerar teateråret 2004

1.Årets teaterbråk
Dramatenchefen Staffan Valdemar Holms attack mot DN-recensenten Leif Zern var kanske snarare ett påhopp än ett regelrätt bråk, men hatbrevets ””jag föraktar och avskyr dig i djupet av mitt hjärta” lär vi ändå inte glömma i första taget. Riktigt slagsmål utbröt dock mellan samma teaters Tomas Pontén och Johan Rabaeus. De båda skådespelarna hamnade på kvällstidningarnas löpsedlar bara någon månad senare efter att ha viftat med knytnävarna under Dramatens vårfest.

2.Årets fusion
Inför julen 2004 konstaterar vi att teater och sport är lika rättkombinerat som sill och potatis: Löparoperan Paavo den store spelades åter i Helsingfors, Hockeyoperan Nagano hade premiär i Prag, fotbollsoperan Learning to Shout spelades på Åland och Sverigeturné, Spinkis (baserad på Lasse Anrells barnbok om en fotbollsspelande grabb) hade premiär på Spegelteatern, En liten föreställning om fotboll på Unga Riks och Sport och fritid har premiär på Kgl. Operan 11/12.

3. Årets dramatikerfeber
Redan innan Nobelpriset hade Galeasen premiär på Prinsessdramer och Tribunalen spelade Bambiland i maj – som Cinnober hade en reading av i november. Nu slåss landets dramaturgiat om rättigheterna för pjäser skrivna av årets Nobelpristagare i litteratur, Elfriede Jelinek. På gång är Riksteatern och Dramaten som redan äger In den Alpen. Och till våren sätter Stockholms stadsteater upp Raststätte oder Sie machens alle.

4. Årets plakatteater
Konstprojektet som bestod i vägskyltar med citat ur Lars Noréns Krig orsakade mer uppståndelse än någon plakatteater förmodligen någonsin lyckats med. När den otäcka verkligheten hann i kapp pjäsens och replikernas starka innehåll i samband med dubbelmordet i Linköping togs skyltarna ner av hänsyn till offrens anhöriga.

5. Årets förluster
Keve Hjelm, Hasse Ekman och Per Verner-Carlsson fattas Teatersverige när det nya året ska ringas in. Världspubliken sörjer förstås inte desto mindre filmstjärnorna Marlon Brando, Janet Leigh och Christopher Reeve som också gått bort under 2004.

6. Årets mejlbombing
… eller försök till marketing by exhaustion står den fria gruppen Teater Bamba från Stockholm för. Nummerredaktionen har under hösten fått i genomsnitt 3 mejl i veckan VAR med exakt samma information. Behöver vi skriva att intresset för deras föreställning avsvalnade redan vid skrivbordet? Det är roligare med virus som får datorskärmen att byta färg.

7. Årets omvärdering
Skotten i Ådalen 1931 mot obeväpnade demonstranter fick långvarig efterklang i den svenska historien. Men i musikalen En vacker dag i Kramfors framställdes hela konflikten som ett misstag. Den politiska laddningen tvättades bort och det handlade mest om att ytterligare förtränga ett ännu verksamt trauma. Här sjöng man: ”… det handlar inte om rätt och fel, det handlar inte om ont och gott, det handlar inte om vi och dom”. Karin Kämsby

8. Årets lokalpatriot
Enligt en utredning gjord av Region Skånes Gunnar Svensson förra året fick Malmö dramatiska teater uppmaningen att vara mer malmöitisk. Inte undra på att årets repertoar innehållit pjäser som Malmöiter, Hobbyspaggens fru och att flera av figurerna i Trollkarlen från Oz talar med diftonger. Vad blir nästa steg? Teateraffischer med informationen ”Alla talar skånska”, kanske? Karin Lindbom

9. Årets fågel, fisk eller mittemellan
Idag på Annadagen lägger vi lutfisken i blöt och avslöjar samtidigt att under det konstnärliga mellanåret 2004, hamnade flaxiga produktioner som SU-EN:s The Chicken Project och Norrlandsoperans Barberaren i Sevilla/Hönsgården i skuggan av en påtaglig fisktrend med de nyskrivna Jag är en gammelgädda i landsflykt av Martina Montelius, Måndag är fiskbulledag av Anders Duus, Att äga en muräna av Pija Lindenbaum och Strömming på Cattelin av Lucas Svensson.

