Operaforskning i fokus

”Who are these men without wives”, lyder texten i Stewart Wallaces opera Harvey Milk om gayaktivisten med samma namn. Männen han syftar på är män som dras till män. Män som går på opera.
Göran Gademan vid teatervetenskapliga institutionen i Stockholm kallar dem operabögar och räknar dit sig själv. Med hjälp av trettionio likasinnade intervjupersoner försöker han för närvarande utröna vad som gör att konstformen opera lockar så många homosexuella män.
Själv blev han operaförtrollad redan i unga år. Lite senare upptäckte han att han var homosexuell. Och för honom och de andra i undersökningsgruppen var opera en bidragande orsak till att de accepterade och erkände homosexualiteten för sig själva och för att de så småningom ”kom ut” som bögar.
Under Teaterdagarna på Riksteatern i Hallunda (11-14 maj) berättade Göran Gademan om sin forskning. Om hur operabögarna framför allt är fixerade vid kvinnliga divor. Birgit Nilsson och Maria Callas toppar listan på favoritsångerskor. Och bland favoritrollerna nämnde de trettionio herrarna enbart kvinnliga sådana – Isolde i Wagners Tristan och Isolde, Violetta i Verdis La traviata, titelrollen i Strauss Elektra.
Många operor berättar om förbjuden kärlek (om än inte ofta homosexuell) och uttrycker utanförskap av något slag. Det är en av anledningarna till att operan har blivit så viktig för de homosexuella männen, tror Göran Gademan.
I slutet av 2001 hoppas han på att kunna presentera sina forskningsrön i en bok, som kommer att fokusera kring en operabögs liv och också skildra de anonyma intervjupersonernas personliga upplevelser.