Ökning trots nedskärning på Östgötateatern

Under tio år tappade Östgötateatern 10 miljoner av sin budget. 2008 klarade man inte av att fortsätta som man hade gjort. Trots att verksamheten ansågs slimmad och välordnad, trots bra publiksiffror och nöjda huvudmän. Personal avskedades, traditionen att sätta upp publikdragande musikaler är nu ett minne blott, och Soppteatern lades ner. 
   Så kom publiksiffran för 2008: en ökning med 25 procent till totalt 125 000.

Hur lyckades ni med det, Johan Celander?
   – Vi gör jävligt bra teater, och har turnerat flitigt med samproduktioner. Som Riksteaterns Spetsprojekt, och med Unga Riks och Gottsunda Teater. Bara det gav en publik på mellan 12 000 och 13 000 personer.

Vad för ”jävligt bra” och publikdragande teater har ni gjort?
   – Bland annat musikalen Röda nejlikan. Och Dissocialia av britten Anthony Nielsen. En pjäs om en psykotisk ung kvinna, som först inte gick så bra i Norrköping men däremot i Linköping. Vi har haft klassiker som Arsenik och gamla spetsar och Romeo och Julia.

Men ni har ju skurit ner på personal och resurser?
   – Nedskärningarna märks först till hösten i år och framför allt under 2010. Flera av de som sades upp går fortfarande kvar. Det enda vi lade ner under 2009 var Soppteatern, som inte svarade för någon större publikvolym.

Hur blir det med publiken framöver, kommer den att minska?
   – Det är en paradoxal situation att när vi nu har sagt upp folk så presenterar vi en publikökning på 25 procent. Men så kommer det inte att fortsätta i höst och framför allt inte under 2010. Då gör vi mindre teater. Det blir ingen musikal, och fyra istället för fem uppsättningar på de stora scenerna i Norrköping och Linköping.

Men vad säger politikerna som betalar, när de har en lyckad verksamhet som de kan förutse kommer att bli sämre?
   – De vet hur det ligger till. De säger att så är det. Att det inte finns mer pengar.

Vilka farhågor har du för Östgötateaterns framtid?
   – Att den nedåtgående trenden fortsätter. Visserligen har våra huvudmän (kommuner och landsting) gett garantier för en årlig uppräkning på 3 procent. Vilket inte säkert motsvarar våra reella kostnadsökningar, men i varje fall är en garanterad anslagsuppräkning. Vad vi får från staten vet vi däremot ingenting om, och statens uppräkningar har senaste åren inte kompenserat för pris- och löneökningar.

Så du ser en risk att den ekonomiska utarmningen fortsätter?
   – Det är stor risk för det.