Barockt hjältemod med förhinderLena Andrén har sett en barockopera som svävar mellan komedi och tragedi. På ett lyckat sätt.
Recensioner [2009-08-25]

Barockt hjältemod med förhinder

Orlando av Georg Friedrich Händel
Scen: Drottningholms Slottsteater
Ort: Stockholm
Regi: Catherine Turocy
Ljus: Pierre Dupouey
Kostym: Bonnie Kruger
Medverkande: William Towers, Dominique Labelle, Diana Moore, Susanne Rydén, Wolf Matthias Friedrich samt The New York Baroque Dance Company och FestspielOrchester Göttingen
Dirigent: Nicholas McGegan
Länk: Drottningholms slottsteater


RECENSION/OPERA. Med Internationale Händel-Festspiele Göttingens gästspel Orlando, avslutar Drottningholms Slottsteater säsongen storstilat, tycker Nummers Lena Andrén som njuter av en underhållande barockopera.

Orlando tillkom år 1733 och var ett för sin tid radikalt verk. Inte minst för att Georg Friedrich Händel begår ett lustmord på hjälteidealet, vilket fick hans ”hjältekastrat” att fly fältet. Operan utmanade även publiken och lades ner rätt snart. Ett öde som jag verkligen hoppas inte ska drabba denna lustfyllda version som är skapad av Göttingenfestspelens konstnärliga ledare, dirigenten Nicholas McGegan och regissören/koreografen Catherine Turocy, ledare för The New York Baroque Dance Company. Tillsammans tar de väl vara på verkets komplexitet, såväl musikaliskt som i utformningen av karaktärer och intrig.


Turocys motto är ”reinterpret or reimagine”, och i enlighet med detta är Orlando en suggestiv föreställning som ger publiken en skimrande vision av barockens musikaliska värld. Hon bidrar också med fyra av sina dansare som med delikata rörelser ur den barocka konstdansens vokabulär elegant understödjer handlingen.


Orlando baseras på ett medeltida hjälteepos, men hos Händel blir hjälten Orlando en kärlekskrank bråkstake. Den mycket välsjungande countertenoren William Towers Orlando är en kantig outsider vars bristande anpassningsförmåga förstärks av att operans övriga karaktärer strålar av livsglädje och karisma. Inte minst hans rival Medoro som i Diana Moores ståtliga gestalt blir en drömsk afrikansk prins med en sensuellt smältande röst.


Händels egen ”hjälte” (och kanske alterego) är operans allvetande spelledare, trollkarlen Zoroastro som presenteras i en överdådig scenografi med en molnprydd stjärnhimmel och en tableau vivant med guden Amor. Zoroastro tolkas med auktoritet kryddad med ironi och humor av basen Wolf Matthias Friedrich.

Blandningen av ironi, humor och lite allvar är ett genomgående drag i Orlando, vilket ibland leder till att man inte kan vara helt säker på om karaktärerna – eller Händel – menar allvar. Mångtydigheten ger karaktärerna en tilltalande oförutsägbarhet vilket får publiken att i de tre och en halv timme operan varar sväva i ett obestämt men behagligt tillstånd mellan komedi och tragedi.

Lena Andrén

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare