Höstsvep: Norrbottens och Västerbottens län

Så här ser det ut: Väldigt många genreblandningar i höstens program. Särskilt på Norrlandsoperan i Umeå. Symfonisk musik möter i tur och ordning berättande i Huset – nu med musik! premiär 3/9), improvisationsteater (Döden, födelsen och passionen i samarbete med Västerbottensteatern 17-19 /11) och nutida dans (Skymningen 2/12). Alltid spännande. Gular alla.
   Scen för Dans på Norrlandsoperan bjuder på åtta gästspel med start den 10/9 då två unga koreografer från Umeå visar varsitt verk i Umeå med fler. Vill inte heller missa Queer?” – en kväll med tre verk kring kropp, genus och dans (16/10) eller Margaretha Åsbergs gästspel –skap, in the shadow of P (22/10). Gulmarkerar. Åtta till.

Ägginspirerad barberare
Den 19/9 drar jag till Pajala och upplever Vittula där 150-200 aktörer kollektivt gestaltar den tornedalska folksjälen. En knapp månad senare, 16/10, ser jag Norrbottensteaterns version av Mikael Niemis succébok. I Luleå passar jag också på att se Ljusets hastighet skriven av dramatikern Rasmus Lindberg utifrån intervjuer med unga människor i Norrbottens län. Det handlar mycket om att längta bort.
   – Varje människa är en klick av ljus som strävar någonstans, säger Rasmus som förklaring på titeln.
   I Skellefteå stannar jag till för lokal världsdramatik producerad i stunden när Västerbottensteatern improviserar fram Påkommet. Förväntar mig stora småleenden! Den 24/9 går jag på premiären av Barberaren i Sevilla på Norrlandsoperan i Umeå – en ägginspirerad (!) uppsättning i regi av Philip Zandén.

Muslim stand-up och köphysteri
Några gästspel jag både gulmarkerar och ringar in för att sätta dem högt på prioriteringslistan är:
* Brittiska Shazia Mirza som kommer till Umeå för att framföra Muslim Stand-up 29/9.

* Trösterika dansföreställningen Anna Vnuk sätter upp Cats! i Norrbottens och Västerbottens län den 7-12/10.

* Skånska Teater Terriers Checkpoint, en skildring av Israel-Palestina-konflikten ur grodperspektiv. Umeå den 8-9/11.

   I decembers köphysteri bänkar jag mig hos Profilteatern i Umeå som har sverigepremiär 18/12 på tyska Hysterikon – en absurd komedi som utspelar sig på en stormarknad där allt är till salu.
   Vad blir det? Arton föreställningar på lika många veckor. Det är ju inget festivaltempo. Sjysst! Jag kan fortsätta gulmarkera. Jag har ju hela hösten på mig.

Missa inte …

Foi är ett samhällskritiskt Gesamtkunstwerk bestående av lika delar dans, performance och talteater. Dock något spretig i formspråket, men ändå en härlig – motsägelsefullt nog – köttslig pietábild av mänskligheten på randen till en krackelerande civilisation i bemärkelsen brist på empati och förmåga till närhet.   
   Rekommenderas främst för exklusiviteten att få se en fläkt av övriga Europa på hemmaplan, vilket alltid ger nya impulser. Skynda och fynda. Gäller i princip alla gästspel på Dansens hus i höst!

Rapport från Dramatens höstsamling

Är detta månne teaterchefens hämnd på journalistkåren efter vårens hätska debatt angående hans berömda brev till teaterkritikern Leif Zern? (”Jag föraktar dig och avskyr dig i djupet av mitt hjärta…”)
   Nåväl, vi är ju faktiskt här för att jobba och inte glufsa i oss lyxmat i lyxmiljö, så det må vara förlåtet. Mer förvånad blir man över valet av Kattis Ahlström som konferencier för höstens presskonferens istället för som brukligt är teaterchefen. Understrykas ska att det fungerar alldeles utmärkt. Kattis Ahlström gör ett jättebra och skärpt jobb och tack vare detta nya koncept, att låta en professionell journalist fråga ut ensemblen (och även Staffan Valdemar Holm) genom ledande frågor, gör att vi förskonas från mycket ”dösnack”. Det blir effektivt. Mer funderar jag på vilka signaler det ger: att man sätter en tv-kändis i centrum och teaterchefen i periferin? Visserligen var Dramatens presskonferenser redan innan de mest skvallerpress-besökta, så är ju Dramaten också den mest stjärnspäckade, men frågan är om inte denna säsongs slog rekord i antal representanter från just den kåren. Kanske lockade av de bredare tongångarna.

Mycket nyskrivet
Annars bjuder repertoaren på flera spännande godbitar, som vanligt främst på Elverket som bland annat sätter upp Kuddmannen av Martin McDonagh med premiär 25/9, Love Bombing av Jan Waldekranz med Lena Endre och Reine Brynolfsson i rollerna (premiär 4/9) och Lisa Langseths nyskrivna pjäs Den älskade, en föreställning om en kvinna som klättrar upp för hierarkistegen och faller ner igen – i regi av henne själv och med Noomi Rapace i den enda rollen. Nämnas bör också Sofia Jupithers uppsättning av tysken Igor Bauersimas norway.today, som för övrigt spelades med framgång på Ung scen/öst förra säsongen, vilken ges på Lejonkulan (Unga Dramaten). Pjäsens ämne är omskakande och handlar om ungas självmord.

Unga publikdragare
Vidare har Dramaten lyckats lura över inte mindre än två Riksteatern/JAM- fynd till Nationalscenen, nämligen Lo Kauppi som spelar i blivande vd:n för Riksteatern, Birgitta Englins uppsättning av Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar (premiär 27/11) och Daniel ”jag älskar mig själv” Boyacioglu som gästspelar från Backa Teater 22/10 – 7/11 – visserligen redan på Dramaten förra hösten i likaledes Englins uppsättning av I väntan på Godot.
   Och så blir det lite strömmingsfest med förra årets dramatikerstjärnskott, Lucas Svensson, som har fabulerat fritt kring några Stig Dagerman-texter. Strömming på Cattelin heter föreställningen som har premiär på Lilla scenen 13/11.
   Vidare har vi Eva Röse som kommit tillbaka till Dramaten från Stadsteatern för att spela i Peter Shaffers Black Comedy.
   – Det känns lite som att komma hem från en lång tågluff och upptäcka att filosofiläraren har blivit rektor, säger hon om hemkomsten med en blinkning till chefen, men tillägger snabbt:
   – Var glad att jag inte sa gympalärare!
Du hittar själv information om samtliga höstens premiärer på Dramaten på deras hemsida: Läs mer …

Teater Kaos: Till Damaskus

Några clowner eller jonglörer dyker dock inte upp under tältduken, däremot en mustaschprydd transa samt ett par illusionstricks i den kolsvarta sanden – som ser vulkanisk ut, men förmodligen är syntetisk och ligger som en glittrande matta över spelplatsen. Det här är en visuellt genomarbetad och poetisk uppsättning av Strindbergs existentiella vandringsdrama, framskjutsad med tekniska hjälpmedel som rullstolar, påmanad av en korrigerande ridpiska. Men texten känns mer traditionstyngd än uppsättningens yttre och tuffar fram liksom i ett eget spår. Och det måste den kanske få göra om man ska klämma in alla tre delarna på en kväll utan att koka bort smaken av Strindberg.

Höstsvep: Skåne

Först ett datum att lägga på minnet: 17 september. Då gästspelar Anna Vnuk på Palladium i Malmö. Ni som ännu inte har sett hennes version av Cats har nu chansen. Personligt, ledsamt och roligt om att bli lämnad.
   Men innan dess, 11 och 12 i samma månad, kommer det att spraka av färger när Nanjing Beijing Opera Troupe gästar Sverige, även de på Palladium. Pekingoperan är en kombination av stiliserad rörelse, sång, dialog, mim, akrobatik och dans. Garanterat praktfulla kostymer.
   Och så blir det naket. Tillbaka på scenen är Nummerfavoriterna Sanna Persson och Ann-Katrin Andréasson i Joyce Carol Oates Naken. Den 30 september intar de Teater 23 följt av Halvnaket av och med Niklas Hansson.

Norén, Bush och Hedda
I Lund blir det Sverigepremiär den 2 oktober på Lars Noréns Krig. Det handlar om vad som händer med människor när ett krig tar slut. I stället för att Norén själv regisserar blir det Gildas Milin från Paris som håller i trådarna. Bland andra Göran Ragnerstam, Eva Millberg och Per Burell syns på rollistan.
   Krig är också något man förknippar med George Bush. Malmös Teatr Weimar vill ställa denne mäktige man mot väggen och har iscensatt en rättegång, Folket vs George W. Bush, där Jean-Paul Sartre och Bertrand Russell anklagar den amerikanska presidenten för brott mot folkrätten i samband med Irakkriget. Premiär den 11 september.
   I Malmö dramatiska teaters höstrepertoar blir jag mest nyfiken på Hedda, som beskrivs som en råare variant av ursprungsversionen; Henrik Ibsens drama Hedda Gabler. Att regissören är Sara Cronberg, som förra året satte upp Bubblorna i bäcken på samma scen, bådar gott. Premiär 13 november på Intiman. Hipp fylls med galna kostymer, sprakande färger och luftakrobater när Ronny Danielsson gör sin tolkning av Trollkarlen från Oz med start den 27 november.

Martinsson och Slipsmannen
Helsingborgs stadsteater hyllar Harry Martinsson genom att sätta upp hans förunderliga rymdepos Aniara i september. Det är berättelsen om det stora rymdskeppet som evakuerar människor från en strålningsskadad jord. Lars Wiik framför verket i en bearbetning av Helge Skoog.
   Sist men inte minst kan man i Malmö möta Slipsmannen som letar efter mamma, den ojordade Trillkvinnan, TV-mannen med sina katastrofer och Den gamle som bara äter och äter. Alla finns med i Varietéteatern Barbès Sweet Box, med premiär den 17 september på Teater Terrier. De brukar inte snåla med fantasin.

Hotelltak föll ner över skådespelare

– Jag hade inte förväntat mig att Sverige var så våldsamt, var skådespelarens spontana kommentar till Christina Ros, producent för The Real Thing – en föreställning som har premiär på Strindbergs Intima Teater 3 september i regi av engelsmannen Mick Gordon som även regisserade förra årets Betrayal på samma teater.
   Laurence Kennedy från London är hitbjuden för att spela pjäsens roll Max. Annars är hans största merit, enligt egen utsago, att han var speakerröst för FIFA Worldcup 2002.
   Olyckan skedde på Wallin Hotel i tisdags, dagen efter att ensemblen anlände till Stockholm. Hotellet har dock kompenserat Kennedy rikligt med bland annat erbjudanden om massage och SPA. Dessutom kan han njuta av att ha fått lyxsviten istället. Med andra ord, inget ont som inte har något gott med sig.

Höstsvep: Västmanland, Dalarna, Uppland, Östergötlands län

Skuggbiografier heter Lars Noréns senaste verk och det är på Teater Västmanland det svarta familjedramat får stolt världspremiär den 17 september. Björn Melander, vid det här laget rutinerad Norénregissör, har tagit sig an denna enaktare om en familj, som vi möter i olika tider.
   Teaterns familjetema får sin fortsättning i Martin Lindbergs Kalabaliken i Karbenning med premiär den 1 oktober på Stora scenen.
   – Det har varit en spännande process att se pjäsen växa fram, säger Billy Nilsson på Teater Västmanlands marknadsavdelning. För ett år sedan höll Martin Lindberg en workshop med skådespelarna, som då arbetade fram sina karaktärer. Dessa karaktärer har han nu vävt in i den historia han själv regisserar.
   Kalabaliken i Karbenning är ett lättsamt stycke teater med stort igenkänningsvärde om familjen som samlas för att skifta boet efter en älskad mor.

Studentliv och Tom Jones
Nästa anhalt för Martin Lindberg blir Falun där han på Dalateatern sätter upp sin egen pjäs Fet-Mats eller jakten på brorslotten. Pjäsen är en familjeföreställning med sång, musik och snabba kast och tar sitt avstamp på 1600-talet och Falu koppargruvas storhetstid.
   I Uppsala försöker man locka studenterna från universitetsbiblioteket alternativt nationspuben. På Upsala Stadsteaters lilla scen släpps under hösten de första två pjäserna i projektet 4xUppsala, där fyra unga dramatiker fått i uppdrag att skriva varsin pjäs inom givna ramar: max en timme, fyra skådespelare och handlingen förlagd till Uppsala.
   Lisa Langseth har i Slättskymning valt att utforska temat kvinnor, män och makt. En ung student, Felicia, har fått sin uppsats underkänd och söker upp historieprofessorn Erland och hans fru Iris. Något hotfullt ligger i luften. Vad får vi se på premiären den 17 september…
   Ytterligare en pjäs om studentliv är Mikael Olssons Långt hem, som utspelar sig under ett dygn i en studentkorridor och har premiär den 3 december. På stora scenen spelas Nancy Victoria, en nyskriven dramatisering av Elsie Johanssons romansvit Glasfåglarna, Mosippan och Nancy med premiär 1 oktober samt backstagekabarén Tjuren från Torremolinos med Tom Jones på svenska den 3 december.

Föräldraförbjudet
Alltid lika spännande ung scen/öst har den 17 september premiär på brittiska Lucy Prebbles Sockersyndromet om 17-åriga Dani, som trivs bättre på chatten än i verkliga livet. Den egna husdramatikern Stefan Lindberg står bakom urpremiären Huvudvärk med E i december – en föräldraförbjuden pjäs för 10-12-åringar om att inte bli uppskattad för den man är.
   – För oss är det viktigt att den unga publiken känner sig sedd och att vi spelar teater som relaterar till deras verklighet, säger teaterchef Måns Lagerlöf apropå teaterns ungdomliga tilltal.

Se videoscener från Stockholms stadsteater

– Det är ett bildningsuppdrag oavsett genre och ingen nöjespluton, understryker Fredriksson och står fram som folkets räddaren i nöden.   
   Mer om vad han menar med detta kan man förhoppningsvis få veta genom att gå på teaterns kommande seminarieserie på just temat public service.
   Men lite nöje blir det ändå på köpet i höst. Bland annat ges Alan Ayckbourns En fröjdefull jul redan 23 september (Pia Johansson, Peder Falk m fl). Därmed kan alla julfantaster fantisera om lussekatter redan tre månader innan ljusets högtid. Och Unga Klaras publik kan se fram emot Mattias Anderssons nya pjäs Sex, droger och våld med urpremiär 1 oktober. Vidare Suzan Lori-Parks Topdog/Underdog med Peter Gardiner och Karl Dyall samt musik av Papa Dee, som får Skandinavienpremiär på Lilla scenen 6 november (se scener och intervjuer från båda i vårt videosvep, publ. 20/8).
 

Manligt och klassiskt
Underhållning med dramatiska nyanser bjuds det säkert också på i årets stora familjeföreställning, Ronja Rövardotter med Anna Lyons (tidigare Teater Bhopa och Unga Riks) i titelrollen. Den premiären äger rum 3 december.
   I övrigt ligger där riktiga klassiker i regi av manliga klassikerregissörer och trycker vid startlinjen. Inleder säsongen gör exempelvis Körsbärsträdgården i regi av Lennart Hjulström som därmed begår sin Tjechovdebut som regissör (premiär 27/8) och redan 14 augusti hade Philip Zandéns Hamlet-version nypremiär.
   I september har John Millington Synges Hjälten premiär i regi av Thommy Berggren och med bland andra Lina Englund och Sven Wollter i rollerna (25/9), tätt följd av Shakespeares Stormen i regi av Jan Maagaard (Peter Haber, Samuel Fröler, Stefan Ekman m fl). Man med svaghet för klasssiker är också Leif Stinnerbom som sätter upp Din stund på jorden med Ingvar Hirdwall i huvudrollen (premiär på Stora scenen 5 november).
   Personligen ser jag mer fram emot flera av våren föreställningar av vilka kan nämnas nyskrivna Guantanamo av Victoria Brittain och Gillian Slovo som sätts upp av Eva Bergman med premiär 19 februari, samt skådespelaren Jonas Karlssons debut som dramatiker med pjäsen Nattpromenad som får urpremiär på Lilla scenen (f d Backstage-scenen) 22 januari 2005. Regisserar kommer Emma Bucht att göra.
Många nämnda, många glömda. Här finner du Stockholms stadsteater hela höstrepertoar: Program

Möte med Helene Billgren

– Det är jätteroligt! Och själva arbetet är inte så skilt från konst för när man gör en utställning så handlar det inte bara om tavlor på väggen, utan jag brukar just göra hela rum, förklarar Helene för dagen iklädd hemdesignad kjol med stilfull 50-tals look.
   För den breda konstpubliken är Helene Billgren ändå mer känd som kvinnan med den vassa kolpennan. Hennes underfundiga och humoristiska teckningar skildrar ofta flickor, sjuksköterskor och hästar, flickgulliga motiv som i Helenes bildvärld förskjuts några snäpp till i perspektivet så man ser något annat, helt oväntat, bakom den förutfattade ytan. Men hon gör också skulpturer och objektinstallationer av större mått och har haft mängder av utställningar alltsedan 1985, varav flera stora – som den uppmärksammade separatutställningen på Färgfabriken i Stockholm 1999.

Farliga flickrum
Men vi träffas alltså för att tala om teaterscenografi som Helene snubblade in på först 1998 när hon blev tillfrågad av regissören Agneta Elers-Jarleman. Sedan dess har det blivit fyra scenografier för Unga Riks: Funderingar kring en mördares moral, Vedervärdiga verser, Regnbågsrummet och nu alltså aktuella Dr Seuss ordinerar.

”Själv känner jag mig som en hämmad konstnärstyp som bara får ur sig lite på pappret!” (Helene Billgren om teatervärlden)

Den som har sett någon av ovanstående föreställningar kan konstatera att mycket av hennes kända konstnärssjäl återspeglas även här: rum fyllda av multifunktionella ”pryttlar”, vilka ger ett allmänt kaotiskt och hemtrevligt intryck. Och kläder som fiffigt kan återvändas i flera rollsammanhang. För så har föreställningarna hittills varit för Helene. I Vedervärdiga verser gjorde Anna Lyons ett oräkneligt antal roller, ibland utan scenbyte, och Dr Seuss är dramaturgiskt uppbyggd på samma sätt.
    – Ibland brukar jag tänka: varför får jag så konstiga pjäser där folk ska förvandlas hela tiden? Kan jag inte bara få ett rum med en mamma, en pappa och ett barn, en pjäs med bara en kostym här och en där!
Kanske en Norén-pjäs med svarta Armani-kläder till alla roller?
   – Nej, men gud vad tråkigt! Det sade de faktiskt på Riksteaterns kostymförråd: ”Vi har inte så mycket gamla kläder, för nu förtiden är det ju bara t-shirt- pjäser”.

Blomorgie
Nej, för Helene Billgren verkar snarare motsatsen till stilrent och enkelt vara attraktivt. I Dr Seuss ordinerar bjuds publiken på en riktigt orgie i engelskt Laura Ashley-blommigt.
   – Ja, det är grymt blommigt. Kläderna, fåtöljen – och allt annat är tapetserat blommigt, till och med spisen. Jag tror att jag kommer att skrika själv när jag ser det, utbrister Helene entusiastiskt vid tanken på denna ”blom boom”.
Och vad är då helhetstanken med allt detta blommiga?
   – Jag tycker att blommigt är väldigt fint och så ger det en känsla av naturen, hur den bokstavligen tar sig in i rummet. Sedan får det representera mannen i pjäsen som är lite rörig. I min värld har han blivit en trädgårdsmästare som far omkring lite och vill sprida ut sig, medan den andra personen, kvinnan, vill ha allt på plats.

”Vi har inte så mycket gamla kläder, för nu förtiden är det ju bara t-shirt- pjäser”. (Bettan på Riksteaterns kostymförråd)

Två nyckelord Helene och regissören, Daniel Goldman, jobbade med under scenografiarbetet var just ”Kaos” och ”Ordning”.
   – För att göra scenen ännu mer kaotisk ville jag, förutom allt det blommiga, få med två grejer som inte passar ihop och det fick bli en spis och en fåtölj. Så fick allting var på hjul, vilket gör att man både kan ställa inredningen fin och göra den just rörig! Sedan finns det en massa slingerväxter som man kan trassla in sig, vilket verkligen kan ställa till det.

Hur tycker du att scenografi ska fungera i en föreställning?
   – Eftersom jag inte är vid teatern tänker jag inte så. Jag bara gör det jag tycker. Sedan blir det som det blir. Jag är ju ingen scenograf utan jag kör mycket av min värld och min konst, delar av det, uttrycker sig Helene ödmjukt.
Det är ju ett kreativt samarbete mer än konstnärskapet. Om det skulle vara någon i ensemblen som absolut inte har samma tankeassociationer som du, skulle du backa då eller är du beredd att kompromissa konstnärligt?
   – Jag är inte så himla rigid. Om det sedan beror på att jag är osäker eller velig, det vet jag inte, men går man in i ett sådant här jobb måste man vara inställd på att ett samarbete ska kunna fungera.
   Skillnaden mellan gallerikonst och teaterscenografi är förstås också att sistnämnda måste vara praktiskt funktionell.
   – Innan man har sett att grejerna fungerar får man hjärtklappning. Blir det fartigt och roligt eller blir det fult och inte så bra? En sak är ju att rita jättesöta små teckningar, men här gör jag någonting som ju ska fungera på scenen!

”… det är grymt blommigt. Kläderna, fåtöljen – och allt annat är tapetserat blommigt, till och med spisen. Jag tror att jag kommer att skrika själv när jag ser det!”(Helene om scenografin till Dr Seuss ordinerar)

Helene exemplifierar med en boll som liksom allting annat i Dr Seuss är på hjul.
   – Jag tycker själv att det är skitroligt, men en 4-åring kanske bara tycker att det är konstigt. Det kanske inte riktigt är deras bildspråk.
Och hur ser din arbetsprocess som scenograf ut? Du sitter alltså här i din atelje på Rehnsgatan och gör skisser som du sedan skickar vidare till teatern. Du gör den inte själv rent fysiskt?
   – Nej, först ritar jag upp skisser. Sedan har jag ett möte med bland annat regissören och gillar dom vad jag presenterar, så fortsätter vi på den linjen. Så småningom blir det något som vi båda tycker är bra och så visar vi det för resten av ensemblen. Därefter lämnar jag över arbetet till verkstäderna.
Men du gör lite grejer själv?
   – Ja, jag har dekorerat skor och broderat klänningar, men göra de stora grejerna gillar jag inte.
Typiskt kvinnligt?
   – Ja, (gapflabb). Jag kan inte rå för det, men jag gillar att brodera och fixa!

