Nyheter [2008-06-23]

Nummer utreder: pensioner

pensionssystemet. Att pensionerna för kulturarbetare som skådespelare, dansare, sångare och andra teateranställda är ett knivigt kapitel för scenkonstinstitutionerna har varit svårt att undgå. Men vad är egentligen problemet? Nummer nosar rätt på några av skoskaven.

Pensionsberäkningar per hela kalenderår, fasta anställningar, pension vid sextiofem år … Kort och gott: pensionsavtalen är skrivna för fast anställda på statliga myndigheter – inte för korttidsanställda dansare, sångare med låg pensionsålder eller arvoderade scenografer vid statsunderstödda teatrar.


Därför utreder nu staten pensionsavtalen för skådespelare, dansare, sångare och andra teateranställda. I mars nästa år kommer, förhoppningsvis, svaret på frågan ”hur mycket ska en pensionsinbetalning egentligen kosta?”. Mycket förenklat förstås, för det här är ett komplicerat område.
   Nummer har nosat på pensionsproblemet och hittat några av stenarna som gör att pensionskostnaderna skaver i institutionernas skor.


1. Dansare får gå i pension vid fyrtioett års ålder och sångare vid femtiotvå. Tidigare byggde den pension man fick ut på de femton bästa inkomståren av trettio. Det nya systemet bygger på livsinkomstprincipen. Alla inkomster under hela arbetslivet ligger till grund för pensionens storlek. För att dansare och sångare som går i tidig pension ska få rimlig pension blir de alltså dyrare att anställa.


2. Samtidigt som höga pensionspremier betalas in för vissa yrkesgrupper som dansare och sångare stannar enligt Svensk Scenkonst allt fler av dem kvar i tjänst efter pensionsålder. Teatrarna betalar alltså för en förmån som inte utnyttjas. Samtidigt befarar Svensk Scenkonst att yngre förmågor får problem att komma in på marknaden eftersom pensionsinbetalningen ibland kan vara dubbelt så hög som den utbetalade lönen.


3. Ifjol ersattes de tidigare schablonpremierna av företagsvisa pensionspremier. Enligt Svensk Scenkonst blir resultatet att premienivån för institutionerna nu kan variera mellan fyra och trettiofem procent av den totala lönekostnaden. För att neutralisera effekterna har staten omfördelat anslagen. Men omfördelningarna utgår från verksamheternas förutsättningar år 2006. Följden blir att en institution som det året hade höga pensionskostnader kompenseras flera år senare trots att kostnaderna sjunkit – och tvärtom.


 


LÄNKAR
Regeringens utredningsdirektiv
Svensk Scenkonst om pensioner

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare