Hur har egentligen utgivningen av teaterlitteratur 2001 sett ut i Sverige? Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Vad har vi saknat? Alexandra Coelho Ahndoril sammanfattar läget med ett par reflektioner:
Årets utgivning av teaterlitteratur har varit brokig och vid ett snabbt påseende tycks den ha innehållit det mesta – utom en sak.
Man kunde man störta ned i Lars Noréns deliriska prosalyrik i pocketutgåvan av Salome, Sfixerna. Eller följa med Egil Törnqvist i hans djupdykning i Strindbergs dramatiska dialog. Bernt-Olov Andersson har lärt ut sina knep för att skriva pjäser och Lars Kleberg har talat om skådespelarens alldeles specifika yrke. Gränslandet mellan scen och publik blev undersökt av dramapedagogen Jeanette Roos Sjöberg och från USA kom den enorma romanen om Marilyn Monroe, Blonde, av Joyce Carol Oates. En annan spännande bok var En grym bankett av Monica Strauss, som för en gångs skull lät Strindberg stå i bakgrunden och i stället handlade om hans andra hustru, österrikiskan Frida Uhl.
Men vart tog dramatiken vägen i år? Det är synd att förlagen inte vågar satsa på att ge ut mer dramatik i bokform – ny, gammal, modernistisk eller traditionell. Pjäser lämpar sig nämligen alldeles utmärkt väl att läsa.
Två av de få undantagen i år är Fyra dramer av den kinesiske nobelpristagaren Gao Xingjian och den lilla, vackra volymen Kaos av Pär Lagerkvist, där det märkliga dramat Himlens hemlighet ingår.
Loading ...