Parkteatern: Puder

Teater Tres långkörare, med undertiteln ”en föreställning om kärlek” spelas sista veckan på Parkteatern – den borde ingen missa. Föreställningen är lika allmängiltig som ämnet och låter mim, musik och akrobatik backa upp replikerna när alla de pinsamma, pirrande och truliga känslorna som förknippas med ung kärlek ska illustreras. Tänkt som ungdomspjäs, men rekommenderas varmt åt alla som någonsin varit förälskade, eller räknar med att bli.

Sett i veckan: Hanneles himmelsfärd, Allting på…?

Allting på…?
Diskussioner om huruvida gatuteater egentligen lämpar sig på en scen inför sittande publik kan bli ganska långa och tråkiga. Men nu är det en sådan hybridform Teatropens commedia dell’arteföreställning Allting på har och till deras försvar kan man anföra att de i alla fall spelar under bar himmel. Dock inte gratis. Sedd som gatuteater skulle deras maskerade tramserier kunnat fungera utmärkt och i den formen kan man nog heller aldrig få för mycket av commedians hårdstereotypa persongalleri. Fysiskt sett funkar stycket sålunda, men när det kommer till innehåll har åtminstone jag högre krav på scenisk konst än vad dessa bolibompaskämt med vuxentouch erbjuder. Jag hade nog gärna sett att mer krut lagts ner vid skrivbordet, så att de improviserade inslagen fått mer att falla tillbaks på.
Spelas på turné tom 22 aug. Mer info hos Teatropen


Hanneles himmelsfärd
Bertil Arlmarks dramatisering av Hjalmar Bergmans roman Jag, Ljung och Medardus har fått en metateatral titel som syftar på Hauptmanns sekelskiftspjäs med samma namn och som sätts upp inom pjäsens ramar. Finn Poulsens uppsättning kan ses som en underhållande studie i teaterns märkliga värld, med ytterst komiskt och självironiskt teatralt svårmod som huvudingrediens och med ett tilltaget kostymförråd som pikant krydda.
   Föreställningen om den Tilianderska skådespelartruppen som gästar Wadköping blir ett slags teaterkompott inledd som högljudd friluftsteater ute på torget, med fortsättning som inomhuskomedi i det 150-åriga teaterhuset, och avslutad som betydligt mer lågmäld, modern rumsteater med symbolistiska inslag i ett ombyggt teaterrum. Men det inledande överspelet tenderar tyvärr att trassla till berättartrådarna och överskugga styckets stunder av allvar. Fast när det är roligt är det verkligen jätteroligt och man kunde önska att en eller annan teaterdiva från huvudstaden fick titta in i denna teaterns skrattspegel i rent terapeutiskt syfte.
Spelas på Länsteatern i Örebro

Apropå kultur, sport och den olympiska elden

Under våren hade hockeyoperan Nagano premiär i Prag. Med en svartklädd dansare som puck skildrar operan hur tjeckiska hockeylandslaget tar hem OS-guld i japanska Nagano 1998.
   I höst sätter Unga Riks upp En liten föreställning om fotboll. Föreställningen ingår i ensemblens hösttema civilisationskritik och utlovar en kritisk granskning av ”världens bästa sport”. På Åland belyser fotbollsoperan Learning to shout! problematiken kring den älskade fotbollskulturen. Den 28-29 augusti på Åland och i Stockholm den 2-4 september.
   Så här i olympiska tider, när tv-rutan fylls av Aten, anas ett alternativt samband mellan kultur och idrott. Kan det vara den kringflackande olympiska elden som tänder kulturarbetarnas längtan hem till amfiteaterns vagga via Olympen?

Dödsdans och divor på Dansens hus

Till sin hjälp har de sju influgna portugisiskor i åldrarna 26 – 68 år som alla vet vad det innebär att (nästan) dö av kärlek.
   – De sjunger bara dödsarior, mogna kvinnor som fortsatt att dö för kärleken, berättar Carina Reich som tillsammans med Bogdan Szyber även är aktuella med operetten Orfeus i underjorden på Folkoperan i höst.

Kvinnlig Dr Jekyll
Leker med döden gör även performanceartisten Charlotte Engelke i sin Miss Jekyll & Hyde.
   – Ja, det blir mycket död på scenen även hos mig, erkänner Charlotte som har valt att göra en egen tolkning av Robert L Stevensons novell The Strange Case of Dr Jekyll & Mr Hyde. Med sig på scenen har hon skådespelaren Mats Flink, dansaren Adèle Essle från Moose Dance Company samt skådespelaren Matthew Bowyer från Station House Opera.
   Bland de mer experimentella dansföreställningarna kan nämnas Cristina Capriolis t.cap där fyra män står och viker en handduk på 99(!) olika sätt samt mycket mer. Ett annat säkert och återkommande namn på Dansens hus repertoar är förstås Virpi Pahkinen som har laddat upp genom att äta ormhjärta i Vietnam och ridit i Mongoliet.

Mer oväntat dyker Cirkus Cirkör upp med sin 99% unknown, en föreställningen som bokstavligen tränger in under huden i ett vetenskapligt samarbete med forskare från Karolinska Institutet (premiär 26/11).
   Av de stora världsartisterna på gästspelslistan som inte bör missas kan nämnas Les Ballets C. de la B. som kommer med sin kritikerrosade Foi redan 24 – 26/8 samt Akram Khan Company 31/8 – 1/9.
   I övrigt byter Blå lådan namn till mer neutralt klingande Lilla scen från och med höst.
   För hela höstprogrammet och exakta speldatum, gå in på Dansens hus hemsida
.

