Dansarna gör entré från salongen. Som vilka som helst har de suttit bland oss i publiken och väntat på att föreställningen ska börja.
Liksom psyksjukdomstemat är detta långt ifrån något nytt grepp, men det är ändå en relevant öppning av ett verk som vill utforska gränserna för friskt och sjukt, vackert och fult, normalt och onormalt, mänskligt och djuriskt. Ensemblen klär av sig till bara underkläder och på den ännu naknare scenen understryker de sin och människans utsatthet genom att svepa in sig i röda chockfiltar.
I långa partier härmar de karaktäristiskt hysteriska vansinnesrörelser: spastiska, lealösa, oberäkneliga med tics och förvridet läskiga miner – som också får bli lustigt löjliga och urbota charmiga.
Multipla personligheter visar de upp, utan tvekan. Men några veklingar är de inte, som ensemble betraktad. Tvärtom är belgiska Les ballets C de la B ovanligt högpresterande i denna kollektivt framarbetade, avancerade koreografi om livets svagheter. Vissa skulpturala poser framstår som yoga på elitnivå. Andra som rena övergrepp med brytrörelser och nertryckta ansikten i golvet.
Och så har vi han den underbara och totalt kazootokiga figuren som mot råmandet i bakgrunden ger associationer till galna ko-sjukan när han rasar i golvet och liksom går på sidorna av fötterna med hopknorvade tår.
Galenskapens hönsighet och livets absurditet får också utlopp i sprättiga fågelformationer. Människa som djur – alla pockar vi på uppmärksamhet och söker sällskap.
I mikrofoner sjungs lösryckta strofer ur kända popdängor som ihoppusslade bjuder ett budskap om livets utmaningar, svårigheten med kärlek, relationer. För publiken blir det en hjärtligt underhållande remix på popquizbasis som vore det roliga timmen på dårhuset. Men samtidigt är Out of Context – for Pina vemodigt melodramatisk och ger dessutom plats för en del uppriktig svärta.
Inte minst titelns uttalade dedikation till Pina Bausch påverkar tonfallet, som med sagda känsloblandningar är helt i hennes anda.
Efter alla utspel spelas så en cover på Sinéad O’ Connors Nothing compares 2 U upp under stillhet. Ensemblen betraktar publiken och vi påminns ödmjukt om att utan den avlidna ikonens inflytande på danskonsten hade vi säkert aldrig sett det vi just sett.
Se smakprov ur föreställningen samt en intervju med Alain Platel
Loading ...
