Platsen för handlingen är något obestämd. En ö i Mellanöstern, där ett västerländskt företag är verksamt, hotas av invasion från rebeller och terrorister. Vad den politiska konflikten egentligen gäller förblir oklart. Det centrala är att företaget måste upprätthålla sin produktion, trots oroligheterna. Othello (Francisco Sobrado), i den här uppsättningen förvandlad från fältherre till framgångsrik företagsledare, behöver en säkerhetschef. Han begår misstaget att utnämna sin vän Cassio (Måns Clausen) till denna nyckelposition som också Jago (Douglas Johansson) eftersträvar.
Därmed är spelbrickorna utplacerade och Jago kan börja agera. Förbigången i karriären gör han upp sin hämndplan. Han riktar in sig på Othellos svagaste punkt – kärleken till hustrun Desdemona (Kirsti Torhaug). Om han kan väcka Othellos svartsjuka genom att påstå att hon är otrogen med Cassio kan han rasera båda deras liv. Han utnyttjar också, med försåtliga antydningar, att Othello är främlingen – araben – i detta genuint västerländska företag.
Vi vet hur det kommer att sluta – i tragedi, med mord och undergång. Men vägen dit är en fängslande uppvisning i psykologisk manipulation, skickligt gestaltad av Douglas Johansson. Med små antydningar och noga valda ord, spelar han på känslor och förväntningar hos den han talar med. Och han får alla att agera som han vill. Jago är ”en av dem”, en person som ingen vill misstro.
Karaktärerna runt Jago gör, var och en på sitt sätt, hans manipulationer tydliga för publiken. Fransisco Sobrado ger trovärdig gestalt åt både den tillitsfulle äkta man som Othello först är och den rasande person, med krossad heder, som han förvandlas till. Vakten Rodrigo (Johannes Wanselow), tvivlar på Jagos uppsåt, men är i underläge, socialt och verbalt. Jagos hustru Emilia (Nadia Hussein Johansen) visar fram en enkel klarsyn, men undanhålls vad som händer och Kersti Torhaugs Desdemona solkas aldrig av Jagos nedsmutsning – annat än inför sin man.
I Annika Brombergs stålgrå scenografi syns omvärlden på TV-skärmar. Där visas bilderna från företagets övervakningskameror. Där rapporterar en nyhetsuppläsare svepande om striderna på ön. Och när Desdemona till slut mördas av sin förblindade make ser vi också det på bildskärmarna. Distanserat som i en film.
Othello är i den här uppsättningen en berättelse som stannar kvar och växer i tankarna. De giftfrön Jago planterar ger associationer till rader av företeelser i vår tid. Också till kollektiva strömningar och handlingsmönster. Allt från mobbning, våld mot kvinnor och vår mediaverklighet till 11 september och massakern på Utøya.
Fotnot: Othello turnerar till 30 orter och är ett samarbete mellan Riksteatern, Dalateatern och Regionteatern Blekinge Kronoberg.
Loading ...
