Bakgrunden till det libretto Maria Sundqvist skrivit är en sann spökhistoria som baseras på författaren och poeten Dame Edit Sitwell och hennes syskons uppväxt på slottet Renishaw i början av 1900-talet.
Edit och hennes bröder Osbert och Sacheverell bar alla på en dröm redan som barn. De ville bli författare. Och drömmen kom att slå in. Texterna baseras ofta på hågkomster från deras märkliga uppväxt med ett excentriskt föräldrapar som inte brydde sig om något annat än sig själva.
Beställningen av de båda barn- och ungdomsföreställningarna Porträttet och Heksemutter Mortensen och den fede kalkun kom lagom till Öresundsbrons öppnande. Sverige och Danmark ska än en gång införlivas med varandra men denna gång genom kulturella satsningar. Inga krig och oenigheter om vem som har rätt till vad.
Även för de mindre barnen
– Vi ville göra en riktigt påkostad opera, berättar Catharina Backman som har skrivit musiken till Porträttet. Vi ville ge barn och ungdomar en chans att verkligen få uppleva operans dramatik med allt vad detta innebär. För opera är stort med musik, scenografi, ljus och kostymer.
Och efter premiärerna i Köpenhamn och Ystad i början av november skrev recensenterna likt en melodifestival, där bidrag tävlar mot varandra, att “Sverige vann” och på den danska sidan “Danmark vann”, vilket varken Maria Sundqvist eller Catharina Backman uppskattade.
– Vi har ju aldrig sett detta som en tävling, säger Catharina Backman. Danskarnas opera vänder sig till yngre barn. Vår opera har som målgrupp barn och ungdom mellan 10-15 år. Heksemutter Mortensen är en komedi Porträttet snarare en tragedi.
Olika traditioner
Kulturella satsningar på barn och ungdom i regionen är eftersatta enligt Maria och Catharina. Ung opera är ett långsiktigt projekt som är tänkt att löpa över tre år med en svensk och en dansk produktion per säsong, men sättet att sprida barnkultur skiljer sig mellan länderna.
– På den svenska sidan har vi en tradition av kultursekreterare som i samverkan med skolorna i regionen ger klasser möjlighet att se föreställningar av den här kalibern, påpekar Maria. Men till Hofteatret har det kommit föräldrar med sina barn.
Det är alltså ett helt vanligt lösbiljettsystem även vad gäller barnteater vilket även avspeglar sig på vilka åldersgrupper som finns i publiken.
– I Köpenhamn kunde man se tre- och fyraåringar i sällskap med mormor, mamma eller pappa, berättar Maria. Så var det inte riktigt tänkt men ändå fungerade föreställningen även hos de minsta. Men är man så liten är det viktigt att ha en vuxen i närheten. Både med tanke på historien och musiken med de skolade rösterna.
Inspiration från populärmusik
Catharina Backman är inte bara tonsättare, även om hon just nu läser sista året på den sjuåriga tonsättarutbildningen på Malmö musikhögskola. Hon har en lång erfarenhet bakom sig som kompositör, kapellmästare och artist på Unga Klara i Stockholm och med Varieté Vaduvill I Malmö. Att komponera musiken till Porträttet såg hon som än stor utmaning.
– Jag älskar popmusik, säger Catharina. Jag har låtit mig inspireras av populärmusik eftersom den ju oftast har en tydlig puls. Och att orkestern sedan tycker om att spela den är förstås också kul.
– Jag tror det beror på att Catharina själv faktiskt är musiker, säger Maria. Det uppstår inget glapp mellan musikerna och kompositören.
Catharina är från början pianist men spelar dragspel i Katzen Kapell.
“Det får aldrig bli tråkigt ”
Det är publiken uppsättningen spelas för och regissören och tonsättaren låter förstå att det är en balansgång att ge sig på nyskrivna verk.
– Ofta sätts de bara upp en enda gång, säger Maria. Det är väldigt trist. Det finns ingen kontinuitet. Jag tror det beror på att publiken faktiskt inte uppskattar musiken.
– Det är väldigt speciellt att komponera en opera, menar Catharina. Det får aldrig bli tråkigt. Och med det refererar jag inte bara till musiken utan även till handlingen. Det finns en realtid i ett stycke som måste stoppas upp för en frusen tid då en händelse, en tanke eller scen ska sjungas ut och det gäller att bädda ordentligt för denna annars mister man publiken. Det är svårt.
Premiär i främmande land
Men barnpubliken verkade inte ha några problem att greppa vare sig handling eller följa med i musiken under premiären i Köpenhamn. Och det vill Maria delvis ge intendenten på Hofteatret en eloge för.
– Hon inledde föreställningen, med att berätta om stycket, på danska, så att barnen var förberedda på vad som komma skulle.
Även om detta samarbete över språkgränserna har inneburit att jag anpassat språket och lagt in en del danska och engelska uttryck så tror jag ändå att det krävs förberedelse. Inför den svenska turnén kommer vi att erbjuda förhandsbesök i skolorna.
En av de beställda förutsättningarna inför produktionerna var just att språket skulle anpassas efter målgruppen och vara begripligt för en icke dansk-eller på motsatt sida, icke svensktalande publik.
Att ta barnen på allvar
Maria har tidigare erfarenhet av barn- och ungdomsverksamhet genom sitt arbete med Malmö Musikteaters barn- och ungdomsprojekt Otålighetens Teater och har regisserat stycken som Ursonaten, Nattvandraren och Men kråkan svart som bläck.
– Vi är ansvariga för fostran av den nya publiken och jag vill ge till dem vad man även ger till vuxna. Visa att vi tar dem på allvar. Det måste även vara en inspiration för dem att själva ta sig till teatern eller operan. Det ska vara på riktigt liksom – inget nerbantat och tramsigt tjafs bara för att det är en barnpublik man vänder sig till. Så jag hoppas verkligen att den här satsningen kommer att ge mersmak och en kontinuitet.
Och det är just så det är tänkt. Såväl sångare som resterande inblandade ska rekryteras från regionen. Förhoppningsvis slår projektet väl ut och underlättar för kommande produktioner och hjälper till att skapa en plattform för en väl fungerande barnscen kring Öresund.
Loading ...
