Nummer

Den världsberömde engelske dramatikern Dennis Potter, mannen bakom Den sjungande detektiven och Pennies from heaven, avled i juni 1994. Några månader tidigare lät han sig intervjuas av Melvyn Bragg i programmet Ett sista samtal med Dennis Potter (Without walls: Dennis Potter).

För henne berättade han om sin klassresa från arbetarhemmet till Oxford och om sin politiska inställning. Margaret Thatchers politik hade han inte mycket till över för, men däremot hade han en tro på ungdomen och deras möjligheter att rädda framtiden. För sin främsta uppdragsgivare, BBC, och för massmedia i allmänhet uttryckte han fruktan eftersom han tyckte att kommersialiseringen har tagit över totalt.
    Under hela sitt liv valde Dennis Potter ändå att verka som TV-dramatiker även om fyra av hans pjäser kom att uppföras på scenen. Den viktigaste anledningen till att han föredrog att skriva för TV var hans önskan att nå så många som möjligt. Medan teatern, i hans ögon, endast nådde vissa grupper fungerade televisionen som folkets teater. Hans medmänsklighet och kunskap om ”vanliga människors” liv genomsyrar de flesta av hans verk, liksom hans känsla för humorn i tillvaron. TV-serien Lipstick on your collar, som visades i svensk TV för några år sedan är ett exempel. Intervjun med Dennis Potter är en repris från 1997 och visas med anledning av att SVT2 sänder hans tvillingverk Karaoke och Cold Lazarus med start tisdagen den 16 januari.
   Ett sista samtal med Dennis Potter sänds fredagen den 12 januari klockan 23.10 i SVT2.

STOCKHOLM. Under fyra kvällar i januari delar koreograferna Helena Franzén och Gunilla Heilborn på utrymmet i Glashuset på Södermalm. Där skapar de varsin del i en helaftonsföreställning.

Riktigt underbar blir du först senare är en dansföreställning som handlar om människan idag, om vad det egentligen är att vara en modern människa.
   Gunilla Heilborn och Helena Franzén utbildades samtidigt vid danshögskolans koreografutbildning, 1995-98, men har markant olika sceniska uttryck, som kombineras i föreställningen.
   På scenen ses Patrick Bragdell, Eddy Jesenkovic, Katarina Eriksson och Jenni-Elina Lehto. Urpremiären äger rum 10 januari på Glashuset, Wollmar Yxkullsgatan 13.

UMEÅ. På lördag 13 januari intar Puccini Umeås operascen. Då är det premiär för Bohème, en samproduktion mellan Norrlandsoperan och Folkoperan.

Uppsättningen hade urpremiär på Folkoperan i Stockholm hösten 1999 och startar nu sin Sverigeturné med tio föreställningar i Umeå.
   Där byggs just nu ett nytt konserthus. Det beräknas stå klart i början av nästa år och invigs med Hilding Rosenbergs Lycksalighetens ö.

August Strindbergs Fordringsägare (1888) är ett triangeldrama mellan en kvinna, hennes nuvarande make och hennes före detta man. På lördag sänds den i P1 i regi av Thorsten Flinck.

Handlingen utspelas på ett badortshotell på västkusten. Gustav, lärare och tidigare make till Tekla, kommer till hotellet för att bryta upp hennes äktenskap med målaren Adolf i syfte att krossa henne. Tekla har nämligen sårat sin före detta man genom att i sin roman utmåla honom som idiot. Pjäsen bygger på tre scener. Den första utspelas mellan Gustav och Adolf, som ännu inte vet vem Gustav är, i den andra samtalar Adolf och Tekla och i den sista möts Tekla och Gustav, medan Adolf lyssnar bakom en dörr. Då Gustav avtalar ett kärleksmöte med Tekla får den sjuklige Adolf ett anfall och dör. Tekla kastar sig då förtvivlad över sin man, varpå Gustav triumferande avlägsnar sig efter slutfört uppdrag.
    I Fordringsägare har karaktären Gustav fått drag av Nietzsches övermänniska. Strindberg läste nämligen Nietzsche sommaren 1888 då Fordringsägare skrevs, och i december samma år hade han brevväxlat med den tyske filosofen.
   Fordringsägare sänds i P1 lördagen den 13 januari klockan 19.30 med repris 15/1 klockan 19.03 och 21/1 klockan 00.03.
   Thorsten Flinck är i vår aktuell på Dramaten som regissör till Ronald Harwoods Påklädaren på Dramaten. Speltiden är ännu inte bestämd.

STOCKHOLM. Teater Halland har gjort sig kända för sina ovanliga tolkningar av klassiska berättelser. De har tidigare gästat Stockholm med Hamlet – om vi hinner och Erik XIV. Nu är det dags att tolka Bibeln.

Teater Halland har kommit fram till sin tredje uppsättning i sitt commediaprojekt – Gamla Testamentet, som berättas i en ny form utifrån det naiva, intima och frågande samspelet med publiken. Det handlar om maktkamp, kärlek och död.
   Tre skådespelare, Petter Heldt, Josefine Andersson och Lasse Beischer, gestaltar de olika karaktärerna och detta i en stil som ogenerat blandar clownerier, commedia, allvar, fantasi och realism.
   Gamla Testamentet spelas på Södra Teaterns stora scen 10 – 14 januari.

Ett flertal dramatenanställda fick extra tillskott i kassan när årets teaterstipendier delades ut.

Skådespelarna Jonas Karlsson, Magnus Krepper och Tanja Svedjeström, samt dramaturgen Ellen Lamm och ljussättaren Rudi Schuster fick Oscar Lindgrens stipendium för konstnärlig verksamhet, vilket innebär 25 000 kr var.
   Elmlunds-Odelius stipendium, för skådespelare som fyllt 50 år, gick till Gunnel Lindblom, Tomas Pontén, Lars Amble och Mats Bergman. De erhåller 15 000 kr var.
   Emil Forselius och Johanna Skobe har visat sig vara begåvade elever och belönades därför med Helge Axelson-Johnssons stipendium på 3 000 kr.
   Skådespelaren Eva Röse fick 12 000 kr i resestipendium av Boberg-von Platens stipendiesamfond och ett Tomtestipendium på 5 000 kr gick till inspicienten Carl Hjelmstedt.

Nu har SVT Drama, i samarbete med Dramaten och Riksteatern gjort tv-dramatik av Lars Noréns Skuggpojkarna, om sju fångar på en specialavdelning för tungt kriminella. Vibeke Bjelke står för regin och ensemblen är till stor del densamma som vid uruppförandet av Noréns Personkrets 3:1, som det också gjordes en tv-version av.

Skuggpojkarna är den andra delen i Lars Noréns trilogi om klassernas död, Morire di classe, som inleddes med Personkrets 3:1. Där skildrades det öppna rummet med narkomaner och alkoholister på gatan. I Skuggpojkarna möter vi istället det låsta rummet på en sluten anstalt, specialiserad på sexualbrottslingar.
   Vi får möta sju män som har begått fruktansvärda brott och sitter i fängelse på obestämd tid. En dold, undanskymd värld gestaltas och uppmärksammar oss på att dessa människor finns.
   Skuggpojkarna är en pjäs som väcker frågor om straff och behandling och om vilka krafter som finns inom människan. Regissören Vibeke Bjelke hoppas att den närhet som tv-mediet skapar ska förstärka berättelsen och ge upphov till en samhällsdebatt i dessa frågor.
   Uppsättningen spelades på Dramatens scen Elverket och turnerade därefter runt i Sverige för utsålda hus med Riksteatern innan den spelades in av Sveriges Television. Anpassningen till tv har gjorts av Vibeke Bjelke i samarbete med producenten Ralph Evers, scenografen Bo-Ruben Hedwall, ljussättaren Kristofer Röhr och klipparen Florence Åkergren-Åberg.
   Den 11 januari har två nyskrivna pjäser av Lars Norén premiär. Akt och Kommer och försvinner heter de och beskrivs som två täta, intensiva enaktare. Akt, som utspelar sig i fängelsemiljö, regisseras av Reine Brynolfsson och Kommer och försvinner regisseras av Lennart Hjulström. Pjäserna kommer att spelas tillsammans och går direkt på sverigeturné med Riksteatern med start på Sagateatern i Umeå. Läs mer i bifogad länk.

Skuggpojkarna sänds lördagen den 6 januari klockan 20.00 i SVT2.

Ann Sofie von Otter och Sveriges Radios Symfoniorkester är nominerade för Grammys i kategorierna Klassisk sång respektive Bästa orkesterframträdande.

Den svenska mezzosopranen Anne Sofie von Otter har nominerats i kategorin klassisk sång för skivan Folksånger, som Deutsche Grammophon gett ut med musik av bland andra Antonin Dvorak och Lars-Erik Larsson. Bengt Forsberg ackompanjerar henne på piano.
   Sveriges Radios Symfoniorkester, under ledning av Mikko Franck, har nominerats i klassen bästa orkesterframträdande. Det är för ett album som Odine Records gett ut med Jean Sibeliusinspelningar: En Saga, Op 9 och Lemminkäinnenlegender, Op 22.
Von Otter konkurrerar med bland andra sopranen Maria Bayo, som sjunger operaarior och kantater av G F Händel, och barytonsångaren Matthias Görne som sjunger J S Bachs kantater BWV 82, 158 och 56 med Salzburgs Bachkör under ledning av Roger Harrington.
   Bland radiosymfonikernas konkurrenter finns Berliner Staatskapelle under ledning av Daniel Barenboim som framför Beethovensymfonier, inspelad av Teldec Classics International.
   Vinnarna tillkännages under den TV-sända Grammygalan som äger rum 21 februari i Los Angeles.

Ludwig van Beethoven skrev bara en opera – Fidelio. På lördag sänds verket i P2, direkt från den utsålda Metropolitanoperan i New York.

Fidelio är ett drama från den franska revolutionens dagar. Florestan är fängslad av politiska skäl och hans hustru Leonora klär ut sig till man under namnet Fidelio för att kunna ta anställning vid fängelset och försöka få sin make frisläppt. Det hela slutar med att hon befriar honom från hans bojor.
   Fidelio hade urpremiär i Wien 1805 men gjorde ingen omedelbar succé. Den största anledningen var förmodligen att publiken till stora delar bestod av franska officerare eftersom Wien just hade ockuperats av Napoleons trupper.
   Efter den misslyckade premiären gick Beethoven med på att göra vissa omarbetningar av verket, bland annat kortades det ner från tre akter till två. Ett år senare hade operan nypremiär, men det var först flera år senare, 1814, som de verkliga framgångarna kom, i en uppsättning med kompositören själv som dirigent.
   Fidelio sänds lördag 6 januari klockan 19.30 i P2. I rollen som Leonora hörs Veckans artist Karita Mattila och Leonoras man Florestan gestaltas av Ben Heppner. Metropolitanoperans kör och orkester leds av dirigent James Levine.

Gunnar Nielsen har själv betalat tryckkostnaderna för sin självbiografi och distribuerar den på egen hand. På grund av att portoutgifterna skulle bli för höga om han skickade boken till alla som vill ha den får man helt enkelt gå hem till honom (vid Karlaplan i Stockholm) och hämta den om man är intresserad – vilket är rimligt eftersom han å andra sidan inte tar betalt för boken. Nummers Alexandra Coelho-Ahndoril knackade på hos herr Nielsen och fick sig ett exemplar.

I memoarböckers vanliga ordning börjar Nielsen med att berätta om sin barndom i Stockholm, där han redan 1932 staterade på Operan som sotarpojke i Bizets Carmen. Efter att på ett hår ha klarat skolgången väntade lumpen och därefter Terserus på sin tid ansedda teaterskola.
   När han inte kom in på Dramatens elevskola fick han en roll i en uppsättning av Tor Hedbergs Johan Ulfstjerna i regi av Anders de Wahl – det var på Riksteaterns scen som Nielsens karriär som skådespelare inleddes.

Många kända namn
Korthugget, korrekt och med ett ganska roligt språk, fullt av underdrifter serveras läsaren en bit av vårt lands teaterhistoria, där de som sedemera skulle räknas som betydande teatermänniskor gör sina tidiga försök.
   Här förekommer till exempel en mycket ung Ingmar Bergman, som när han blev teaterchef vid 26 års ålder tog med Nielsen till Helsingborg. Här hastar även giganter som Viktor Sjöström och Anders de Wahl förbi. Det är en veritabel namnparad av både kända och mindre kända yrkesmänniskor från trettiotalet och fram till idag.
   Att läsa Nielsens bok är som att få ta del av en roande dagbok. Ganska ofta slutar ett stycke med lakoniska kommentarer som ”obegripligt numera” eller ”låter som en saga i dagens läge”. Poängerna kan vara en smula udda, med den danske regissören som får en hostattack och blir subtilt utkörd av kung Fredrik, eller skådepelaren Sven Bergwall som alltid ville ha en stor kopp kaffe för att han ville ”bli blöt i munnen”.

Tokigt framför och bakom kulisserna
Trots att titeln förbereder läsaren på att Nielsen skulle bära på en känsla av förbiseddhet suddas denna oro ut när man märker att man sitter och småler åt allt tokigt som skett framför och bakom kulisserna.
   Den ton av sorgsenhet som texten ändå inrymmer beror på att många av de personer som omnämns också förses med en bisats där det förklaras hur eller när de omkom. Och det finns gott om teatermänniskor som har dött alldeles för tidigt.
   Okänd bland kändisar bildar anekdotiskt en personlig fond till svensk teaterhistoria – på ett typiskt skådespelarsätt hade Nielsen lika gärna kunnat sitta i en rökpaus och berätta sina historier. Själva memoaridén i sig bygger ju på tanken på att livet ilar förbi, på att göra bokslut och undersöka vad som blev kvar: Små berättelser som oavsett lust eller smärta naturligtvis bara är fragmentariska avtryck av livet, det verkliga livet som i Nielsens bok känns mycket avlägset.

Filmen Billy Elliot handlar om en elvaårig engelsk grabb som av en slump upptäcker dansen. Kampen för att få dansa blir den drivkraft som hjälper honom att ta sig bort från misären och arbetslösheten i den nordengelska arbetarstadsdelen. Nummers Lena Andrén har sett filmen.

Männen, för det finns nästan bara män i Billys värld, är gruvarbetare. De strejkar och slåss med polisen men vreden och kampen blir uttryck för deras maktlöshet. Den ende Billys far har makt över är Billy och han förbjuder sonen att göra något som han och de andra männen anser är omanligt.
   Det här scenariot skulle lätt kunnat utvecklas till en snyftare på temat okänslig faders grymhet mot stackars son. Att det inte blir så beror på att manusförfattaren Lee Hall gör karaktärerna mångbottnade och skildrar dem med empati och humor. I synnerhet gäller det faderns roll, känsligt gestaltad av Gary Lewis.

Om oförmågan att kommunicera
Man skulle kunna säga att Billy Elliot är en film om män, om deras bräckliga identitet och deras stumhet, det vill säga oförmågan att kommunicera djupare känslor. En oförmåga som gör männen i filmen, även Billy, benägna att snarare visa aggressivitet än att prata. Det intrycket förstärks av att regissören Stephen Daldry berättar historien om Billy mer med visuella medel än med dialog.
   Fotografen Brian Trufano använder bilden för att tydliggöra dansens roll i Billys liv. Han gör Billys vardagsmiljö klaustrofobiskt kringskuren, trång och mörk medan scenerna där dansen dominerar har rymd och är fyllda av magiskt dunkelljus eller klar havsluft.
   Den sparsamma dialogen är slagfärdig och inbjuder till många skratt men man skrattar med, inte åt. Det märks att såväl en av producenterna, John Finch som manusförfattaren Lee Hall har sin bakgrund i gruvarbetarmiljön. Frånsett några få onödigt sentimentala och krystade inslag, som att Billys bäste vän är gay eller ett brev från den döda modern känns skildringen trovärdig.

Bells utstrålning griper tag
Jamie Bell i rollen som Billy är filmens stora behållning för han har en närvaro och en utstrålning som griper tag. Hans Billy är inget underbarn, ingen wannabee som drömmer om berömdhet, utan en vanlig grabb som vill dansa. Koreografen Peter Darling får honom att dansa just så dåligt som en otränad person skulle göra. Samtidigt lyckas han locka fram ett slags desperat uttrycksfullhet som gör att man förstår att dansen för den här grabben är mer än vackra poser, eller som Billy själv säger:
   – När jag dansar är jag där!
   Den känslan finns med som en underström i de scener där Billy dansar sin egen dans. Därför skulle man kunna säga att Billy Elliot är en film för alla som någon gång nuddat vid den svårfångade upplevelsen av att vara totalt närvarande i sitt eget liv.      

FOTNOT: Stephen Daldry debuterar som långfilmsregissör med filmen Billy Elliot. I England är han däremot känd som en stor teaterman och har under flera år varit regissör och konstnärlig ledare för Royal Court Theatre »

Göteborg. GöteborgsOperan inbjuder till traditionsenlig galakväll med bal i samband med Trettondagsafton.

Galakvällen den 5 januari innehåller Trettondagskonsert, supé och efterföljande bal på GöteborgsOperans stora scen.
   Konserten bjuder på artister som sångsolisterna Marie-Louise Hasselgren, Helena Holmberg och gästande Krister St Hill. Konferencier är Kjerstin Dellert och Göteborgsoperans orkester anförs av hovkapellmästare Siegfried Köhler.
   Balen där gästerna får chansen att ge sig ut i dansens virvlar på scenen bjuder på flera orkestrar. GöteborgsOperans Wienervalsorkester, The GO Ballroom Orchestra och Charlie Norman med sin trio avlöser varandra under kvällen.