10. Årets Rookie
Mattias Linderoth slog knockout på kritikerna med sitt porträtt av David i Borås Stadsteaters uppsättning av Natten är dagens mor. Så explosivt och dynamiskt har ingen skådespelare gjort rollen sedan… tja, Reine Brynolfsson i Björn Melanders legendariska tv-uppsättning från 1984. Om inte Linderoth snart får en stor roll på någon av Sveriges prestigescener finns det ingen rättvisa i världen. Johan Hilton

11. Årets partyblåsning
I stort sett alla teaterrelaterade institutioner och föreningar i Umeås kulturliv har fyllt jämnt under 2004. Jubelåret till trots har själva firandet varit stillsamt. Undantagen är Profilteaterns 20-årspartaj i maj och Teatermagasinets födelsedagsteaterfest för 30-åringen. Jämnåriga Ögonblicksteatern fick ett tråkigt slut på året: Såväl kommunen som Statens kulturråd sänker bidragen rejält inför verksamhetsår nr 31. Malin Palmqvist

12. Årets Emil i snickarboa
Tomas Lindström på Smålands Musik och Teater tog sig an Yves Hunstad och Eve Bonfantis klassiska clownmonolog Den komiska tragedin i egen regi, med en träkloss till näsa, rekvisita av träföremål och en hel snickarbänk på scenen. I slutändan blev det tyvärr för mycket hyss i snickarboa och för lite av scenisk gestaltning. Fast Lindströms projektidé med en teater som kombinerar fiktion och magi med det handfasta arbetets sfär är värd att följa. Kristjan Saag

13.Årets publikuppror
Alfred Schnittkes satiriska opera Livet med en idiot på Malmö opera och musikteater väckte minst sagt reaktioner. Många gav stående ovationer, andra lät knappt ridån falla innan de skyndade sig hem utan att applådera skådespelarna. Upprörda insändare om ”slöseri” och ”oanständighet” fanns kort efter premiären publicerade i lokalpressen. Inte visste vi att malmöborna var så pryda. Karin Lindbom

14.De små uppsättningarnas år
Handlar det om pengabrist eller om skådespelarkonstens seger över teknik och teatermaskineri? Små föreställningar med få skådespelare, sparsam dekor och direkt kommunikation gav – trots förhandsmisstankar om det motsatta – de starkaste teaterupplevelserna i Västernorrland: en kanonuppsättning av Robert Jelineks Som glöd under snö, Cirkus Elviras Rosa drömmar värmde hjärtat och Lena E Forslund rev av Det mest förbjudna så att våra tårar rann. Karin Kämsby

15. Årets Clash of the Titans
Jasenko Selimovic valde Anders Ekborg till titelrollen i Göteborgs stadsteaters uppsättning av Molières Don Juan. Men enligt säkra källor hann de båda herrarna knappt skaka hand innan de råkade i luven på varandra och snart hoppade Ekborg av. ”Selimovic och Ekborg har väsentligt olika uppfattningar om hur arbetet ska läggas upp” stod det i pressmeddelandet. En snygg omskrivning för årets största krock mellan två gigantiska egon. Johan Hilton

16. Årets blötaste
Varietéteatern Barbès i Malmö var under hösten ute på djupt vatten. Föreställningen Sweet Box kallades av regissören Pelle Öhlund för ”en fysisk och mental översvämning”. Och det plaskades och badades. Scenen var förvandlad till grunda bassänger och längs väggarna och från taket droppade det – dripp dropp dripp dropp. Tur att man hade gått på toaletten innan. Karin Lindbom

17. Årets Eureka!
Symfonisk musik går till allt! Norrlandsoperan i Umeå kombinerar Västerbottensteaterns berättarföreställning Huset med symfonisk musik, samma teaters improvisationsföreställning Påkommet med symfonisk musik och i Skymningen kombinerades nutida dans med… symfonisk musik! Operahusets gränser är vida, och allt behöver inte kombineras med symfonisk musik: mycket stark dansscen, samtidskonst, punkkvällar, popkonserter, after work. Ibland är det opera där också. Malin Palmqvist

18. Året teaterfotografi
På tre olika orter dök de upp nästan samtidigt: vackra studiokort. Vi talar om porträttfotografier som marknadsföring för föreställningar. Först ut var Göteborgs stadsteater med bröllopsfotografiet för Don Juan. Sedan kom Teater Pero i Stockholm med en studiobild à la mamma-pappa-barn till föreställningen Mannen, Damen & Något i magen. Och helt nyligen lanserade Helsingborgs stadsteater Askungen med ett … bröllopsfoto. Har vi med en retrotrend som går mot en nya vågen för familjecocooning att göra?

19. Årets äktenskapstycke
Ovanligt många teaterpjäser blev till film under 2004 (För bara två år sedan påvisade Nummer att trenden då var den omvända – se artikeln». Nämnas kan Masjävlar (Dalateatern 2001), Samiska teaterns Macbeth och den brittiska Stage Beauty. Under produktion är också Pistvakt (först på Pistolteatern) och Åter till Malmberget som bygger på pjäsen Mannen från Malmberget återvänder, del två (Riksteaterturné). Vi hoppas att trenden beror på att filmvärlden har öppnat ögonen för teatervärldens kvalitativa manus och skådespeleri.

20. Årets påhopp
Tre gånger under det gångna året har Teatertidningen ägnat arbetstid åt att hoppa på Nummer med svårtolkade insinuationer. Två gånger har det (lite fegt) skett anonymt via pseudonymen Tant Thalia, en gång öppet i Dagens Nyheter. Ok, vill ni ha Maktkamp på Falcon Crest, så låt oss ha Maktkamp på Falcon Crest. Dock, hellre en öppen pajkastning än smygkackande i kulisserna. Men ärligt talat, är inte teatersverige stort nog för fler teatertidningar? Vi kallar det för stimulans, inte konkurrens.

21. Årets form: kvinnomonologen
Lo Kauppi gjorde det så mycket att hon skulle kunna utnämnas till Årets kvinnliga Rookie (Bergsprängarens dotter som exploderade). Likaså Malin Axelsson (Dirty Dancing), Kim Anderzon (Grymt fett), Maya Hald (D Muttants Mission) och Lotti Törnros (Mitt liv som tjock). Vi talar förstås om årets monologtrend. För om kvinnor ännu är glesbebodda på vd-stolarna, så har de under 2004 varit desto synligare på scenen. Är det månne förra årets genusdebatt som har slagit igenom även visuellt?

22. Årets Teater-PK
Efter genusdebatten, som bland annat resulterade i en genuskommitté för scenkonst och en specialutbildning för kvinnnliga teaterchef-wannabes, sprack nästa skämda ägg i den svenska
teatervärlden: ”Oj, vi har ingen kurd på Kungliga Dramaten”. Så de anlitade raskt syrianske Daniel Boyacioglu. För även om Kulturdepartementets utredning av kulturinstitutionernas arbete med etnisk mångfald visade det vi redan visste: att 1/5 av Sveriges befolkning inte syns i kulturlivet – de med utländsk bakgrund, är vägen lång tills dess vi ser det nya Sverige på teatern.

23. Årets Peter & Vargen
”Annars slutar jag”, hotade hon. Och pengar trillade ånyo in. För så brukar hon säga när konkursen hotar. Och Nummer är förstås glada. För i krig och kärlek är som bekant alla medel tillåtna. Och vad vore Teatersverige utan Kristina Lugn och hennes Brunnsgatan Fyra? Så Statens Kulturråd, varför inte ge Kristina ett treårigt bidrag nästa gång, för vi vet ju alla hur det gick för Peter…

24. God jul & Gott nytt år!
God jul & Gott nytt teaterår önskar Scentidningen nummer.se. Här avslöjar redaktionens skribenter vilka som varit årets favoritföreställningar.

Publikens favoriter hittar du här