Taylor Mac är outstanding. Frenetiskt och visuellt framfusig. Verbalt koreograferad i överraskande vida svängar. Egenmäktig och fritt flygande superproffsig. En dragqueen, performancekonstnär, entertainer, kabaréartist, författare och dramatiker – när den politiska ironin och pastischen delar slott och koja med kärlekens höga visa blir kategoriseringar komplett onödiga.
Han är helt enkelt enastående och jag älskar honom för den han är: ett maskulint feminint gay gränslöst experimenterande queer genreupphävande roligt rörande sjungande (oj, så han kan!) ukulelespelande postmodernt urbant fenomen. Nej, inte fenomen: människa!
The young ladies of … har lagt in en lägre, för den skull inte mindre intensiv, satirisk växel än förra årets turnéföreställning The Be(a)st of Taylor Mac – den som väntar sig kostymbyten stup i kvarten får se sig snuvad på just den konfekten. I gengäld får vi mer av sammanhängande berättelse, mer av Taylor Mac ur ett självbiografiskt perspektiv.
Föreställningen öppnar med ett vackert och stilla klirr. Som droppar av glas eller regn eller japanskt zen – eller kanske som ett förgängligt tingeltangel. Den senare känslan förstärks av Taylor Macs entré i tyllklänning, lockperuk och illröd hårrosett, likt en docklik barnstjärna av anno dazumal. En mycket passande och rimligt dekadent kostym (i princip föreställningens enda). Sårbar i all sitt tilltufsade väsen och som upphämtad ur något kärlekstörstande limbo.
Från taket hänger brev i långa (klirrande) banor. Brev anspelande dels på de obesvarade brev Taylor Mac skickat till sin far under flera år, och dels på de brevsvar fadern fick på en kontaktannons införd i en australisk tidning under tjänstgöringen i Vietnam 1968.
Hundratals brev från mängder av kvinnor – scenen fylls efterhand med drivor av brev – och utgångspunkt för Taylor Macs teatrala rekonstruktion av sitt eget förhållande till den döde fadern, till machokultur, stolthet, femininitet och identitetsskapande.
Det har blivit en familjehistoria som här tillägnats ett universellt, komiskt och vemodigt språk. Mac läser, sjunger, berättar, upprepar sig, tar sats, börjar om och hejdar sig för att plötsligt visa ett längre sjok av projicerade bilder ur det privata familjealbumet: idel machomän från Texas versus Taylor Mac i New York – effektfullt.
The young ladies of … är en mycket värdig föreställning. Underbart egen.
LÄNK
Se ett klipp med Taylor Mac på Youtube.
Loading ...
