Nyopera i villaförortenNew Opera Co har i operaverket Vi i villa samverkat och skapat ett alldeles unikt stycke scenkonst. Snyggt, stämningsfullt och ack så sårbart, skriver Nummers recensent. Foto: New Opera Co
Recensioner [2008-09-26]

Nyopera i villaförorten

Vi i villa av Niklas Rydén
Scen: Atalante
Ort: Västra Götaland
Regi: Johanna Larsson
Scenografi: Jim Berggren
Ljus: Johanna Larsson
Kostym: Erika von Weissenberg
Medverkande: David Sperling, Erika Alexandersson, Jorge Alcaide, My Engström-Renman, Anna Gustafsson, Magnus Bergström, Niklas Rydén, Jim Berggren, Fredrika Byman-Moberg, Pär Bengtsson
Länk: Atalante


recension/opera. Samtalen under en parmiddag, om depression, sextorka och spruckna drömmar, bildar ett libretto av vardagsdramatik i Niklas Rydéns nyskrivna opera Vi i villa. Linda Isaksson förundras över New Opera Co på Atalante.

Icke operaskolade röster sjunger om parrelationens alla vedermödor i nästan tre timmar. Men vilka röster! Vilken vardag!
   Jag kommer på mig själv med att sitta förundrad med vidöppen mun fem minuter in i föreställningen. Villalivet goes nyopera och liknar ingenting annat jag tidigare skådat.


Nyopera? Ja, med utgångspunkt i ett grundligt undersökande kring vad musik, text, rörelse, tal och rum kan vara samverkar kompositören tillika Atalantes konstnärliga ledare Niklas Rydén och hans kollegor och skapar ett alldeles unikt stycke scenkonst, det andra verket från New Opera Co. Rydén beskriver i programmet en djupt kollektiv process där samtliga medverkande har fått stort utrymme. Resultatet är inget annat än imponerande.


Johanna Larssons välbalanserade regi ger den fyrhövdade ensemblen stadga och styrka. Att repa in ett sjuttio sidor långt libretto av vardagsdramatik och sedan behärska fraseringar av slaget ”jaså, här sitter ni och kuckelurar” eller ”jag är inte den som är den” på ett naturligt vis måste ha varit trixigt.
   Men de bägge paren, mycket fint gestaltade av David Sperling Bolander, Erika Alexandersson, My Engtström-Renman och Jorge Alcaide, bemästrar det till fullo. Deras stämmor harmonierar och krockar om vartannat. Det är snyggt, stämningsfullt och ack så sårbart.


Vi följer dessa fyra under en kväll där depressioner, svåra sorger, sextorka, spruckna drömmar och misslyckanden dryftas. Ensemblen får fantasiskt stöd av musikerna, där Niklas Rydén själv spelar flygel och körar. Uttrycksfulla Anna Gustavsson (slagverk och sång) är också värd ett omnämnande.


Scenbilden domineras av Jim Berggrens stora projektioner i fonden. Flygfoton av villaförorter blandas med köksmiljöer i dova toner. I övrigt är scenen mycket sparsamt utrustad med enkla pallar och tomma glas.


Det finns dock svagheter och den största stavas omfång. Dramat stannar av och trampar vatten här och där. Jag hade önskat lite mer koncentration och stringens på sina ställen.
   Oavsett detta lämnar jag Atalante mycket berikad av upplevelsen. Nyopera – något att återkomma till.

Linda Isaksson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare