Nybakad operaregissör

Hur kommer det sig att du har kunnat utbilda dig till operaregissör på en skola som normalt bara arbetar med talteater?
   – Det har inte funnits någon utbildning för operaregissörer i Köpenhamn. Statens Teaterskole utbildar, som sagt, egentligen bara teaterregissörer. Operaakademin i Köpenhamn har inte haft någon utbildning för operaregissörer heller. I Köpenhamn har man, som på de flesta andra ställen, haft som tradition att låta dem som vill ägna sig åt yrket få gå som assistent till en operaregissör i ett antal år, och sedan, förhoppningsvis, till sist själv få möjligheten att regissera en opera.
   – Jag hade arbetat med opera innan jag sökte in till Statens Teaterskole… Det hade de som höll i antagningsproven kunnat se i mitt CV… och fick frågan om det var opera som intresserade mig. Jag var tvungen att erkänna att det var det, att det var opera som intresserade mig mest, och tänkte, samtidigt som jag sa det, nu är det kört, nu får jag åka hem igen, det har är Teaterskole. Men, till min förvåning och glädje tyckte de på skolan att det kunde vara en spännande utmaning att utbilda en operaregissör.

Varför sökte du in till en skola i Köpenhamn?
   – Jag hade hört så mycket om regiutbildningen på Statens Teaterskole och jag trodde att det skulle vara bra för mig att gå en teaterregissörsutbildning trots att det var opera jag ville arbeta med. Det ofta är den biten som saknas i många operaföreställningar.

Har de kunnat ge dig den musikaliska undervisningen på skolan?
    – Min utbildning blev till ett samarbete mellan Statens Teaterskole, Det Kongelige Teater och Det Kunglige Danske Musikkonservatoriet. Friedrich Gürtler, den tidigare rektorn på Opera Akademiet, har under hela min utbildning varit min externa vägledare.
   – Jag har haft samma schema som dem som utbildats till teaterregissörer. Vid sidan av den ordinarie undervisningen har jag också haft sång, piano och partituranalys, recitativanalys och gehörslära. Och tre av de fyra fulla föreställningar jag fått göra under min utbildning har varit operor. Men skolan har lagt mycket vikt vid att jag också ska kunna regissera talteater. Den första föreställningen jag gjorde här var Noréns Rumäner.
   – Nu är Teaterskolens ”experiment” med att utbilda mig här i alla fall snart slut. Jag vet inte om de kommer att utbilda fler regissörer med opera som ”speciale” efter mig. Det har varit väldigt dyrt för skolan att låta mig utbildas här. Jag har som sagt fått mycket extraundervisning utöver det vanliga schemat… dessutom tillkommer flera extrautgifter när jag arbetar med en föreställning – repetitionsomkostnader som man inte har när man arbetar med talteater. Först bland annat en pianist i sex veckor till repetitionerna och sen en orkester.

Varför har du valt just Don Giovanni?
   – Jag ville pröva att jobba med Mozart innan jag lämnade skolan… det är ju en värld för sig. Tidigare har jag gjort uppsättningar av Hindemith och Britten som är 1900-tals musik, det här är något helt annat.
   – Det har varit många som har tyckt att det är en lite väl stor grej att göra som avgångsföreställning, men om jag någon gång efter utbildningen får ett erbjudande att göra en stor opera som Don Giovanni så skulle det vara betydligt värre att göra magplask då. Då föredrar jag att göra det nu, på skolan, och lära mig att se vilka fallgropar det finns. Men det är klart, det är skitläskigt att arbeta med Don Giovanni. Det är ändå, får man säga, operornas opera.

Vad är det som gör den till operornas opera?
   – Det är musiken och karaktärerna men också historien – trots att jag måste erkänna att librettot lämnar övrigt att önska. När Da Ponte skrev librettot skrev han också två andra libretti samtidigt. Dessutom baserade han sitt libretto på tre andra, redan existerande, Don Juan-manuskript, som han klippte samman och skrev eget till. Det gör att plotten flera gånger blir lite ologisk. Men musiken är så sublim att man förlåter det där…

Vad har varit mest krävande i dina förberedelser med föreställningen?
   – Eftersom det är en så stor – lång – opera så var jag tvungen att beskära den. Jag fick inte lov att göra hela föreställningen utan har varit tvungen att göra språng i den. Det har varit väldigt svårt att behöva sätta på sig de riktigt sura glasögonen och säga: ”Det där är tråkigt, det där tar vi bort”. J
   – Jag har bland annat skurit bort en av Ottavios arior – ”Dalla sua pace” och en av Zelinas arier, ”Batti Batti”. En del saker har varit lättare att stryka, som en del recitativ. Det är inte det samma att skära i ett libretto som i en talteatertext. Du ska ta hänsyn både till det textliga och till musikens arkitektur.
   – Kasper Holten, operachef på Det Kongelige Teater, har varit min konsulent under arbetet med Don Giovanni. Det är bra att ha stöd när man ska ta svåra beslut.

Vad blir nästa steg i arbetet?
   – Nu på måndag, den tolfte februari, kommer sångarna till kollationeringen, där jag redogör för mina idéer. Premiären blir den sista mars.