OPERA. Operan i Neapel, Teatro di San Carlo, inleder vårsäsongen i januari med ett besök av den franske skådespelaren Gérard Depardieu.

Tillsammans med Robert Swensen (som spelar Oidipus), Carolyn Sebron, Pavlo Hunka och David Pittsinger ska han medverka i Igor Stravinskijs opera Oidipus Rex, i regi av Jean-Paul Scarpitta.
   – Jag älskar utmaningar, kommenterar Depardieu scenbytet.
   Han har tidigare gjort film, teater och tv-produktioner, men aldrig opera. Premiär för Oidipus Rex blir det 19 januari.

På det nya årets första dag sänder SVT en riktig musikalklassiker. Det är TV-versionen av Royal National Theatres prisbelönta uppsättning av Oklahoma som visas.

Oklahoma var den första moderna musikalen med sång, text och dans integrerade till en helhet. Både inledningssången Oh,what a beautiful morning och avslutningsnumret Oklahoma har blivit klassiker.
   Musikalen hade premiär på Broadway 1943 och filmatiserades första gången 1955 av Fred Zinnemann. Filmen belönades med två Oscars och en heders- Grammy.
   Oklahoma bygger på en pjäs av Lynn Riggs; Green grow the Lilacs, 1931 och handlar om pionjärtiden kring 1890 innan Oklahoma blev delstat i USA. Musikalen hade vensk premiär i Malmö 1947.
   Royal National Theatres uppsättning av Oklahoma har sedan premiären 1998 blivit fyrfaldigt Olivier- belönad och bland annat utnämnts till Årets musikal i två brittiska tidningar. Det är teaterns konstnärlige ledare Trevor Nunns som har regisserat tillsammans med Chris Hunt.
   Senare nästa år kommer SVT även att sända Trevor Nunns just nu aktuella uppsättning av Köpmannen i Venedig.
   Oklahoma sänds i SVT1 måndagen den 1 januari klockan 19.15.

Varför får ett svenskt gatuteatersällskap en inbjudan till en turné i Kamerun med en föreställning om förintelsen? Det undrade Robert Jacobsson och de andra i Teater Albatross också.

Svaret var att de afrikanska arrangörerna, som sett Albatross spela på en turné i Frankrike, trodde att den starkt symbolmättade utomhusföreställningen Helig var precis vad folket i Kamerun behövde. Flera afrikanska stater har drabbats av sönderslitande och blodiga stamfejder och tanken var att Teater Albatross turné skulle hjälpa till att stävja den utvecklingen.
   I slutet av oktober reste ensemblen ner till Afrika. Inte nog med att ingen i den tolv personer stora truppen någonsin hade varit i Afrika förut. Hur skulle de göra med den skrymmande rekvisitan? Skulle de frakta ner det fyra meter höga stålhjulet med båt, eller skulle de bygga om alla sina skrotskulpturer på plats i Kamerun?
   Hör Robert Jakobssons dagbok om jakten på skrotbyggare och fungerande svetsar i Kamerun. Om hur vardagen i Kamerun såg ut och om varför en av de åtta föreställningarna fick ställas in på grund av upplopp.
   Programmet om Teater Albatross spännande resa är gjord av Anton Karis och sänds i P1 torsdagen den 28 december klockan 16.03 med repris klockan 23.27

Fira in det nya året med Glenn Killing och hans vänner. Sveriges Television visar en TV-inspelning av deras show Lite sång, lite dans, lite naket på nyårsafton.

Killinggängets krogshow i Grand Hotels vinterträdgård spelades under flera säsonger för utsålda hus.
   I showen uppträder såväl bekanta som nya karaktärer, till exempel den östeuropeiska cirkustruppen The Tupolevs. Givetvis träffas även Farbror Barbro, Percy Nilegård, Kongo-Lasse, Fred Asp, Sverker Olofsson mfl.
Programmet sänds 31 december kl 22.25 i SVT 1.

Nummerredaktionen ber att få önska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Vi tar några dagar julledigt och återkommer med de dagliga nyhetsnotiserna 2 januari. Vi har fyllt på med några nya artiklar inför helgerna och ett tips är också att surfa in på avdelningen Mediascener lite då och då, där vi tipsar om vad man kan ägna sig åt i scenkonstväg de dagar teatrarna är stängda och vädret avråder från utomhusaktiviteter.
   
Varma julhälsningar
Cecilia Djurberg, redaktör