Ben ”The King” Obsenovic (Karim Rashed) avfyrar ett bländvitt leende mot oljesymposiets deltagare. Att hans källor börjar sina är inget han vill tala högt om. Och när de 25 miljoner oljefaten måste bli till de påstådda 63 miljoner tvekar han inte en sekund ge order om att spränga bort den närliggande staden av hans oljefält i jakten på det svarta guldet. ”Det är ju ändå bara soldater där, och det är deras plikt att dö”.
Med enbart ett tiotal tunnor förvandlas raskt scenen om från konferenssalen till de trånga gränderna i den lilla staden. Och det är här jag som åskådare fångas in av pjäsen. Jag rycks med av de forna sophämtarna Adnan (Karim Rashed) och Abu Abdallahs (Anders Svensson) värme och berättarglädje att jag för ett ögonblick glömmer att jag befinner mig i en teatersalong.
Efter ett tio år långt fängelsestraff återvänder Amirs fader Adnan till sin hemstads kvarter. Men i stället för att finna ett myllrande stadsliv möter han i stället en spökstad. Kvar är bara de fattigaste ständigt bevakade av säkerhetstjänsten.
Med inspiration från Brechts episka berättarteater gestaltar de båda skådespelarna de olika människorna i den lilla gränden, där några får allt och de flesta inget, där lycka räknas i hur många bilar du har och hur många avgnagda lammben du kan lägga i din soptunna.
Loading ...
