Nästa år är det Strindbergsåret. Då är det 100 år sedan August Strindbergs död. Men det vi firar är naturligtvis att han fortfarande lever.
Fast vänta nu, sa jag ”nästa år”? Jag trodde det var Strindbergsår varje år! (Du som inte fattar skämtet är välkommen att skapa din egen statistik här).
Men okej, vi säger att det är Strindbergsåret nästa år. I så fall är det nog ändå några där ute som har blandat ihop det lite.
För om man ser tillbaka på några uppsättningar som hade premiär 2011, alltså i år …
Fröken Julie av Örebro länsteater på Orangeriet på Karlslund
Leka med elden på Stockholms stadsteater
1 Drömspel på Borås stadsteater
Fröken Julie på Stockholms stadsteater
Dödsdansen på Stockholms stadsteater
Lycko-Pers resa på Strindbergs Intima Teater i Stockholm
… så har man allt fullt fog att ropa: ”Tjuvstart!” Fast det är klart, det är lätt hänt att tjuvstarta när man är nervös. Och nervösa är de flesta inför August Strindberg.
Vilken skådespelare, dramatiker, regissör lider inte av ett Strindbergskomplex?
Hur ska man sätta upp något av Sveriges kanske störste författare, något som nästan alla redan har sett förut? Man kan satsa på att göra det rätt upp och ner, precis som det ska vara, men göra det så in i helskotta bra att det blir det enda som spelar roll.
Eller man kan stryka ner, kasta om repliker, byta kön på rollerna, flytta verket till en annan plats eller in i framtiden – men då gäller det verkligen att det blir så in i helskotta bra, om man inte vill att det ska stå ”sökt modernisering” och ”ofrivillig komik” i alla recensioner.
Det finns så klart en tredje väg, det är en sorts blandning av ettan och tvåan kan man säga, och ganska vansklig, där resultatet om det blir någorlunda lyckosamt kan bli i stil med Richard Turpins Lycko-Pers resa som nu spelas på Strindbergs Intima Teater. En klart uttryckt ambivalens som liksom frigör kreativitet och skapar något nytt.
Men ja, visst finns komplexet där. Och det handlar om allt från hans storhet, galenskap och kvinnohat till hans … frisyr. Jag menar, titta på Shanti Roney här ovanför.
Det känns nog tungt att både försöka spela och porträttlikna Strindberg själv (i Tribadernas natt, PO Enquists biografiska pjäs om just Strindberg, som får premiär på Stockholms stadsteater, under det riktiga Strindbergsåret 2012). Snacka om Strindbergskomplex.
Nummers tidigare nyårsraketer:
Nyårsraket 1: Barnteateråret 2011
Loading ...
