Varför öppnar Stadsteatern en scen i Skärholmen?
– Det handlar i grunden om en demokratifråga. Teatern ska vara en plats för reflexion, tröst och idéutbyte för alla människor. Befolkningsmässigt ser Stockholm annorlunda ut i dag än för trettio år sen. Ska man starta en ny scen ska det därför vara just på någon av de här dynamiska platserna utanför stan.
Egna scener i förorten – är det lösningen på segregationsproblemet?
– Jag hoppas att vi inte blir ett alibi för Stadsteaterns mångfaldsarbete utan att det vi gör kan påverka hela teaterns sätt att fundera över dessa frågor. Målsättningen är självklart att Skärholmenscenen ska vara bra för området runtomkring. Dessutom ska våra föreställningar hålla en så hög konstnärlig nivå att folk vill sätta sig på tunnelbanan för att komma hit.
Några ord om inriktningen på repertoaren?
– Mycket blandad. Vi börjar med Sofia Fredéns Bara Barnet. En del föreställningar blir unika för Skärholmen, andra plockar vi från stan. Vi kommer att spela för barn och bjuda på alternativ scenkonst, som till exempel Streetdance för att nå en publik som inte hittar till teatern annars.
Vilka reaktioner har ni fått från Skärholmenborna?
– Scenen invigs först den 24 september, så ute på torget är det fortfarande många som inte vet att scenen finns. Men reaktionerna från stadsdelsnämnden är väldigt positiva.
Stadsteatern öppnar också en egen teaterskola i Skärholmen?
– Scengymnasiet är kommunalt, men vi ansvarar för karaktärsämnesundervisningen. Därför har teatern nu nio heltidsanställda lärare med såväl pedagogisk som konstnärlig utbildning inom teater, dans eller musik. 93 nya elever började förra måndagen. Fullt utbyggd kommer 300 elever från hela Stockholm att gå på skolan. För teaterns del tror jag att det finns mycket att hämta i utbytet med 16-17-åringar.
Loading ...
