Två små pjäser, X och Y, har spelats för runt 1000 personer på 15 arbetsplatser i maj och augusti. Efter föreställningarna har publiken svarat på en enkät och deltagit i gruppdiskussioner om jämställdhet med skådespelare och regissör.
Pjäserna handlar om beteenden. Kvinnorna servar, vårdar och passar upp, medan männen tjänar pengar, ägnar sig åt sexuella trakasserier, lider av homofobi och tar plats. Det är ganska mycket sjuttiotalsestetik, ett starkt budskap men utan direkta pekpinnar.
Jag träffar regissören Elisabeth G Söderström, tillsammans med skådespelarna Tomas Magnusson och Stefan Åkerman i fikarummet på Teater Västernorrland.
– Oftast blir det bra diskussioner efter föreställningarna, säger de. En bra diskussion är när det hettar till.
– Vi frågar: Har ni en jämställd arbetsplats? En kvinna svarar tyst nej, sedan säger en man ett tydligt ja, sen blir det tyst. Vi vet att problem förekommer men inte var. När man pratar om det poppar det upp.
Jämställdhetsfrågarna är inte direkt glödheta just nu. Elisabeth G Söderström tror att det handlar om att de som har makten ställer dagordningen.
– Staten har bestämt att nu ska det vara mångfald, säger hon.
– Vi kan göra det till ett hett ämne genom att ställa provocerande frågor, menar Tomas Magnusson. Vad är det för farligt med att provocera? När män säger att vi inte kan dela med oss av vår lön och jag frågar varför inte det, då smäller det till.
Mötet viktigare än konsten
– Det handlar inte bara om kvinnorna, det handlar om männen också, anser Stefan Åkerman. De har mycket att förlora. Men det finns olika slags män, liksom olika slags kvinnor. Därför är det provocerande när alla män dras över en kam. Det slår tillbaka på kvinnorna.
De sju skådespelarna i ensemblen har arbetat med vad Elisabeth G Söderström kallar Härnösandsmetoden, från hennes tid inom gruppteatern på 1970-talet. Föreställningarna har improviserats fram och skådespelarna har skapat sina egna rollfigurer. Söderström intervjuar karaktärerna, spelar in improvisationerna och skriver ner allt. Utifrån det materialet arbetas den slutliga texten fram.
– Ett jättekul sätt att jobba, tycker hon. Det är en bruksteater som lyfter fram konflikter. Kanske är det sjuttiotalsteater, men också en interaktiv teater där folk deltar.
– Mötet med publiken är det viktiga, inte det konstnärliga. Vi har fått sitta och samtala.
Men ingen av dem vill jobba på det här sättet för jämnan, det blir för ytligt.
– Skulle man bara göra det här skulle man känna sig som en socialarbetare, säger Stefan Åkerman.
Otäcka insikter
De tror att de har påverkar jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna men mest har de nog påverkats själva.
– Att upptäcka hur djupt värderingarna sitter inom en själv, det är otäckt, säger Stefan Åkerman.
Tomas Magnusson spelar vaktmästaren Ersa, en ung och rå mansgris.
– Allt är taget från mig själv och mina egen erfarenheter, säger han.
– Teatern har en av de mest ojämlika kulturerna. Det manliga geniet dyrkas. Att jag fått ökad förståelse för det kommer att påverka hur jag ser på mitt arbete i framtiden.
Loading ...
