Interna snabblänkar
… om Moderat kulturpolitik »
… om kulturarvet »
… om sponsring »
…. Om nåbar kultur och begreppet kvalitet »
… Om A-kassan och framtiden »
Om moderat kulturpolitik
Vad säger du om kombinationen att vara kulturminister och moderat med följfrågan, hur viktig är egentligen kulturpolitiken hos Moderaterna?
– Det känns ansvarsfullt. För när jag gick in i moderaterna på 70-talet, så var kulturen en paradgren. Sedan var det ute ur politiken i många år, trots att våra väljare tyckte den var viktig. Med nya moderaterna tycker jag att vi är tillbaka i rötterna: kultur, bildning, historiska band, entreprenörsanda – allt det binds samman i kulturen. Och är självklar, tycker jag, i moderat kulturpolitik. På så vis känner jag mig bekväm i min nya position.
Kan du sammanfatta nya moderaternas kulturpolitik med tre nyckelord?
– Värna kulturarvet, entreprenörskap och korsbefruktning!
– Att värna kulturarvet är ju den traditionella, konservativa kulturvärderingen. Och det handlar om alla våra rötter bakåt. Entreprenörskap är ju givet. Kulturskaparna är ju per definition entrepenörer: de tänker nytt, annorlunda och hittar nya lösningar. Med korsbefruktningen är vi inne på det som kanske är viktigast av allt, som att vi får in mer humaniora i delar av de tekniska utbildningarna och att vi har personer i de tyngre bolagsstyrelserna som har kulturkompetens – men att vi också har människor i kulturstyrelser och dylik, , som har den ekonomiska kompetensen. Att man för in kultur i skolan. Kort sagt, att det finns korsbefruktning tror jag är otroligt viktigt.
Du har sagt att man på teaterhögskolan borde lära sig hur man startar eget företag och inte bara hur man fyller i blanketter för att söka bidrag.
– Ja, det handlar ju om marknadsföring: hur säljer jag mig själv? Men också om bokföring, skattelagstiftning och elementär juridik. Det var faktiskt AF kultur som gjorde mig uppmärksam på hur delvis handikappade många av kulturskaparna är fast de kanske har gått 3 – 5 år på en konstnärlig högskoleutbildning i tuff konkurrens. För även om man är otroligt skicklig och kompetent, så säljer sig ingenting av sig själv. Du får lära dig hur du fyller i bidragsansökningar, men inte den andra delen (Se teaterhögskolans utbildningsplan »).
Om kulturarvet
Men för att backa till det första nyckelordet i moderaterna kulturpolitik, kulturarvet. Vad som blir morgondagens kulturarv bygger ju på en urvalsprincip som styrs av ett outtalat kvalitetsbegrepp. Och vad är då kvalitet, tycker du?
– Det är ju alltid känsligt när politiker går in och talar om kvalitet. Det definieras bäst av dem som är aktiva inom området, annars kan det förändras från val till val. Men kvalitet känner man igen när man ser det, beroende på vad man prata om. Handlar det om fysiskt kulturarv, som föremål, så handlar det ju om vetenskaplig kompetens. Men om du ser en teaterföreställning, vad är det då? Ju mer du kan, ju mer ser du. Men det är ju också en känsla hos publiken. Blir du berörd? Går du därifrån och har fått en ny upplevelse? Då kan det vara publikens uppfattning av kvalitet. Därför vill jag inte ge mig in på en djupare tolkning av kvalitet än så.
Samtidigt handlar det om ekonomi. Vad som blir morgondagens kulturarv avgörs utifrån vad det satsas på ekonomiskt och politiskt.
– Men mycket har att göra med marknadsföring. Låt oss säga att jag hittar en jättespännande dramatiker från 1700-talet, ett manus eller en bok. Det säljer ju inte sig självt. Då måste du själv kunna berätta, visa, och förklara för att entusiasmera andra och sälja din idé.
Du lägger mycket ansvar på den enskilda individen.
– Ja, men någon måste ju också göra urvalet. Sitter du exempelvis i juryn för Augustpriset, så är det klart att du måste slåss för den författare du tror du på. Men urvalet är många gånger en ren slump. Och det kommer aldrig att bli helt rättvist därför att de som kanske borde få uppmärksamhet inte får det på grund av att de inte har sina starka förespråkare.