Flamencobattle mellan hästar och dansare

De flesta hästshower handlar om tävling och poängbedömning. Det tycker Robert Bronett är synd och skapar nu föreställningen Levade Noble Horse Gala som består av komplicerade, vackra och humoristiska nummer till tonerna av nykomponerad livemusik och med smakfull ljusdesign. För ridning, det är en konstart tycker Robert Bronett.
   – Vi vill visa upp olika former av ryttarkonst för en bredare publik än den vanliga hästpubliken, säger han.
   Ett av de ovanligare numren i showen utförs av fem andalusiska hingstar som står på rad och piafferar (travar på stället) på brädor så att det klapprar ordentligt om hovarna, samtidigt som spanska flamencodansare smattrar med sina klackar.
   – Dansarna och hästarna liksom eggar varandra, det blir som en duell och är väldigt sensuellt, säger Robert Bronett.
   Ett regelrätt flamencobattle mellan häst och människa, med andra ord.

Romerska fyrspann à la Gladiator
Bland showens inslag finns även romerska fyrspann à la filmen Gladiator; en så kallad ungersk post, där ryttaren står på två hästar som galopperar sida vid sida; samt en 800 kilo tung arbetshäst som galant utför den högre skolans dressyr och inklusive de svåra capriolerna (=ung. ”jämfotahopp” upp i luften).
   Den ridintresserade kan även delta i seminarier i anslutning till showen. Dessa kommer att handla om spansk dressyr och hästpsykologi. Den svenska världscupryttaren Louise ”Lussan” Nathorst håller en egen clinic, och kommer eventuellt även att dyka upp i showen.
   – Lussan har ridit med oss förut i Cirkusprinsessan, men hon har inte lämnat besked ännu om hon kan ställa upp med något nummer, säger Robert Bronett.
   Levade Noble Horse har galapremiär i ett cirkustält vid Storängsbotten i Stockholm 3 september. Efter 15 föreställningar går turnén vidare till Göteborg och Malmö.

Premiärkalender Augusti 2004

AUGUSTI
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 Onsdag
Stockholm: Parkteatern, Vitabergen: The Sound of a Body av Kajsa Giertz kl 19

12
13 Lördag
Örebro: Länsteatern i Örebro: Hanneles himmelsfärd av Bertil Arlmark, kl 18

14
15
16 Måndag
Stockholm: Teatropen, Lövteatern Drottningholm: Allting på
17 Tisdag
Stockholm: Parkteatern: Scandinavian SuperJAM

18 Onsdag
Stockholm: Södra Teatern: Lo Kauppi – Bergsprängardottern som exploderade kl 19.30 (nypremiär)
19
20 Fredag
Stockholm:Teater Kaos, Tält på Långholmen: Till Damaskus av Strindberg kl 19
Göteborg: Göteborg Dans och Teater Festival t o m söndag 29 aug
Uddevalla: Bohusläns Teater: Sandor slash Ida av Fredén/Kadefors kl 13 & 19
21
22
23
24
25 Onsdag
Göteborg: E=mc2 Danskonst: Omtagning – med nya förtecken av Gun Lund

26
27 Fredag
Stockholm: Stockholms stadsteater:Körsbärsträdgården av Tjechov, kl 19
28
29
30
31 Tisdag
Stockholm: Teater Scenario: Hela hennes längd av Paula Stenström, kl 19

Billiga teaterbiljetter även i Göteborg

Lena Holfve startade Teaterlistan i Stockholm efter att en person på Stadsteatern undrat om hon inte snabbt kunde få tag i folk, eftersom kvällens föreställning riskerade att behöva ställas in på grund av för lite publik. Lena, som då kände många poliser, kunde med hjälp av sin fax och via polisradion snabbt ragga ihop tillräckligt med publik så att föreställningen räddades. Och så har hon hållit på i tolv år. Men numera är Teaterlistan förstås ingen faxlista, utan en e-postlista som flera gånger i veckan skickar erbjudanden till sina medlemmar om genrepsbiljetter och kraftigt rabatterade stödpubliksbiljetter. I Stockholm använder sig både stora och små teatrar av Teaterlistan, exempelvis lutar det åt att Cirkus kommer att lägga ut genrepsbiljetterna till musikalen Mamma Mia! på Teaterlistan, säger Lena Holfve till Nummer.se.

Lorensbergsteatern och Atalante vill vara med
Från och med i höst kommer samma service att finnas i Göteborg.
   -Det började med att en Stockholmsgrupp skulle på turné till Göteborg och förutsatte att det fanns en teaterlista även där, men det gjorde det ju inte, säger Lena Holfve som efter att ha hört sig för nu alltså bestämt sig för att starta Teaterlistan även i Göteborg.
   När höstsäsongen börjar vet Lena Holfve vilka scener som kommer att kopplas till Göteborgslistan, men redan nu har bland andra Atalante och Lorensbergsteatern anmält intresse. Ett möte kommer att ordnas i slutet av augusti där alla Göteborgsscener informeras om hur listan fungerar.
   Göteborgslistan kommer att fungera precis som Stockholmslistan, med undantaget att Göteborgarna kommer att avgiftsbefrias till en början. De ca 3 600 medlemmarna på Stockholmslistan betalar en avgift på 7 kr/månad till Teaterlistan och får för dessa pengar ca 1-2 biljetterbjudanden om dagen under högsäsong. Exempelvis kan man då komma över en biljett till Operans första rad för en hundring.

