Dramaten utvidgade sin verksamhet med scenen Elverket 1997 och där har man hittills kunnat se storskaliga produktioner som exempelvis Noréns Personkrets 3:1, Wilsons och Waits musikal The Black Rider och senast Katrine Wiedemanns cirkustolkning av Shakespeares Romeo & Julia. Men från och med i vår pumpas helt ny energi in i byggnaden. Det stora teaterrummet har byggts om till två scener, en stor och en liten, och leds nu av regissören Stefan Larsson.
Inga premiärnerver
I nästan två år har Stefan Larsson och hans team planerat det som nu är ett helt nytt teaterhus, om än fortfarande under Dramatens vingar. Satsningen är enorm och 25 januari är det dags för första premiär samt invigning.
Men den konstnärlige ledaren verkar förhållandevis lugn och röjer inte minsta tecken på att ha drabbats av hybris.
– Om jag skulle tänka på hur stort det här är skulle jag bara få ont i magen. Det är bara att köra på, säger Stefan Larsson självsäkert men ödmjukt.
Gammalt inviger nytt
Tanken är att det nya Elverket ska odla en egen konstnärlig profil som till stor del kommer att präglas av en satsning på modern och nyskriven dramatik.
– Vi använder Dramatens ensemble, men även skådespelare utifrån, och det jag bestämmer är vilka regissörer vi ska anlita och vilka pjäser vi ska spela, säger Stefan Larsson.
Var den exakta gränsen går för ”modern” dramatik har de inte slagit fast, men helt säkert är att det inte kommer att spelas några klassiker på Elverket framöver. Ja, med undantag för Woyzeck som inviger nysatsningen på stora scenen. George Büchner skrev Woyzeck 1836 och pjäsen är flitigt uppsatt i Sverige.
– Fast Woyzeck brukar ses som det första moderna dramat, ursäktar Stefan Larsson som själv regisserar.
Husdramatiker anlitade
För att säkerställa tillväxten av nyskriven dramatik har en grupp dramatiker knutits till Elverket. Dessa är Astrid Trotzig, Mattias Andersson, Clara Diesen, Peter Birro, Anders Hasselgren och Malin Lindroth. De har alla fått beställning på varsin pjäs och först ut att sättas upp är Astrid Trotzigs dramatikdebut Den första hösten, med premiär på lilla scenen 7 februari. För regin svarar nyutexaminerade regissören Anna Novovic (känd i Nummers för sina ”freakade” krönikor om livet som regielev i Köpenhamn) och temat är ålderns höst.
Dessa beställningsverk ska spelas på lilla scenen, som är tänkt att vara en plats för lite mer experimentell teaterverksamhet. Salongen rymmer 100 personer och uppsättningarna här omfattas av ett slags dogma-regelverk.
– De får inte bygga någon scenografi i det lilla rummet och måste istället använda sig av kropp, ljus, idéer och sådana saker. Jag hoppas ju att de här begränsningarna precis som hos de danska filmarna ska frigöra kreativitet istället för att kväva den.
Korta repetitions- och spelperioder
Det avskalade arbetssättet innebär naturligtvis en ekonomisk lättnad för teatern och därför kan man lägga pengar på fler uppsättningar. Den lilla scenens pjäser kommer att ha kortare repetitions- och spelperiod än normalt, närmare bestämt sex veckors rep och sex veckors spel.
– Jag hoppas att man ska våga lite mer på lilla scenen. Teatern måste få vara en plats där man sysslar med grundforskning och prövar nya former, säger Stefan Larsson och berättar att hösten bjuder på en dansteaterföreställning signerad Clara Diesen.
Politik som huvudtema
Genomgående för det första spelåret på det nya Elverket är ett politiskt stråk, med fyra samhällsdiskuterande pjäser. Vårens andra premiär på lilla scenen blir en dramatisering av den omdebatterade fransmannen Michel Houellebecqs romandebut Extension du domaine de la lutte, som här fått den svenska titeln Stridszonen. Houellebecq har kallats såväl provokatör som rasist och sexist och han har stämts av fyra muslimska organisationer för att ha förolämpat dem. Och att Stefan Larsson föll för Woyzeck, trots att den inte riktigt passar in i Elverkets nya programförklaring, var just för att han letade efter en politisk text.
– Det fanns inga bra nyskrivna politiska texter, de är för svarta och vita eller röda och blå, förenklade, det blir bara plakatteater av det och alldeles för dumt. Woyzeck är en politisk pjäs som fortfarande är en konstpjäs.
Galeasenanda och party
Rollen som den hunsade soldaten Woyzeck spelas av Jonas Karlsson och hans fästmö Marie görs av Melinda Kinnaman. Båda hör till Dramatens stjärnstall, men Stefan Larsson har också engagerat några gamla Galeasenkompisar – Ingela Olsson och Mats Flink. Kanske lyckas de tillsammans med den gamle Galeasenaktören Stefan Larsson att ge publiken flashbacks från ”den gamla goda tiden”.
– Ja, jag vill få till det stöket i föreställningen och hoppas att Woyzeck ska bli lite Galeasenartad.
I samband med att allt det nya sätter igång på Elverket, startar också en bredvidverksamhet som kallas för Volt.
– Volt är massor av olika saker, det kommer bland annat att bli debattkvällar och på söndagar kommer vi att ha teaterverkstad för barn medan föräldrarna äter brunch ute i restaurangen. Jag vill blanda högt och lågt, allt ifrån konstutställningar och seriösa samtal till klubbar och disco. Det ska vara världens drag därute!
Det hela låter väldigt coolt och trendigt. Det är inte utan att man undrar hur Kungliga Dramatiska Teatern vågar släppa på sin image bestående av guld och marmor, tradition och klassiker, och bjuda upp till dans med denna framåtanda?
– Nu är kanske Dramaten kungar på klassiker, men Dramaten måste också få vara en spjutspets i det nya, säger mannen som fått till uppgift att ordna detta.
Loading ...
