Fördjupning [2000-03-03]

Östra Grevie Folkhögskolas dramalinje

I denna sista del av Mikaela Périers reportage om teaterutbildningar i Skåne, möter vi Sarah Crossley som gått på Östra Grevie Folkhögskola.I nästa Nummer av Nummer kommer du att kunna läsa om teaterutbildningar i Mellansverige.

När Sarah Crossley, 29, efter några års trevande sökte efter en passande utbildning hos syokonsulenten hade hon ingen tanke på teater. I stället var hon helt inne på att gå en konstutbildning. Men när studievägledaren till slut fick henne att läsa om dramalinjen på Östra Grevie Folkhögskola förstod hon att det var precis det hon var ute efter. Att gå en dramalinje är, enligt Sarah, något som man har glädje av vilket yrke man än väljer.
– Jag tycker synd om dem som aldrig får chans att pröva det här, säger hon.

Målinriktad utbildning
VARFÖR VALDE DU JUST DIN UTBILDNING?
– Östra Grevie var den enda utbildningen jag läste om och den enda jag sökte. Jag hittade rätt med en gång och det fanns ingen anledning att söka någon annan. Jag ser på den här tiden som ett tillfälle att utveckla mig själv och att upptäcka vilken väg jag ska välja sedan.

HUR MÅNGA GÅNGER SÖKTE DU INNAN DU KOM IN?
– Jag sökte bara en gång och kom in första gången jag sökte. Jag var otroligt nervös när jag kallades till intervju, men bestämde mig för att vara mig själv och inte försöka vara något som jag inte är, och det funkade ju.

VAD TYCKER DU OM UTBILDNINGEN?
– De första veckorna var ganska jobbiga och krävande. Allt var nytt och man skulle lära känna alla nya människor. Man visste inte vad lärarna hade för syften med sina övningar och jag kände mig osäker och nervös. Men efter ett tag föll allt på plats. Jag såg att övningarna gav resultat och att lärarna hade en klar och tydlig linje i sin undervisning. Vi blev alla väldigt trygga i gruppen och jag vågade göra saker som jag aldrig gjort tidigare. Vilken väg man än väljer i livet så är det här en bra utgångspunkt.

Utbildning för hela teaterarbetet
VAD HAR DU FRÄMST LÄRT DIG?
– Östra Grevies dramalinje är ju ingen skådespelarlinje egentligen, utan mer en linje där man får prova på olika bitar inom teater såsom regi, smink, scenografi och givetvis att stå på scen också. Det är mycket grupparbete och inte så mycket individuell bedömning. Och så är det mycket självständigt arbete. Detta har hjälpt mig att bygga upp mitt självförtroende och att våga tro på mig själv och mina idéer. Jag har redan lärt mig att bli bra på att hantera konflikter och att fungera i grupp. Jag har också kommit fram till att detta är helt rätt för mig och att jag i framtiden vill arbeta inom branschen teater/film. När jag slutar vet jag förhoppningsvis mer exakt vad jag vill.

HUR HAR DU FÖRÄNDRATS?
– Innan jag började så skulle ingen ha trott att jag en dag skulle stå på en scen och spela teater och dessutom sjunga solo, som jag faktiskt gjorde redan efter en termin när vi spelade vår föreställning inför publik på skolan. Jag led av en extrem scenskräck förut, men den har jag kommit över nu. Jag är en tryggare och säkrare människa och inte konflikträdd längre.

DANSA DITT NAMN, RÖDTJUT OCH ANDRA FÖRDOMAR OM TEATER?
– Mina fördomar som jag hade innan jag började, handlade mycket om att alla skulle vara teaterapor som hela tiden spexar i tid och otid och har behov av att ständigt stå i centrum. Eftersom jag själv verkligen inte är sådan, utan snarare kan ha lite svårt att släppa loss, så var jag rädd för att jag skulle känna mig dum för det. Det visade sig dock att folk är rätt lugna och respekterar mig som jag är. Däremot är det många känslomänniskor som söker sig till teaterlinjen. Folk visar vad de känner, men det är bara positivt.

Gott rykte
STATUS
– Som allmän teaterutbildning har min linje mycket gott rykte, märker man. Kanske inte på det viset att man är färdig att börja arbeta direkt efter det att man gått ut. Tanken är väl att den ska leda en till andra utbildningar och vidarestudier, eller så kan man använda sig av de kunskaper man får i ett arbete man redan har. Däremot har den ingen direkt status som skådespelarutbildning eftersom den inte utger sig för att vara det heller. Det här är snarare en ”prova-på-teater”-linje.

HADE DU GÅTT SAMMA VÄG OM DU FÅTT VÄLJA NU?
– Ibland kan jag ångra att jag inte sökte hit tidigare. Men å andra sidan så var jag ju inte mogen för det då.

FRAMTIDEN?
– Jag är för gammal för att bli skådespelare och så tycker jag för mycket om att bestämma hur saker och ting ska vara för att bli det. Antingen tror jag det blir regi eller scenografi för min del. Efter detta kommer jag söka mig vidare till någon utbildning inom det, tror jag. Och om några år kanske jag arbetar som filmregissör eller scenograf. Hoppas det i alla fall.

Mikaela Périer

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare