Under många år var du skådespelare på Teater Västernorrland, hur är det att komma tillbaka som chef?
– Jag känner att jag är väldigt välkomnad, vi får se om jag kan motsvara förväntningarna.
Du blir chef för en teater som debatterats livligt i lokala medier. Antalet anställda har dragits ner och ekonomin är svajig.
– Det har skett en omorganisation. Fasta kostnader har kapats och gjorts om till rörliga genom att fasta tjänster tagits bort. I stället ska vi ha frilansar och folk som jobbar på kontrakt. Förhoppningen är att kunna lägga mer pengar på produktioner.
– Jag ska undersöka om vi kan utföra vårt uppdrag med den här organisationen. Kan vi inte det får vi ta tag i frågan.
– Ekonomiskt har teatern ett underskott på grund av felbedömda intäkter. Vi är ålagda ett besparingskrav och producerar mindre under 2014 och 2015. Först 2016 är vi uppe i full nivå.
Hur ska Teater Västernorrland få en starkare lokal förankring?
– Vi kommer att börja med att göra en omvärldsanalys. Vad är det för län som vi ska spela teater för? Vilka bor här? Har de bott här hela livet eller flyttat hit? Vilka etniska minoriteter finns här? Hur ser verkligheten ut i Västernorrland?
– Utifrån den omvärldsanalysen ska vi bygga en egen repertoar.
Vilken är den konstnärliga målsättningen?
– I dag saknar teatern en konstnärlig målsättning. Det som finns är ett formellt uppdrag och kvantitativa mål, till exempel att 50 procent av resurserna ska satsas på barn och ungdom. Arbetet med att formulera konstnärliga mål ska inledas under hösten. Jag kommer att vara drivande åt det håll jag tycker, men alla får säga sitt. Det som intresserar mig är produktioner som öppnar upp den fjärde väggen och skapar interaktion.
– Omvärldsanalysen kommer att bli vägledande i våra konstnärliga beslut så att det vi spelar får hög angelägenhetsgrad och folk känner igen sig. Det vore intressant att göra ett antal föreställningar som bygger på intervjuer och speglar människors behov och vardag.
– Västernorrland är ett anonymt län i Sverige. Vi ska se om vi kan råda bot på den anonymiteten.
När kommer teatern att spela din repertoar?
– Först 2016, men ett beslut jag tagit redan nu är att vi i vår ska sätta upp Lasse T Johanssons manus om Kaj Gullmar, Det finns så många sånger. Hon växte upp i Sundsvall och föreställningen handlar om att uppleva sig själv som avvikande på en mindre ort. Hon var homosexuell.
– Och så fortsätter vi samarbeta med lokala fria grupper och med amatörer. Jag ser också fram mot att få fortsätta samarbetet i Norrscen med Giron Sámi teáhter, Västerbottensteatern, Norrbottensteatern och Estrad Norr. Det samarbetet är en överlevnadsfråga både konstnärligt och ekonomiskt och väldigt utvecklande.
– Årets sommarteater i Ragunda, Vildhussen, gick otroligt bra publikt. Vi kommer att förhandla med Estrad Norr och Destination Ragunda om att spela samma föreställning igen nästa år.
Hur ser du på samarbetet inom Scenkonstbolaget, där Norrdans, Teater Västernorrland, Film i Västernorrland och Nordiska kammarorkestern ingår?
– En hel del av min tid kommer att gå till att vara med i Scenkonstbolagets ledningsgrupp och utveckla möjligheterna för Scenkonstbolaget. Jag tror inte att Scenkonstbolaget har funnit sin optimala form än. Den möjlighet till gränsöverskridande samarbeten mellan olika konstarter som Scenkonstbolaget erbjuder skulle jag verkligen vilja utveckla.
Frågan om ett nytt teaterhus har ältats under många år i Sundsvall.
– Det är absurt, diskussionen har hållit på i 30–40 år. Nu flyttar administration, marknad, Film i Västernorrland och teater Västernorrland in i nyrenoverade lokaler intill Sundsvalls Teater. Jag tror att det som blir nu är det som erbjuds av politiken.
Kommer du att regissera eller spela själv?
– Nej. Det är väldigt roligt att vara chef. Det är ett skapande arbete som handlar om att bygga någonting.
Skådespelerskan Lena E Forslund då, har du stoppat henne i garderoben?
– Nej då, hon lurar bakom hörnet.
Loading ...
