Orionteatern: Barnkonventionen

Barnkonventionen, som FN har formulerat den, består av 54 byråkratiskt formulerade artiklar som alla har i syfte att stadfästa barnens mänskliga rättigheter. Barnkonventionen, som Lars Rudolfsson och mimgruppen Projektor har tolkat och formulerat den, är cirka två timmars scenisk känslourladdning, där de enda ord man hör är de lakoniskt citerade konventionsartiklarna. Savannah Aggers laddade musik och de nio mimarnas skickliga gestaltning tränger dock in under huden och hänger kvar i flera dagar som en skräckblandad kärleksupplevelse.
   Aktörerna illustrerar Barnkonventonens budskap i lekfulla, tragiska och rent av obehagliga scener: Här möter vi det handikappade barnet som föds, lämnas på sjukhuset av sin mor, men leker glatt med sjukhuspersonalen innan det är dags att ge sig ut i den hårda verkligheten, små skönhetsmissar som luras till droger och prostitution, och barnet som drillas och utnyttjas på flera tänkbara vis i form av en buktalardocka på den vuxnes knä. Att rekrytera soldater direkt ur sandlådan framstår – inte oväntat – som en totalt befängd idé när man som denna karikatyrmässiga befälhavare inte tagit med småttingarnas påträngande naturbehov i beräkningen. Effekten blir oerhört charmig trots budskapet.
   Det är fascinerande att se hur samma kroppar kan gestalta såväl barn som katter, vuxna, dockor och allehanda fantasikorsningar med så stark trovärdighet. Och det är hemskt att tänka att detta, som ”bara” är teater, kan väcka så starka känslor, när verkligheten är så mycket mer obehaglig än dikten.