Nummer

Den indonesiska performancekonstnären Melati Suryodarmo visade en utökad version av solot Exergie – Butter Dance. Genom att Suryodarmo utförde sin performance tillsammans med nio lokala kvinnliga deltagare frikopplades föreställningen från etniska associationer och blev ett uttryck för kvinnans omöjliga situation. För vem kan dansa till hetsig trummusik i högklackade röda skor på ett underlag av halt smör utan att falla? Ingen, och i slutet av föreställningen sitter samtliga kvinnor på golvet tomt stirrande med skorna prydligt placerade framför sig. 

Den japanska textilkonstnären Hiroko Tsuchimoto presenterade videoverket There is there. I det butohinfluerade verket finns en spänning mellan det obesudlade vita luddiga material dansaren är insvept i och den svarta fuktiga myllan hon vilar på. I verkets höjdpunkt pressar dansaren in jord i munnen, likt ett desperat försök att förena sig med jorden. Den av svart jord fyllda gapande munnen i det vitsminkade ansiktet skapar en känsla som oscillerar mellan ångest och sensualitet.

Den indiska klassiska dansaren och performanceartisten Rakini Devi framförde det gothinfluerade verket Kali DIGAMBAR. Solot avspeglar Devis förankring i indisk och västerländsk dans och kultur. Det visar också hennes engagemang i kvinnornas utsatta situation – och styrka. Mellan inledningens apokalyptiska vision av Kali, förstörelsens gudinna och det bepansrade hondjuret i avslutningens skuggspel överraskar Devi med en komisk scen där en änka gör ett halsband av sina mäns huvuden.

Naturligtvis kan man inte tala om en asiatisk kropp lika lite som man kan tala om en europeisk kropp. I synnerhet inte när kropparna tillhör konstnärer som rör sig på en global scen. Mitt intryck av ovanstående föreställningar och lördagens paneldiskussion är att det centrala för dessa konstnärer är den kropp som uppstår ur deras eget skapande. En kropp som har formats av influenser från olika världsdelar.

Så det ord jag bär med mig från festivalen blir beyond – bortom – geografiska avgränsningar skapas och omskapas kroppar i ett aldrig upphörande växelspel.


Konstnärernas egna hemsidor
Melati Suryodarmo
Hiroko Tsuchimoto
Rakini Devi

Läs mer produktionsfakta här 

Plötsligt stod den bara där, en småskalig men ändå fullgod amfiteater. Bland månghundraåriga tallar och med en hänförande utsikt över Baggensfjärden och bara ett stenkast från de anrika gamla friluftsbaden, för övrigt några av Östersjöns bäst bevarade.

Fantasin började gå på högvarv. Vilken fantastisk sommarteater skulle man inte kunna framföra här? Malena Ernman sjungandes Till havs rakt ut över vågorna, Orestien som ett kammarspel iscensatt av Malin Axelsson. Eller varför inte Lars Noréns Stilla vatten lakoniskt framviskad med repliker som små kliande myggstick i sommarnatten? Äntligen skulle drömmen om en seriös sommarteater för grannarna, vars enda erfarenhet av stark dramatik annars är när börsen faller med 0,01 procent, kunna bli verklighet.

Eftersom jag råkade vara föräldraledig när scenen byggdes 2008, så hade jag också tid att engagera mig i den sovande törnrosascenen som nu stod där, oinvigd och jungfrulig. Och som visade sig vara byggföretagets mutgåva till kommunens innevånare för att vi skulle gå med på att de fick bygga brackiga privatbostäder på den kulturminnesmärkta marken.
  
Redan efter första mötet med föreningen som startades för att gjuta liv i scenen grusades mina förhoppningar. Det var uppenbart att våra visioner om teatern gick isär. När den före detta skådespelerskan sedan föreslog att vi skulle bjuda in en av ”byns” storkändisar, Carola, att inviga scenen, och en annan att man skulle engagera kyrkan i verksamheten, så insåg jag att min dröm om en svart och smal sommarteaterscen i Stockholms innerskärgård aldrig skulle bli annat än stilla vädjan.

Nu kvarstår bara hoppet till ortens nyinflyttade lokalförmåga, Micke (Persbrandt). Så folkkära Micke, vad sägs? Vill du komma till Badholmen och inviga scenen med förslagsvis en av dina ännu inte erövrade titelroller, rollernas roll för alla manliga skådespelare? Jag talar förstås om Hamlet. Kanske rentav otippat i regi av en (ung) och genusmedveten regissör som Farnaz Arbabi? För vem vill se Bamse och hans vänner när sommarnattens svarta leende viskar svärta och synd?

Ylva Lagercrantz Spindlers sommarteatertips (under påfyllning)

La finta giardiniera, Drottningholms slottsteater
Vad vore en sommar utan en magisk natt på Drottningholms slottsteater? Därför måste jag, i likhet med flera av mina kolleger, också tipsa om en av teaterns uppsättningar med levande ljus (nåväl, i varje fall väldigt naturtrogna) i kandelabrarna. Varför inte Mozarts opera i tre akter om ett riktigt tilltrasslat sommarbröllop? Svart teater? Inte precis. Spelas: 30/5 – 13/6.

Sprätt Hönskabaret, Dieselverkstan (Nacka)
Med alla tre barnen går jag förstår som gammal bonddotter och numera Nackabo på Zebradans föreställning Sprätt Hönskabaret (koreografi och koncept: Su-EN). Spelas: I parken framför Dieselverkstan lör 12 juni kl 13 (fri entré).

En midsommarnattsdröm, Döda fallet, Ragunda
En midsommarnattsdröm på teaterscenen sommartid är lika självklart som sill och snaps på midsommarbuffén. Och hur suggestiv låter inte platsen ”Döda fallet”? Så i likhet med Nummers Malin Palmqvist lägger jag raskt Karl Seldahls uppsättning med bland andra pappa Sven Wollter, Kim Anderzon och ”löst folk från byn” i min sommarteatershoppingkorg redan nu. Spelas: 25/6 – 29/7.

Pride, Stockholms stadsteater
Sugen på lite svart synd i sommar? Då ska du se Alexi Kaye Campbells drama som kritikerhyllades vid premiären på Royal Court Theatre 2008. Här i regi av Gerhard Hoberstorfer och med bland andra Nummerfavoriten Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke i rollerna. Ett måste för alla teateranglo-, homo- och heterofiler.
Spelas: 29 juli – 2 september.

Avignonfestivalen i Frankrike
Kanske, kanske i år i varje fall. Men liksom för min kollega på redaktionen är Avignonfestivalen mer en skimrade dröm än verklighet när man har småbarn. Men jag vågar ändå tipsa alla som kan ta sig dit för att spana artister som Christoph Marthaler, Josef Nadj och Gisèle Vienne . Eller bara hänga i barerna i Avignon. Festivalperiod: 7 – 27/7.  

Tokalynga Flying Theatre Festival, Teater Albatross
Trogen min linje att falla för fantasieggande namn kan jag inte heller motstå en sommarteaterfestival som äger rum i halländska Tokalynga. Men mer för den kollektiva gemenskapen (man bor och lever tillsammans med artisterna på Tokalynga teaterakademi). Och inte minst för innehållet, i år är med korta och koncisa temat ”riktigt bra teater”. Festivalperiod: 6 – 8 augusti.

Kvinna klädd i solen, Stockholms stadsteater
Så här i valupptakten måste jag slutligen tipsa om ännu en premiär på Stockholms stadsteater, även den tryggt under tak, Louise Boije af Gennäs pjäs om en framgångsrik kvinnlig politiker med lätta drag av Miljöpartiets Maria Wetterstrand. En perfekt förfest för alla politiskt aktiva. Spelas: 20/8 – 11/9

Läs fler sommarkrönikor och sommartipslistor här
 

Sommaren är kompromissernas högtid. Och med tanke på att skilsmässostatistiken tydligen skjuter i taket efter industrisemestern är det till att väga sina egoistiska teaterutflykter på guldvåg. För om man nu envist ska gå på sommarteater med mygg, mjukglass och mört humör utan att skapa sitt eget relationsdrama bör man se till att välja sånt som 1) är värt besväret, 2) alla är med på samt allra helst också 3) är nåt att skriva hem om.

För när man själv har huvudrollen i semesterparodin, på säg bilsemester med tre barn under sju år, är det inte helt säkert att det är utomhusfars som är bästa underhållningen. Överspelet kan liksom ligga lite för nära verkligheten för att man ska kunna se det roliga…
   Men sen är det inte heller någon självklarhet att den resterande parten av familjens vuxna, som kanske inte är riktigt lika teaterbiten utan brukar vara den som nattar barnen när somliga andra går på premiärer, uppskattar ett plötsligt oplanerat infall att åka till Legoland, trots att vi tydligt bestämt att vi INTE ska åka dit i år, bara för att någon i smyg försöker pricka in en tysk Hamlet i Helsingör…

Å tredje sidan, om man i hjärtat föredrar kvalitetskultur blir det rätt bizarrt att som en kulturarbetare jag känner gå ut så hårt i ambitionen att göra ”normala” svennebananutflykter på semestern, göra sånt som ”alla andra gör”, att det närmsta de kom scenisk gestaltning härom sommaren var ett illa repeterat skottdrama på High Chaparral. Brrr… snacka om prövning för en känslig kultursjäl. Vad som helst går faktiskt inte att släta över med frasen ”Vi hade i alla fall tur med vädret”.

