Ryoanji är namnet på en zenbuddistisk trädgård i Kyoto, Japan. Trädgården består av femton stenar i olika storlekar, krattad sand och mossa, alltihopa omgärdat av mur på tre sidor. Det är en plats att kontemplera vid, en plats utan egentlig symbolisk betydelse, annan än den eventuella insikt som uppstår i betraktaren.
Den zenbuddistiskt intresserade tonsättaren John Cage (som i år skulle ha fyllt 100 år) besökte Ryoanji 1962 och de insikter han då fick formulerade han tjugo år senare i verket Ryoanji. Det är ett verk för slagverk och fem solostämmor, som kan framföras i olika kombinationer. Slagverksstämman ingår alltid.
Sten är en viktig beståndsdel när Alice Kollektiv, musiker från KammarensembleN och regissören Johan Petri tar sig an John Cages verk. På Dansens hus är det inte till åsynen av sten, utan till ljudet av sten vi får meditera. Då sten slås mot sten från olika platser i rummet i en rytmisk och delvis slumpartad orkestrering uppstår en behaglig monotoni, som så småningom ackompanjeras av de mörka valljud Ivo Nilsson plockar fram ur trombonen.
Publiken sitter placerade på tygklädda och väl tilltagna bänkar runtom i rummet. Dansarna i vardagskläder och färgglada strumpor, rör sig runt oss, provar rörelser, utforskar sambandet mellan sina egna kroppsdelar och mellan varandras kroppar. Verkliga möten uppstår aldrig. De förblir individer, ibland iförda masker för ansiktet och på så vis tömda på personlighet.
Jenny Andrés ljus kastar långa skuggor längs scengolvet, Anders Lindholms scenografiska väggelement i trä används som flyttbara och markanta skiljelinjer i koreografin. Dramaturgin är minimalistisk och styrs inte av emotionell utveckling.
En inte obetydlig del i upplevelsen är att se individerna i publiken – som en förlängning av det som sker på scengolvet – söka bekvämlighet på bänkarna, halvligga sig till rätta samt välja fokuspunkter i denna i rummet spridda föreställning. På så vis blir Ryoanji – ett möte en övning i att iaktta utan att söka förståelse, en träning i att låta ett ögonblick av tiden stanna på repeat. Det är inte på något sätt omtumlande, men det är vilsamt.
Läs Nummers tidigare artiklar om firandet av John Cages 100-årsdag:
Hyllningskalas för Cage 1
Hyllningskalas för Cage 2
Loading ...
