David Mamets pjäs Oleanna, om en manlig lärare och en kvinnlig elev som anklagar honom för sexuella trakasserier, är full av tvetydigheter.
I första akten arbetar skådespelarna undersökande, nästan tekniskt. De får mig att fundera en massa. Är det sexuella trakasserier att lägga armen om någon? Är den kvinnliga eleven lika korkad, enkelspårig och fyrkantig i huvudet som hon verkar vara? Eller är det bara lärarens bild av henne, som den förmedlas ut från scenen?
En tolkning är att Carol ser lärarens svagheter och utnyttjar dem för att gå till attack och sänka honom. En annan tolkning är att hon och hela studentkollektivet har retat sig på hans manschauvinistiska stil och en gång för alla bestämt sig för att sätta ner foten.
I andra och tredje akten blir skådespelarna mer indragna i dramat. Nu blir det också möjligt se läraren ur studentens synvinkel. Bilden av en maktberusad elitist, sexist och förtryckare framkallas långsamt.
De sexuella trakasserier som han anklagas för är inte värre än vad många kvinnor utsätts för varje dag. Skillnaden är att den här tjejen bestämt sig för att inte ta mer skit. Hon vinner och får till en förändring.
Folkteatern har än en gång valt att arbeta utan regissör. Kanske är det därför som föreställningen snarare diskuterar problemet än kommer med färdiga påståenden och analyser. Resultatet är intressant och mycket sevärt.
Loading ...
