”Timber!” Så ropar kanadensiska skogshuggare till varning när ett fallande träd är på väg ned. I Hangaren Subtopia fälls inga träd, men nog finns det skäl att varna både publiken och artistkollegerna för de yxor och sågar som far över scenen i Cirque Alfonses Timber! familjeföreställningen i dubbel bemärkelse, som nu är på gästspel i Sverige.
Det hela började med en show på pappa Alain Carabiniers 60-årskalas. Han, som alltid önskat sig att stå på scenen, fick just detta i present av sina barn Julie Carabinier Lépine och Antoine Carabinier Lépine. Nu reser denne jultomtslike farbror från Saint-Alphonse-Rodriguez utanför Québec runt världen balanserandes i händerna på sina starka medartister. När han inte sitter på scendasset förstås. Balanserar gör också det tvååriga barnbarnet Arthur, ett av många förtjusande inslag i denna oborstade och skäggiga nycirkusföreställning som undan för undan växer på både höjden och bredden.
Kanada är, liksom Sverige, en skogsnation. Flanellskjortor, manchesterbyxor, hängslen och grova kängor är således utstyrseln i det skogshuggarkamp som iscensätts. Tänk Per Morberg eller tänk på de älgjaktsbilder som säkert svischar förbi även i dina sociala medieflöden!
Här syns, gudskepris, inga döda älgar. Här får även käglorna vila i kulissen. I stället jongleras det med kålhuvuden och rotsaker, med yxor och sågar, det balanseras på timmerstockar och rullas hjul. Och det dansas square dance så att sågspånet yr. Allt detta till charmant folkmusikton på banjo, gitarr, fiol, slagverk, såg och fransk sång. Råstyrka blandas med mjukhet och humor och sympatiskt nog är showen (åjo, i alla fall förhållandevis) könsneutral.
Cirque Alfonse må delvis ha sina rötter i det oändligt mycket större kanadensiska kompaniet Cirque du Soleil, men de saknar tack och lov deras omänskliga perfektion. Här tappas det en lök ibland och någon trillar ned ifrån en stubbe. Frågan är om det inte är ett medvetet grepp. Det är i alla fall misstagen som gör Timber! till en tämligen oemotståndlig historia.
Loading ...
