I den aktuella storsatsningen, Carmina Burana, huserar teatern för tredje gången i Lokomotivet, en långsmal industrilokal i Munktellområdet i Eskilstuna. Med en ensemble på uppåt hundra personer behövs det plats på alla bredder och är det något denna byggnad erbjuder så är det just detta. Så högt i tak att akustikplattorna fick hängas upp med hjälp av den lokala klätterklubben.
Sörmlands Musik och Teater har nyligen fått länsteaterstatus efter fyra försöksår med statliga pengar och ännu råder nybyggaranda i personalen. Något som märks inte minst på byggledaren själv, Ingela Malmberg, som fullkomligt sprudlar av energi och entusiasm.
– Hur går det med tyget Anders? Aha, problem med brandningen? Kan jag dra i några trådar för att hjälpa dig?
– Det här är Uffe, vår ljustekniker. Han är ett geni! Vad han gör med ljuset är rent trolleri!
Så där håller det på, men till slut slår hon sig i alla fall ned bredvid mig långt uppe i stolsraderna, medan Uffe fortsätter att trolla vid ljusbordet.
Lyckosamt samtal
Ingela Malmberg tror starkt på idén att skifta teaterlokal beroende på produktion, men att hon vurmar och gärna återkommer till Lokomotivet står helt klart. Det var när Folkoperan år 2000 bjöd in teatern till en samproduktion kring den nyskrivna föreställningen Stjärndamm, som hon ringde Eskilstuna kommun för att fråga om det möjligen fanns några tomma industrilokaler till övers att spela i.
– Då visste jag inte att det samtalet satt som en smäck, eftersom kommunen hade stora tankar kring området som ett kulturcentrum, berättar hon. Allt satte i gång med en enorm fart.
Stjärndamm var en modern Orfeussaga med dödsrike och 100 människor på scenen. Ungdomar från hela regionen deltog. Operasångerskan Kerstin Avemo och musikalartisten Peter Gröning spelade huvudrollerna.
– Efteråt kan jag bli lite svettig när jag tänker på vilken stor apparat det var, säger teaterchefen. Men när vi var klara med produktionen var vi helt obrutna i kraft och lust. Då fick regissören Inger Åby och Peter Gröning en idé om att sätta upp Jesus Christ Superstar. Vi satte igång direkt, denna gång med 172 körsångare i tre lag. Vi hade inga pengar, men sa till musikerna ”Kan ni jobba som om…” och det kunde de. Det tycker jag tyder på ett väldigt förtroende.
Trettioen offentliga föreställningar, publik från hela Mälardalen och storstadspressen skrev om en mäktig Jesus som rockade. Nu om inte förr hade teatern fått sin plats på kartan.
Ung publik
Lite mer i skymundan, parallellt med mastodontproduktionerna, löper teaterns grunduppdrag: att spela två föreställningar per år för alla unga mellan 5 och 15 år. Sammantaget blir siffrorna imponerande – 1200 föreställningstillfällen per år och en årlig publik på 110 000.
– Huvuduppdraget i Sörmland ligger på barn och unga, men vi tycker att det är nödvändigt att teatern också möter en publik där var och en enskilt väljer att gå och se föreställningarna.
Just nu spelas Pernilla Malmberg Silfverhielms uppsättning av Carl Orffs Carmina Burana. En kärlekshistoria i en ond tid, lyder underrubriken. Pernilla Malmberg Silfverhielm har i sin iscensättning av det kända körverket förlagt handlingen till 30-talets Tyskland.
– Den som blundar skulle i och för sig inte märka någon skillnad, berättar hon då vi träffas i lunchhaket tvärsöver gatan.
– Ingen pratar, men vi har ritat upp en linje med några karaktärer, som publiken får följa.
Musik med bismak
Storyn ter sig enkel men inte desto mindre viktig. Judisk flicka möter ickejudisk man, tycke uppstår och äktenskap ingås. Men de två möter alltfler negativa reaktioner på sitt äktenskap och trycket blir hårt på dem att gå skilda vägar. Tyvärr är inget happy end att vänta i denna alltför sannolika historia.
Den judiska flickan blir slutligen deporterad, liksom många av vännerna i den väv av människor som kretsar kring paret. En väv vars mönster så småningom alltmer tar formen av ett hakkors. Pernilla Malmberg Silfverhielm vill göra sin version av Carmina Burana till något betydligt mer än ett mäktigt körverk.
– Jag kände olust inför vad verket stod för. Oavsett om Carl Orff var nazist eller inte – han var i alla fall opportunist – tycker jag inte att musiken kan svära sig fri från tiden den blev till i. Jag tror att den låter som den gör på grund av att den är gjord på 30-talet. I den finns väldigt suggestiva starka partier med en obehaglig biton, så jag tycker att det finns fog för min tolkning. Vår föreställning handlar helt enkelt om nazifieringen av samhället.
Moraliskt dilemma
De deltagande körsångarna är amatörer från Eskilstuna med omnejd – alla med individuella roller, personligheter och inbördes relationer.
– Inte någon på scenen gör en förflyttning utan att veta var hon eller han ska, berättar Dorte Olesen, produktionens koreograf, som också sitter med vid lunchbordet.
De båda beskriver sitt arbete med körverket som lustfyllt, men anar att det är helt andra känslor som följer publiken ut ur Lokomotivet efter föreställningen.
– Jag skulle vilja att man tänker till hur man själv hade handlat om man levt på den tiden, säger Pernilla. Hade man vetat var man hade stått som människa? En massa sådana frågor hänger i luften. Hur skulle man som individ ha förhållit sig till den här stora saken som passerar som en flodvåg? De här frågorna behöver vi hela tiden komma tillbaka till därför att samma moraliska dilemma återuppstår i alla tider över hela jorden.
Loading ...
