Jonas Fröberg har skrivit manus om den 300-årige botanikern och vetenskapsmannen, och jag kan knappast påstå att han spelar von Linné. Det är mer som en rapsodisk och sprallig show där Fröberg energifullt och som en slags stå-upp-komiker kastar sig fram och tillbaka mellan publik och scen med mjukisdjur, böcker, låtsatslatin och tulipaner. Det är fräckt och hänsynslöst mot vetenskapen – ståndarna och pistillerna – men också riktigt roligt.
Han vet hur man underhåller en publik, tänker jag. Men särskilt mycket matnyttigt om Linné och hans gedigna gärning är det däremot inte. Lite får man lära sig om vetenskaplig metod och om Linnés kategoriserande av arterna i växt- och djurriket. Men mycket mer blir det inte. I allt kåserande blir det svårt att skilja ut fakta från svammel.
Bredvid på scenen sitter marinbiologen Emma Nohrén tyst och stilla och kikar i ett mikroskop. När hon korta stunder kliver upp som ett orakel från nutiden och tillrättavisar den juvenilt gestaltade Linné, så tappar spelet fart och bidrar inte heller speciellt mycket till att ge någon vetenskaplig substans till det hela. Men nu är hon väl där för att framförallt erbjuda skoleleverna en skopi i hennes marinbiologiska titthål efter showen, och är väl därmed lite ursäktad.
Kul med det hänsynslösa showandet av Jonas Fröberg, men inte särkilt vetenskaplig vetenskapsteater.