Och kanske är det helt enkelt utomhussäsongens alla uteblivna katharsisupplevelser, och bristen på existentiell eftertanke, som är själva huvudorsaken till att folk separerar på höstkanten. Tänk på det –  alla ni som väljer buskis i sommar –  en rejäl relationskonflikt skrattar man inte bort i första taget.

Cecilia Djurberg 

Cecilia Djurbergs sommartips 2010, indelade i kategorierna dröm respektive realism

DRÖM. Det jag hemskt gärna skulle se om jag gick ut helt egoistiskt, dvs om jag tog semester från familjen istället för med familjen i sommar:

Montpeiller Danse, Montpeiller, Frankrike
Dansfestivalen med de stora namnen: William Forsythe, Akram Khan, Trisha Brown mfl. Och Merce Cunningham Dance Company som är ute på sin Legacy Tour och ger sin nyinstudering av Cunninghams Roaratorio till John Cages musik, efter James Joyces Finnegan’s Wake. Festivalen pågår: 18 juni-7 juli 

Avignonfestivalen
Olivier Cadiot och Christoph Marthaler är associate artists i år. På programmet finns också namn som Gisèle Vienne, Joseph Nadj och Les ballets C de la B. 
Festivalen pågår  7-27 juli

Edinburghfestivalerna
Edinburgh fringe, 6-30 aug med sitt stora gatuteaterutbud. Programmet släpps 10 juni.
Edinburg International Festival, 13 aug – 5 september, dit bla Pina Bauschs Tanzteater Wuppertahl kommer med verket Água

Trollflöjten av W A Mozart i Dalhalla
Regi Stein Winge. En uppdatering och vidareutveckling av förra årets uppsättning, som jag inte heller såg. Sångare: Eir Inderhaug, Klas Hedlund, Espen Fegran, Michael Schmidberger, Susanne Elmark, Magnus Kyhle mfl.
Spelas 13-14 aug

REALISM. Det jag tror är rimligt att jag kommer att få se efter sunda doser kompromissande och med husfriden i någorlunda schack:

Parkteatern, Stockholms parker
Mycket är barntillåtet på Parkteatern och eftersom det är gratis kan man göra flera försök om det är trångt/regnar/barnen tröttnar/sambon tröttnar. Något hittar man alltid på programmet, som släpps 20 maj och enligt förhandsskvallret innehåller det bla en nyproducerad musikalisk familjeföreställning, gästspelet Jag är din flickvän nu efter Nina Hemmingssons seriealbum återkommer, liksom (förstås) Clownen Manne. I augusti blir det dansmånad i Vita bergen som traditionen bjuder. Parkteatern är ofta himmelriket för kulturkompromissande semesterfamiljen och håller öppet 4 juni – 28 augusti
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Parkteaterns Stjärnsmäll

Catch, Cirkus i Glasriket, Kosta glasbruk
En glascirkuskonsert med jonglörer, luftakrobater, glasblåsare och glasartister tillsammans med kammarorkestern Musica Vitae. Om – mot förmodan – detta upplägg och inte ens de utlovade glastrummorna lyckas fånga barnens intresse, så kan man ju alltid muta dem genom att förlägga resvägen via High Chaparral… Spelas: 12-20 juni
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Catch i Kosta glasbruk

Macbeth av William Shakespeare, Roma klosterruin,
Sista Shakespeareuppsättningen för Romateatern måste man ju se och jag är särskilt nyfiken på hur Daniel Larsson kommer att göra sig i titelrollen. Det går nog om jag stjälper av familjen på Kneippbyn… Spelas: 23 juni – 18 augusti
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Macbeth i Roma klosterruin

Don Giovanni av W A Mozart på Drottningholms slottsteater
Loa Falkman i förförarnas paradroll får man bara inte missa, särskilt inte som Johanna Garpe regisserar. Jag bor dessutom nästgårds så oddsen ser bra ut att smita iväg på en vuxenkväll. Dirigent: Mark Tatlow Spelas: 31 juli – 14 augusti
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Don Giovanni på Drottningholmsteatern

Orfeus och Eurydike & Wear it like a Crown, Confidencen, Ulriksdal
Confidencens program lockar med såväl opera som cirkus i sommar. Cirkus Cirkörs Wear it like a Crown spelas från 3 juli och Orfeus och Eurydike, regi Per Arne Segerström, har premiär 14 augusti. Helst vill jag förstås se båda. Det kan gå. Cirkusen med – och operan utan barn isåfall.

