I en nedlagd vårdcentral i Kiruna tar Karin Sundvall fram kostymen till årets Shakespeareproduktion, Macbeth, för Samiska teatern i Ice Globe Theatre, Jukkasjärvi. Temperaturen för spelplatsen varierar mellan några få minusgrader och minus 40 – även om båda extremerna är ovanliga. Fjolårets Hamlet ställdes in när kvicksilvret kröp ner mot minus 35, den kalla luften blir för jobbig för röst och andningsvägar.
För några dagar sedan, en dryg vecka innan premiär flyttade repetitionerna ut till teatern, med snö och is som underlag och himlen som tak.
– Då upptäcker man att verkligheten är 25 grader minus och man står där och ska anteckna och pennan fungerar inte ens. Men det var bra att det var så kallt, det måste vi klara, säger Karin Sundvall.
Svart blev vitt
Först tänkte Karin Sundvall att allt skulle vara svart. Maktspelet och den stora grymheten i det mörka dramat Macbeth skulle kläs i en lika mörk kostym.
– I Hamlet försökte vi återskapa det arktiska ljuset, nu vill vi återskapa det arktiska mörkret, som norske regissören Alex Sherpf uttrycker det.
Men Karin Sundvalls kostym kapitulerade inför isscenens snövita ytor:
– I det vita rummet måste man jobba med vita kläder, säger hon.
Men paret Macbeths kostymer går i svart och rött. Under pjäsens gång växlar de också från svarta till röda handskar, en metafor för deras nedblodade händer.
– Årets kostym är lite ruffare. Macbeth är också ett ruffare stycke än Hamlet, det har en häftigare temperatur, säger Anitta Suikkari som spelar Lady Macbeth.
– Både ljus och musik kommer att vara som en skräckfilm, en mardröm, säger Alex Scherpf som komprimerat dramat till en timmes effektiv speltid.
Macbeth med isdubbar och hundslädesplast
I veckan som återstår innan premiär ska en kostym få kilar, den blev väl trång när en skådespelare kom med alla undertröjor på sig. Lady Macbeths skor måste få dubbar inborrade, annars halkar hon när hon går på ett isbord.
Karin Sundvall bor i Stockholm men kommer från Luleå, 35 mil söder om Kiruna, och är väl bekant med det nordliga klimatet. Hon har jobbat med film under liknande förutsättningar men inte med utomhusteater vintertid. Kläderna bygger hon inifrån och ut:
– De samiska skådespelarna är härifrån, de kan redan klä sig. Nu är det snarare så att jag måste förstå hur det ska vara och sedan lägga en konstnärlig aspekt utanpå.
– I dramat rör vi oss i ett folkslag som bor i det arktiska klimatet. Det är inga samiska kläder men utgångsmaterialen är päls, skinn och ull – naturmaterial som samer eller eskimåer använder, säger Karin Sundvall.
Men hon har också använt sig av andra material. I Laxforsen mellan Jukkasjärvi och Kiruna tillverkar allkonstnären Göran Larsson hundslädar. Där hittade Karin Sundvall många av sina mer udda material: Lady Macbeths blodröda korsett får form av en modern lasso-lina i rött gummi. Häxornas krinoliner är gjorda av tre metallringar sammanfästa med kätting, klänningstyget är hundslädesplast – ett material som är böjligt och tål kyla. Den gummiplatta som ger hundslädesföraren fäste under fötterna kom också till användning.
Stora hattmått
Det är viktigt att hålla huvudet varmt. Karin Sundvall berättar hur modisten bara skrattade åt hattmåtten: storlek 63 hör inte till vanligheterna, däremot till nödvändigheten om man vill få plats med yllehätta och peruk under.
De varma kostymerna påverkar också rörligheten.
– Det blir en extra kropp utanpå, man får jobba hårt för att intentionen ska gå ut, säger Anitta Suikkari som spelar Lady Macbeth.
Hon byter till torra strumpor i en byggbarack bakom Ice Globe Theatre vid Torneälven i Jukkasjärvi. Hemstickade strumpor i ren ull är det enda som duger. I dag är det bara några minus, hon svettas och måste skala av några lager. Fullt påklädd har hon fyra, fem lager på sig.
– Jag tror att spelstilen blir lite stiliserad när skådespelarna agerar i kyla. När jag såg förra årets Hamlet tänkte jag på det, det finns något i rörelserna, något nästan japanskt, säger Karin Sundvall.
Speciell isteater-stil
För regissören var utgångspunkten att göra Macbeth väldigt olik Hamlet, men steg för steg har den närmat sig Hamlet i formen.
– Det har blivit en egen isteatergenre. Det går inte att använda socialrealism. Man måste stilisera och förstora på grund av den monumentala omgivningen och på grund av att skådespelarna är inpackade som Michelinmän, säger Alex Scherpf.
Kvicksilvret kryper upp och ner i termometern i Jukkasjärvi. Karin Sundvall ångrar att hon inte skaffade sig en arktisk skomakare att göra varma, snygga skor till skådespelarna. Snart vänder hon söderut mot nästa projekt. En filminspelning, i Sundbyberg utanför Stockholm.
Loading ...
