Euforisk fylledans, snyggbildsposering, viskleken, rått konsertröj och ett språk inte bara interfolierat av internetreferenser utan liksom självklart bestående av dem.
Ja, det utan-att-göra-en-grej-av-det-men-ändå-självklart-feministiska konstkollektivet ÖFA har många roliga kritor i sin målarlåda. Som de ritar upp en karta över ungdomliga sfärer med – från klassrummet, datorn, IRL-äventyret … Eller bara en väldigt rolig och röjig bild av vad scenkonst för unga kan vara.
Det är nämligen en aha-upplevelse att sitta och se på när de färgglada linjerna dras, tillsammans med ett antal högstadieklasser, tvångskommenderade naturligtvis men uppmärksamma och iakttagande. Tror jag det, tänk om jag också kunde ha fått den samlade scenkonstenergin från Amanda Apetrea, Emelie Garmén, Emma Tolander, Lisen Rosell, Anna Ehrlemark, Britta Persson och Nadja Hjorton i stället för mossiga tråkpedagogiska skolteaterbesök som man helst ville smita ifrån, då när jag var i målgruppsåldern?
Det är dessa sju öfor som står för den här föreställningen, av de annars sammanlagt 24 medlemmar som bildar kollektivet, som tillsammans bidrar med olika konstformer i den kreativa process som nu genererat deras tredje scenproduktion.
Det demokratiska och lekfulla understryks av att aktörerna på scenen turas om med olika uttryck: vem som helst verkar kunna ta över mikrofonen, trummorna, dansgolvet … lite som ett sådant där arty popband där artisterna byter instrument med varandra. Snyggt.
ÖFA: Hemligheter riktar sig till högstadiet och gymnasiet ”och alla andra”, och bygger på researcharbete, kreativa verkstäder och inspirationssamlande på högstadieskolor. Men det är inte någon pedagogiskt probleminriktad redovisning det här, utan ett hjärtklappande experimentellt collage: musikkonsertens styrka och uppfylldhet blandas med dansföreställningens kroppfilosoferande allvar och humor, sugande videoklipp och fritt flygande talteaterfragment med dokukänsla.
Det fria och ibland lite riktningslösa är givetvis det som blir lidande när allt inte är heltajt, men ”tajt” är uppenbarligen inte det eftersträvade här: i sina bästa stunder övertygar ÖFA: Hemligheter om att det verkligen går att överföra ungdomlig eufori till scenkonst.
ÖFA-kollektivet har en fin hemlighet ihop. Som de delar med sig av.