“ Kulturministern rekommenderar 6 – 8 föreställningar per dag”

I en gemensam debattartikel med rubriken ”Bejaka avdragsgill kultur” i Svenska Dagbladet (10/8 -04) slår de ett slag för kulturen som företagshälsovård med argumentet att av Sveriges årliga, totala budget på 743 miljarder kronor går drygt 113 miljarder till sjukskrivningar samtidigt som forskning från Socialmedicinska Institutet i Umeå bevisar att kulturkonsumenter lever längre och mår bättre.
   Huvudsyftet med debattartikeln är att uppmärksamma avdragsgill kulturkonsumtion som skulle få företagen att våga satsa mer på själslig friskvård i form av exempelvis scenkonst. Och underförstått främja tillväxten och minska arbetslösheten inom kultursektorn. Detta, menar debattörerna, är något som måste lagstiftas om. Annars fungerar det inte i praktiken.
   Du kan läsa hela debattartikeln på Svenska Dagbladets hemsida.

   
   

Möte med bröderna Inger

Riktigt så vilt går det inte till numera, bröderna emellan. Trots att Johan (37) är chef över Carl (36). För idag arbetar båda på Cullbergbaletten. Carl som dansare och Johan som konstnärlig ledare.
   – Men jag var där först, är Carl noga att påpeka.
   Vi träffas under en symbolisk ek utanför Stockholm för att prata om syskonskap och yrkesval. Hur kommer det sig att man väljer samma yrke som sitt syskon och vad innebär det i praktiken? I synnerhet när man som bröderna Inger befinner sig på samma arbetsplats. Är det över huvudtaget ett problem eller enbart en dans på rosor? Vad pratar man om vid julmiddagen när även fru och fru Inger har en fot i dansvärlden? Och hur kom båda in på dans?

Dansade era föräldrar?
   – (Johan) Nej, pappa var inredningsarkitekt när vi var små. Nu har han omskolat sig till kognitiv terapeut. Vår mamma ville dansa, men det blev aldrig så. Att vi hamnade här är tack var vår styvmamma som var så förbannad på sina föräldrar för att de aldrig lät henne praktisera något konstnärligt. Hon såg därför som sin uppgift att introducera oss till olika discipliner. Hon mer eller mindre tvingade oss att pröva på exempelvis fiol och Stockholms gosskör! Sedan såg hon ett program på tv om en audition till Operans balettelevskola – och då kastades vi in i det!

Och var började er dansutbildning? Blev det Operans balettskola?
   – (Johan) Ja, vi kom båda in där via audition 1978 när vi var elva respektive tio år gamla.

Har ni fler syskon?
   – Ja, men vi är de enda helsyskonen. Sedan har fyra halvsyskon, två på pappas och två på mammas sida.

Lekte ni mycket tillsammans som barn?
   – (Johan) Ja, det gjorde vi! Vår pappa var ensamstående, så vi fick ganska tidigt börja ta hand om oss själva och se efter varandra, så det har alltid funnits en djup syskonkärlek oss emellan.

Kanske också en beskyddarinstinkt?
   – Ja, absolut. Men det har också varit mycket bråk, men när det har kommit till kritan så har vi alltid ställt upp för varandra.

Så gick det några år när ni gjorde internationell karriär på varsitt håll* (se faktaruta). Du, Johan, senast vid Nederlands Dans Theater i Holland. Och du, Carl, vid Ballet du Grand Théâtre i Genève innan du kom till Cullbergbaletten 1998. Och så dyker plötsligt Johan upp hos konstnärlig ledare (2003). Vad tänkte du då? Typ, ”här kommer han igen. När jag äntligen fick lite lugn och ro”.
   – (Johan) Förtryckaren!
   – (Carl) Nej, faktiskt inte! Johan är i första hand koreograf för mig, sedan kommer det där att vara chef som ett bihang. Det är två olika grejer. Jag tycker att de saker han är gjort är jättebra, att han har en jättetalang.

Men handen på hjärtat, hur är det egentligen med syskonrivaliteten?
   – (Johan) Vi har varit ganska skonade från det på grund av att vi aldrig har gått i samma klass. Frånsett ett år på Operan har vi aldrig befunnit oss på samma plats, varken i skolan eller i yrkeslivet.

Och ingen beundra varandra-relation?
   – (Johan) Jo, jag beundrar Carl mycket för det han gör på scenen och hans person. Som artist och som dansare!

Men går det att vara objektiv nu när du är konstnärlig ledare för den ensemble som Carl är dansare i?
   – (Carl) Det underlättade nog att jag var här innan. Och alla har ju sina roller att fylla.

Men Johan, kan du vara objektiv eller tänker du: ”där är min älskade bror. Honom måste jag vara snäll mot”!
   – (Johan) Det kan nog bli tvärtom, att man blir hårdare mot dom man tycker om!

Att föräldrarollen tar över?
   – (Johan) Ja, jag har tänkt mycket på det där eftersom även min fru är dansare i Cullbergbaletten (Carolina Armenta, reds.anm), så jag har haft många sådana duster – även när hon dansade i Nederlands Dans Theater och jag koreograferade. Klart att dom man står nära förlorar man lättare tålamodet med. Men jag kan ändå känna objektivitet.

Så både Carl och Carolina är två dansare som alla andra i ensemblen för dig?
   – Jo, jag tycker nog att jag kan separera de relationerna från yrkesrollen.

Carl, är det samma sak för dig eller kan du bli extra förbannad på Johan i yrkeslivet just för att han är din bror?
   – Jo, det kan faktiskt vara så: Hur vågar du kritisera det jag gör? Men det är ju så vi jobbar med dans. Samtidigt, eftersom han är min bror, kan kritiken träffa på ett mer personligt plan. Logiskt kan jag ta till mig den, men i hjärtat kan jag tänka att ”min bror tycker jag är dålig”. Men det hade jag nog mer problem med i början.
– (Johan) Ja, du kan faktiskt bli lite sur ibland!