Om Sponsring
Apropå gynnad. Hur tycker du att kulturens ställning är inom det svenska näringslivet? Här är ju sporten av tradition mer gynnad, åtminstone sett till sponsring.
– Det är nog för att det är lättare att sponsra idrott än kultur i Sverige vilket beror på att där är det lättare att hitta en synlig motprestation. Du kan sätta reklam på rinken eller på kläderna och så vidare. Och för att få sponsring godkänt av skattemyndigheterna, så måste motprestationen vara synlig. Just det är inte lika lätt när det gäller kulturområdet ( Läs mer om kultursponsring på Kultur & näringslivs hemsida »).
Du menar alltså att intresset för kultursponsring finns inom näringslivet, men att det är praktisk svårt att genomföra?
– Ja, det finns ju många inom näringslivet som redan aktivt sponsrar kultur, men det märks kanske inte och det talas inte om det lika tydligt.
Har Moderaterna innovativa idéer om hur man skulle kunna sponsra kultur i större utsträckning utan att trampa in i den konstnärliga friheten alltför mycket?
– Det är framför allt en juridisk och skatteteknisk fråga. Handelskammaren har tagit fram ett förslag till lagstiftning om detta som finansdepartementet och sakkunniga hos oss har fått ta del av och där man ser över om det är möjligt – och i så fall när.
Så detta beslut ligger i startgroparna?
– Ja, det hoppas jag. Åtminstone inom den här mandatperioden. Det är ju förklaringen till varför det inte är lika självklart för företagen att sponsra kultur som sport. Det får inte kosta extra och man ska kunna motivera det som marknadsföring gentemot bland annat sina aktieägare och anställda. I andra länder har du också mycket mer generösa donationsregler som innebär att du kan göra avdrag för gåvor. Det gäller bara att göra det tekniskt möjligt för företagen att kunna sponsra kultur. Men man kan inte göra allt på en gång, så just när det gäller avdrag för gåvor får vi nog vänta lite.
Och sponsring, donationer och gåvor framöver ser du som ett komplement till kulturens budget, men att de statliga bidragen ska kvarstå ungefär som de ser ut idag?
– 3/4 av kulturen betalar vi faktiskt redan själva med våra beskattade pengar. Så ser man till den totala kultursektorn, så är det ungefär 1/4 av kostnaderna som går över allmänna medel. Sedan står kommunerna för merparten, eller åtminstone hälften, av det som satsas av offentliga medel på kultur.
Tror du, som en följd av mer självfinansiering, att teatrarna blir tvungna att höja biljettpriserna framöver om de ska bära sig mer själva?
– De måste de avgöra själva. Det ser ju också väldigt olika ut. Privatteatrarna får ju inte ett öre, men går ändå för fulla hus. För den sakens skull inte absolut sagt att vi enbart ska ha den formen av repertoar, men jag kan konstatera att betalningsviljan finns i vissa fall.
Om nåbar kultur och begreppet kvalitet
Vad tycker du om Nacka kommuns idé som den presentar i en artikel på Svenska Dagbladet (15/12), att låta kulturen leva mer utifrån ”kundens” efterfrågan. D v s, kulturen får bidrag utifrån efterfrågan hos kommunens invånare (Se Nacka kommuns hemsida »)
– Det är klart spännande. Vad de gör är att säga att kulturen är viktig och att om de satsar mer på kulturen, så får de fler att flytta till kommunen. Så tolkade i varje fall jag artikeln. Och att det måste bli möjligt för många nya aktörer att starta en verksamhet.
Men det verkar ju också finnas en farhåga att köparna av kulturen inte kommer att välja kvalitet, utan det som är billigast.
– Men då får man inga att komma. Om du vill att ditt barn ska lära sig att spela trombon, så reagerar du nog ganska snart på om det är en undervisning utan kvalitet och då låter du inte ditt barn fortsätta att gå där. Så priset kommer inte att vara det som avgör, utan vad du erbjuder: vad för slags lärare, på vilka tider, i vilka sammanhang.
Hur ser du på en rikstäckande kultur i Sverige? Är institutionen Riksteatern en bra organisation sett till att nå ut till så många som möjligt i landet, med en central administration (länk: http://www.riksteatern.se)?
