Teater InSite i Malmö har gjort sig kända för sinnesteater, upplevelseteater och – som namnet säger – platsbunden teater. Nya föreställningen i samarbete med Teater KEF, Morfar – Så nära långt borta, är inte så mycket av någotdera. Jo, möjligen upplevelseteater, när publiken som illustration till flyktingströmmarna efter andra världskriget föses runt och tvingas ställa sig i räta led bakom kritstreck på golvet.
Denna ”teatermusikaliska” föreställning handlar om Matthias Hahne Thorbjörnssons och Elias Faingershs morfäder. Båda stred i andra världskriget, den ene för Nazityskland, den andre för Sovjetunionen. Men mest handlar det nog om Matthias Hahne Thorbjörnsson och Elias Faingersh själva. Deras längtan efter att förstå sin familjehistoria, att veta vad morfar egentligen gjorde i kriget. Identitetsteater kanske genren kan kallas.
Dockspel fyller ut med levandegjord fiktion där faktaunderlag saknas. Mellanrummen är de tomma luckorna där dokumentationen brister. Matthias Hahne Thorbjörnsson spelar med starkt utspel, rör sig intensivt över Bastionens stora lokal där publiken sprids ut i hela rummet. Elias Faingersh ”talar” genom sin trombon, illustrerar och understryker känslolägen med sina kompositioner. Risken med denna intensifierade berättarteater är att det blir rörigt och stundtals otydligt. Faingersh morfar kommer bort ur berättelsen. Han överlever kriget med drabbas uppenbarligen av antisemitism när Stalins paranoida utrensningar återigen tar fart framemot 1948.
Matthias Hahne Thorbjörnssons morfar är styckets huvudperson. Frågan som plågar dottersonen är om morfar var nazist. Han finkammar Internet på jakt efter dokumentation. Han intervjuar sin mor och mormor. ”Er war ein guter mensch”, säger mormor. Men han jobbade på järnvägen, och alla vet vad de tyska järnvägarna sysslade med för slags transporter under Förintelsen.
Morfar – Så nära långt borta är det slags teater som väcker intresse mera på grund av innehållet än på grund av formen. När de båda dottersönerna slår sig ner mitt i salongen och med lugn och innerlig röst berättar om sina mammor, hur det var för dem att växa upp utan pappa, då får föreställningen ett andlöst koncentrerat fokus.
Loading ...