För någonstans ligger det väl undermedvetet, allt från hur man slogs i sandlådan till att man inte fick en lika fin julklapp, en konkurrenssituation?
   – (Johan) Visst är det så.

Hur är det annars i privatlivet? Umgås ni?
   – (Johan). Ja, vi bor jättenära varandra på Söder. Och så har vi varsin dotter i nästan samma ålder, två respektive tre och ett halvt år gamla .

Men hur är det med samtalsämnena på exempelvis julafton? Blir det bara jobbsnack?
   – (Johan &Carl) Vi försöker nog båda två att inte prata dans privat.

Som en medveten handling?
   – (Johan) Ja, fast samtidigt kan det bli lite märkligt, för någonstans skulle man som syskon vilja tala om sådant som är jobbigt. Men jag vill försöka hålla honom ”ren” eftersom vi också har en relation som chef och anställd, det är en medveten handling.

Så det blir många roller att hålla isär.
   – (Carl) Ja, men det handlar om en lojalitet mot mina kollegor, att jag inte har en egen ingång till information från Johan. Då utnyttjar ju jag det. Och de andra dansarna i ensemblen talar aldrig med mig om Johan.
   – (Johan) Men folk snackar ju alltid ändå!
   – (Carl) Jag hör ju aldrig något, så på ett sätt är jag annorlunda behandlad av mina kollegor.
   – (Johan) Det är en balansgång för alla, så i krissituationer kan det bli lite komplicerat.

Har det hänt någon riktigt ”krisigt” någon gång?
   – (Johan) Ja, det var lite känsligt när några ur ensemblen var tvungna att gå i våras. I och med att både jag, Johan och min fru Carolina tillhörde dem som blev kvar.

Vad pratar ni om när ni inte pratar dans?
   – (Carl) Inte så mycket, faktiskt! Vi är ganska olika. Johan är mer socialt begåvad än jag. För min del kan det gå flera veckor utan att jag träffar någon.
   – (Johan) Ja, du är nog mer en hemmaman! Själv gillar jag att gå ut och käka på restaurang och så!

Så ni går inte precis ut och partajar ihop?
   – (I en mun) Nej, absolut inte! Vi jobbar så mycket och så har vi ju barn båda två, men det har förstås blivit ett sätt i sig att umgås – med barnen!

Dags för repetition inför ett stundande gästspel på Gran Teatre del Liceu i Barcelona. (2 – 7/9). Därefter står ett gästspel i Schweiz på tur (15 – 16/9). Och i mitten av oktober bär det iväg till USA och San Francisco (14 – 17/10). Sedan blir det ytterligare ett gästspel i Spanien, närmare bestämt i Madrid (27 – 30/10).
   Först i november kan hemmapubliken se Cullbergbalettens Brus i Helsingborg (9-10/11).
   Men hur det går med syskonskapet när det prövas ytterligare genom mycket resande kom vi inte in på i just det här samtalet.

Unga Riks satsar på husdramatiker

Malin Axelsson är 29 år och gick ut Dramatiska institutet 2002. Sedan dess har bland annat hennes pjäs Snorkråkans sista sång spelats på Teater Giljotin och hon har även skrivit för Regionteatern Blekinge-Kronoberg där hennes publik- och kritikersuccé Ingenting är bra hejdå spelades i våras.
   Malin Axelsson ingår i Teater Scenarios konstnärliga råd och stod i våras själv på scen i sin soloföreställning Dirty Dancing. Malin Axelsson har också skrivit manus för SVT.

Nybakad DI-elev får chansen
Anders Duus är 29 år och tog examen från Dramatiska institutet i maj. Han har bland annat varit medförfattare till den uppmärksammade pjäsen Elektras systrar som var ett samarbete mellan Riksteatern, Upsala stadsteater och Fryshuset. I höstas spelades hans Måndag är fiskbulledag på Ung Scen Öst. I oktober har Anders Duus nyskrivna pjäs Vaknätter urpremiär på Riksteatern med Tobias Aspelin, Hanna Carlander, Bengt CW Carlsson och Lotta Tejle i rollerna. För regin svarar Maria Löfgren, senast aktuell med Ömsinne på Boulevardteatern. Vaknätter är Anders Duus slutarbete på DI.

Nummer tar sommarledigt!

I väntan på säsongsstarten rekommenderar vi dig ett besök i vårt digra videoarkiv där du bland annat finner ett reportage om Drottningholms slottsteater och intervjuer med Lo Kauppi, Daniel Boyacioglu , Lena Endre, Anna Vnuk, Staffan Valdemar Holm, Lars Norén & Jon Fosse och Marika Lagercrantz. Eller varför inte ägna regniga sommarkvällar åt att söka bland våra hittills 3286 publicerade teaterartiklar i Sök.
   Vi vill upplysa våra prenumeranter om att nästa nyhetsbrev utkommer fredag 20 augusti.
   Du som arbetar med pressinformation: Skicka den till info@nummer.se. Tänk på att vi även gör tidningen Metros scenguide i Stockholmsupplagan (lördagar).
   I övrigt kan vi med glädje konstatera att antalet unika besökare av Nummer på sistone har legat runt 6 000 personer i veckan. Vi hoppas att det också innebär mer publik till teatrar med bra uppsättningar. För visst är det speciellt att en enda människa på bara ett år kan ta del av hundratals andra historiska, samtida eller framtida och fiktiva existenser – bara genom att sjunka ner i ett teaterrum, en både orgiastisk och maxad livskänsla som kanske kan uppfattas som ett slags livsbulimi, men som onekligen ger mentalt bränsle.
   I övrigt önskar vi dig en trevlig sommar.

Ylva Lagercrantz Cecilia Djurberg