– Ja, särskilt nu när man också har börjat samarbete med länsteatrarna (Läs mer om samarbetet » ). Och Birgitta Englin har ju många spännande andra saker hon vill göra. Hon är verkligen en sann entreprenör. Jag blir alltid lika glad när jag träffar henne! Hon sprutar idéer hela tiden, är orädd och tänker nytt. Det tror jag är jätteviktigt.
Och hur ser du på de fria teatergruppernas situation?
– Det har kommit en utredning från Statens kulturråd (Se länk ») där man just har kartlagt de fria grupperna (länka). I viss mån kan det handla om pengar, men inte bara. Arrangörsledet är ju också viktigt. Hur funkar det?
– I vår tillsätter vi en ny kulturutredning där vi ska se över hela kulturlandskapet: vem möter kulturen på vilka villkor – och till vilket pris? Hur ser strukturerna ut? Främjar den mångfalden och nyskapandet eller är den konserverande? Behövs det fria pengar? I vilken form? Och hur kan man göra kulturlivet mer självständigt?
Om A-kassan och framtiden
Också frågan om kulturarbetarnas arbetslöshetsförsäkring. Hur kommer Moderaternas föreslagna förändringar egentligen att slå mot frilansarna inom teatern?
– Jag har träffat såväl Svensk scenkonst, Teaterförbundet och Klys med flera. Och de har ju sin bild av vad som kommer att hända, men vi är inte där ännu. Det kan röra sig om mycket smidigare övergångar. Vad vi ändå kan konstatera är att man inte ska använda a-kassan som en form av kulturstöd. Det är inte så det är tänkt. Samtidigt är ju den här gruppens situation väldigt speciell, så det är en utveckling man får följa. (Obs: denna intervju gjordes 15/12. Den 21/12 klubbades förändringarna i arbetslöshetskassan. Läs vad SvD » skriver om de befarade konsekvenserna.
Men har du förståelse för argument som att just skådespelare – och i synnerhet dansare – inte kan ta extraknäck på samma sätt som andra frilansare inom kulturen, för då har man inte tid att träna, vilket ännu mer försvårar möjligheterna till arbete, samt att vissa tyngre jobb förstör dansarnas redskap, d v s kroppen?
– Men då kanske du kan arbeta med undervisning istället, om man exempelvis bygger ut ett nationellt program för dans i skolan (se: Statens kulturråd » )
Du menar att man snarare bör söka jobb inom verksamheter som tangerar det egna området istället för att jobba på ett café eller dylikt?
– Ja, visst. Ta kontakt med andra, kanske ett företag där du själv kan gå in med den kompetens du har. Tänka annorlunda, tänka nytt. Många tror inte att de har det driv de faktiskt ofta har. Kanske har det nuvarande systemet gjort dem onödigt försiktiga.
Inom vilken tidsram tror du dig kunna se ett praktiskt resultat av de kulturpolitiska förändringar som moderaterna vill genomföra?
– Det hänger förstås ihop med hur ekonomin utvecklas i stort. Om det som är syftet med vår politik blir praktik, d v s att det blir mer attraktivt för företagen att anställa folk genom att exempelvis arbetsgivaravgifterna sänks, att fler vill starta företag och att arbetslösheten sjunker, så får du ju igång en massa krafter. Idag har vi en dryg miljon personer mellan 20 – 64 år som behöver olika former av ekonomiskt stödsystem för att klara sig. Samtidigt som blir folk allt äldre och slutar att jobba allt tidigare. Ekonomiskt går det inte ihop, så sker det ingen förändring så får vi inte råd med mer kulturen heller.
Hur ser du på tillväxten inom kultur- och nöjessektorn?
– Det är ju den som kommer att växa (Läs mer på regeringens hemsida » ). Eller som den lite slarvigt kallas, upplevelsesektorn. Den växer till och med mer än exempelvis bil- och matindustrin sett i krassa BNP-termer. Men då inberäknas allt från att exempelvis köpa produkter för att ladda ner film till teaterupplevelser.
Det finns en person som heter Sven Nilsson ». Han är en av de få som har skrivit böcker heltäckande böcker om kulturområdet. Han har också räknat ut att vi svenskar förvärvsarbetar 6 miljarder timmar om året. Men vi konsumerar kultur, media, nöje 20 miljarder timmar om året.
Låter ju som att det är en mycket lukrativ sektor du är minister för. Så du borde se ljust på framtiden.
– Ja, det gäller bara att ge de som jobbar med kultur nycklarna och en tro på att förändring är möjlig.
Loading ...
