Outsider i paradisetSorg med tillförsikt och ljus. Ingvar Ambjørnsens roman har blivit monolog med Claes Månsson.
Recensioner [2009-11-12]

Outsider i paradiset

Utsikt mot paradiset av Erik Lindhé och Claes Månsson, efter Ingvar Ambjørnsen
Scen: Scenbart Produktion/Playhouse Teater
Ort: Stockholm
Regi: Erik Lindhé
Medverkande: Claes Månsson
Scenografi och kostym: Måns Eriksson
Översättning: Erik Lindhé
Länk: Utsikt mot paradiset


RECENSION/TEATER. Gunnar granskar sina grannar och drömmer om Maud Olofsson. Claes Månsson gör en tragikomisk monolog med varm nerv när Scenbart Produktions sätter upp Utsikt mot paradiset på Playhouse Teater i Stockholm.

Om man har levt med sin mamma hela sitt liv och hon plötsligt dör, vad gör man då? Vänder den ekande tomheten ryggen och ställer sig och tittar ut genom fönstret? Gunnar spenderar mycket tid där, betraktande sina grannar genom ett teleskop, som hans uttolkare Claes Månsson riktar ut mot publiken, zoomar in oss.
   För första gången framför Månsson en monolog på scen, och det gör han med den äran i Scenbart Produktions uppsättning på Playhouse Teater.


Föreställningen byggerIngvar Ambjørnsens roman Utsikt mot paradiset – den första boken av fyra i en serie. Det har skrivits en pjäs tidigare utifrån dessa romaner och gjorts flera filmer om Elling, som i denna bearbetning alltså har fått namnet Gunnar.
   En särling som drömmer om ingen mindre än näringsminister Maud Olofsson, i baddräkt och utmanande poser, en uppenbarelse som hjälper honom att komma över sorgen och inger honom lugn. Rigmor Jonsson, som bor tvärs över och påminner honom om hans mamma, lockar honom också.


Fram växer bilden av en man som lever i och genom sina fantasier, får dem att skena. Som söker en trygg punkt, och kärlek, när allt runt honom är kaotiskt.
   ”Nu är allting över – nu börjar det”, säger Gunnar. För även om han sörjer mamman har han också fantiserat om att döda henne – kapa banden.


Stödd av Erik Lindhés följsamma regi mejslar Claes Månsson fram en rörande, hämmad outsider som gång på gång kliar sig nervöst över kroppen, plockar och fingrar. En utsatt man som legitimerar sitt kikande på andra människor med att han iakttar det som faktiskt sker, inte det som visas upp. Samtidigt ett förvuxet barn som både fascineras och skräms, till och med äcklas av sin sexualitet.
   Månsson fyller sin karaktär med värme, så rörande med sina förtjusta leenden och sin naivitet, men här kan också anas något slipprigt, krypande obehagligt under Gunnars oförargliga uppsyn. En räv bakom örat.


Även om det inte är en föreställning som rör om i de djupare skikten håller Månsson uppe nerven och intresset för sin tragikomiska roll. Och trots att det handlar om sorg förmedlas här tillförsikt och ljus.

Birgitta Haglund

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare