Mozarts Mässa i c-moll av Stijn Celis är säsongens första balettpremiär på Kungliga Operan. Det är också det första verk Johannes Öhman har beställt sedan han tillträdde som Kungliga Balettens chef förra året. Utöver publiken i salongen följde några hundratals personer premiärföreställningen på en storbildsskärm i Kungsträdgården.
Koreografen Stijn Celis är ingen kioskvältare, men han använder sin nedtonade koreografiska vokabulär effektivt och uppnår därför mer än man vid första anblicken förväntar sig. Även om partierna med samtliga sexton dansare går tämligen obemärkt förbi får Celis koreografi en helt annan förtätning när han arbetar med några få dansare. Till exempel i trion med Alina Lagoas, Hokuto Kodama och Anthony Lomuljo i verkets senare del. Här har tomrummet mellan rörelsen lika stor betydelse som rörelsen vilket förhöjer upplevelsen av varje steg och tydliggör såväl dansare som koreografi.
En dansare som förhöjer upplevelsen av hela verket är Oscar Salomonsson som på ett raffinerat sätt förkroppsligar den ständigt sökande människan. Eller hennes andliga dimension. När jag ser Salomonssons dans kommer jag gång på gång att tänka på en strof ur en dikt av Kejsar Hadrianus ”Lilla själ, ömma och fladdrande… ”.
Vad gäller Celis koreografi för Kungliga Operans körm som även den befinner sig på scenen, är den som bäst när den är som mest nedtonad. Allra bäst fungerar det när kören i början av verket sjungande går runt, runt tills det är som om rörelsen får rösterna och kropparna att smälta samman till en enda organism.
Genom att klä kör och dansare i samma typ av kläder förminskar Celis skillnaden mellan dansare och sångare. Ibland låter han dem samverka, ibland existera parallellt med varandra. Med varierande resultat. Men körens största betydelse, frånsett att sjunga helt underbart, är att de är närvarande. Även när de sitter helt stilla på bänken som löper utmed det mjukt duvgrå slutna scenrummet är de närvarande. Deras starka närvaro grundar koreografin som vore de vittnen som bevittnar en ritual i ett rum utanför tiden.
Loading ...
