Hej Kjell Peder Johansson, vad tyckte Piteåpubliken om din och kompositören Jan Sandströms nya Bellmanopera God natt madame!?
– Jo… jag gillar ju inte att förhäva mig, men de liksom stod upp och jublade på slutet så man måste nog få säga att premiären gick lysande. Ärligt talat har jag aldrig varit så lugn inför en premiär, för det har verkligen känts rätt från början, ända sen Jan Sandström kom med förslaget att vi skulle göra en Bellmanopera ihop.
Operan handlar om Carl Michael Bellmans liv och du har både skrivit libretto och regisserat. Vad fokuserar uppsättningen på?
– Det är ingen historiebok om Bellman, men handlingen är historiskt förankrad och tar upp hans förhållande till- och beroende av kung Gustaf III, om hur viktigt det var för Bellman att ligga bra till hos dem som håller i pengarna och om hans misslyckade försök att kvala in i den kulturella elitserien. Hans kärlek till Lovisa är ett annat viktigt spår och sen är döden ständigt närvarande. Av Bellmans egna sånger har vi valt att rama in hela operan med ”Karon i luren tutar” och vi har även med ”Märk hur vår skugga”.
Men i övrigt är operan helt nyskriven…
– Ja, stilen är ett lite skruvat 1700-tal. Recitativen är nästan modernistiska och ariorna är – i all ödmjukhet – skrivna så att de ska likna Bellmanvisor.
Hallå där Olle Persson – du gör rollen som Bellman. Hur är ditt förhållande rent personligt till denna svenska nationalskald?
– Jag har faktiskt spelat Bellman tidigare i Finland för några år sedan och sen jag började sjunga alla verserna i hans visor har mitt förhållande till honom ändrats: Från att ha varit nån som man trodde skrev barnvisor, man fick ju ofta sjunga Bellman i skolan, har jag insett att dessa ofta ekivoka och tragiska texter måste ha kommit ifrån en sorts fotograf. Bellmans texter är så målande och tack vare dem vet vi idag ganska mycket om livet på 1700-talet.
Loading ...
