”Teater kan ersätta lyckopiller”, utropar en hälsoartikel i Expressen där en dos kultur föreslås som ordination mot depression. Begrepp som ”samhällsresurs” och ”nytta” har förekommit i den debatt om statens stöd till scenkonsten den senaste tiden kunnat följas i bland annat Svenska Dagbladet.
Så blir det gärna när kultur ska mätas i siffror. Och att räknenissar ser kulturen ur ett nyttoperspektiv (”what’s in it för skattebetalarna?”) faller sig kanske naturligt.
Men om teateraktörerna själva börjar praktisera den termologin på konsten blir det farligare. Att ta till nyttoaspekten i försvarssyfte och i kampen om bättre anslag – eller ännu värre, ta med den upp på scenen och göra föreställning av den – det är att göra teaterkonsten en björntjänst.
I själva verket är det onyttan med teatern som är dess bärkraft – och dess statussymbol. För nej, teater ska inte vara samhällsnyttig, ett foträtt ”grimaskonsum”, som teatergruppen Schtunk lär ha uttryckt det i sin improviserade föreställning Rickard III. Teater ska inte ha någon VDN-stämpel i programmet och delas in i en kostcirkel som rekommenderar sex till åtta föreställningar om året med lika delar Norén för hjärnan, Shakespeare för hjärtat och två skivor Strindberg för den hårda magen.
Teater ska vara motsatsen. Den ska provocera, göra ont, vara obekväm och skava – helt i strid med läkarens rekommendationer om smärtstillande medel. Teatern ska få finnas just för att den är så förbannat onyttig. Därför att den ska vara en spark i ändalykten på etablissemanget. Och det ska teateraktörerna vara stolta över.
Mina egna största teaterupplevelser har sällan fått mig att gå ut ur teatersalongen med rosiga kinder och solsken i blick. Istället har jag kravlat ut – tårögd, illamående och med en molande smärta i magtrakten. Det är svårdefinierad scenkonst som exempelvis spelas av Teatermaskinen i Västmanland och Institutet i Malmö. Som är ful, udda och skamlös och vars program inga sponsrande företag vill stoltsera med en logotyp i.
Svettig, äcklig och inte alltid så bra teater, men som kämpar för att bryta mot reglerna om hur, när och var teater ska spelas. För det är inte nyttan som gör nytta i kampen för en nytänkande scenkonst.
DELTA I DEBATTEN
Är du en teaterkramare?
Nyttig eller onyttig teater?
BONUS: LÄSTIPS
”Ibland ska teater vara mer som havregrynsgröt än som en termometer i arslet på samtiden”, skrev vi i vårt Teaterlexikon 2006 under ”N som i nyttoteater”. Läs mer om Teaterlexikon här.
LÄNKAR
Artikeln ”Teater kan ersätta lyckopiller”, Expressen
Svenska Dagbladets kulturdebattsida
Loading ...
