Örebro länsteater: AnnanInanna

Men det dröjer inte länge förrän klänningen rycks av henne och hon står maktlös på scenen med sina matkassar – i ett samhälle där mannen är norm.
    I AnnanInnana möter myten om gudinnan Inanna verkligheten och nutiden. Föreställningen är ett påträngande allkonstverk, som berättar om hur det är att vara kvinna i dag, i går och i fantasin. Christer Christenssons elektroniska musik får en framträdande roll, liksom Peter Jogrens bildprojektioner. Det känns aldrig sökt. Sällan har jag sett en skådespelare samverka så naturligt med tekniken som Malin Berg i AnnanInanna. Med hjälp av Imre Zsibriks ljusdesign försvinner hon med en hukning i underjorden nedanför rökdimmorna. Med exakt precision möter hon, med en filmkameras hjälp, sin spegelbild i ett suggererande rörelsenummer.
   Regissören Gunilla Orvelius säger sig ha förändrats av mötet med myten och visst finns ett starkt hopp i föreställningen. Då Inanna övervunnit dödsriket och ur en matkasse plockar fram en vinröd sjal som minner om de krafter inledningens klänning gav henne, vågar vi tro på en väg till harmoni. Som betraktare av AnnanInanna går det inte att genast omfatta allt ensemblen vill säga oss, men vi kan storögda ta in, associera och själv fortsätta utforskandet av mytens värld.