Dansteater handlar inte om att blanda lite element från två genrer i en och samma föreställning. Lite teater och lite dans. Det ska väl snarare vara mycket teater och mycket dans? Mycket och bra av båda, och framför allt ska greppen slingra sig samman i en välfunnen och självklar fusion.
Ett bristande teaterspel kan aldrig hjälpas upp av lite inslängda dansrörelser, och tvärtom. Tyvärr är det känslan jag får när jag ser Teater Referens dansteaterföreställning Att hänga en katt som gästspelas på Teater Tribunalen.
Dansaren och koreografen Marie Lager, som exempelvis koreograferade Unga Turs föreställning Roten ur Norén, har bearbetat Beth Henleys pjäs Crimes of the heart och begår med den sin teaterregidebut.
Handlingen har förlagts till svenska möbelstaden Tibro och de tre amerikanska systrarna har blivit Lotta (Marlene Jonsson), Lisa (Emelie Carlsson) och Lenny, det vill säga Lennart (Stefan Skärlund). Här finns nämligen en genuslekande medvetenhet om rollbesättningens politik: Lennyrollen är ju uppenbart bög, varför kan inte granntanten Gunnel helt okommenterat spelas av en man (Jacques Danielsson) och vad sägs om att krydda dialogen med lite outsagda men koreografiska sexuella antydningar här och där?
Sådant tänk, tillsammans med en del fiffiga scenlösningar, är exempel på nyfikenheten och upptäckarlustan hos denna unga teatergrupp.
Vilka endast blir till små glimtar i en mindre lyckad tillställning med brister i rytm och balans och alldeles för konstant uppskruvad volym. Historien tar liksom aldrig vägen någonstans, jag försöker kisa mentalt för att försöka få syn på budskapet men blir inte klar över varför man valt att göra just den här pjäsen på det här sättet.
Den enda som lyckats integrera rörelser och spel och göra sin karaktär till en människa är Stefan Skärlund som Lenny. Det är nog inte bara hans neurotiska och hoppetossiga roll som gör honom lite svettig, han bär faktiskt hela kvällen på sina axlar.
Loading ...