Superhjältekonserten – Julkalenderns superhjältar på sommarturné i folkparkerna
Mina barn har redan konstaterat att man äter (nästan) samma mat till jul som till midsommar, så det lär inte bli några problem att sälja in idén om julkalender utomhus sommartid. Det är alltså  Supersnällasilversara (Sara Edwardsson) och Stålhenrik (Henrik Ståhl) från senaste tv-julkalendern som ska showa tillsammans med ett robotband och nya onda karaktären Boel Floodhaste. Och eftersom det är en folkparksturné behövs nog inga långa omvägar för att pricka in ett speldatum någonstans i Sverige. Häxan Surtant (Katrin Sundberg) regisserar.
Spelas 15 juli – 10 oktober

Stockholms kulturfestival 
Här är mycket gratis och blandningen är tilltagen. Till nyheterna hör en musikscen i samarbete med Roskildefestivalen och som ett av få betalevenemang under denna festival där det mesta har fri entré hör Sverigepremiären av den brittiska varietéshowen La Clique på Tyrol 10 augusti. Festivalen pågår: 10-15 aug

Läs fler sommarkrönikor och sommartipslistor här

För några år sedan fick redaktionen jag jobbade på ett argt samtal från en skådespelare som kände sig orättvist sågad av vår mest erfarne teaterkritiker. Skådespelaren menade att sommarteater måste bedömas isolerat från all annan teater. Så länge almanackan säger badbyxor måste scenkonsten få vara lättsam, ja rent av flamsig! Att ta på sig de vanliga kritikerglasögonen när det vankas buskis är som att ställa samma krav på actionfilm och dansk dogma, tyckte skådespelaren.

Det hade vederbörande naturligtvis rätt i. Man kan inte klaga på äpplen för att de inte smakar päron. Däremot kan man konstatera att det lättsamma fenomenet resulterar i en massa mediokert flams varje år. Därför har jag valt att vara en fegis, och begränsar mina farsbetonade måste se-tips till två. I övrigt blir det festivaler, interaktivitet och en konsert som doftar hav.

Liv Landell Major

Liv Landell Majors sommartips

Spökvagnen, Göteborg 
Sommartid blir scenkonsten gärna platsspecifik, pedagogisk och paketerad för hela familjen. I år hoppas jag att Spökvandringen i Göteborg håller måttet. Den otäcka turen genom stans mörka historik drar igång redan 27 maj. Möten med kungar och gastar i gamla kusliga kvarter utlovas av Comedy Art Theatre. Den som vågar kan ladda upp med middag i en gammaldags, spökpimpad spårvagn som kryper fram i sommarnatten medan konduktören drar läskiga historier. Spelas 27 maj och 10 juni

En touch av Taube – konsert på Göteborgsoperan
Sångaren och skådespelaren Freddie Wadling ska ha överexponerats för Evert Taube som barn. Han sjunger hellre Yves Montand när Göteborgsoperan ordnar konsert i den svenske trubadurens anda! Samtidigt avgudar Wadling Helen Sjöholm. Minst en duett har utlovats mellan punkikonen och svensktoppsdrottningen. Kompetente musikalartisten Fredrik Lycke medverkar också, jämte operans kör, dess nya barnkör och pålitliga orkester. Kapellmästare är Josef Rhedin. Spelas: 29 maj

Big Under, Masthuggsteatern 
Improvisationsfestivalen Varia dyker upp i olika versioner under sommaren. I juni är scenen Teater Aktör på Masthuggsterrassen. Spinndoktor är performanceartisten Lisa Larsdotter i samarbete med just Aktör. Ett gäng dansare från Göteborgsoperan är inbjudna, liksom konstnären Ola Åstrand, scenografen Johan Rödström och koreografen Michael Schumacher. Varia är the shit för den som vill ha en performanceupplevelse med knasterextrema rörelser till ljud, ljus, installation och improvisation. Enligt uppgift ska det krockas, fnurras och brôtas i flera dragar.  Som om det inte vore nog kör man ännu en nordisk Variavariant samt visar en Variadokumentär parallellt med dans- och teaterfestivalen. Spelas: 4 – 6 juni, 22 augusti, 27 augusti

I denna ljuva av Marika Hedemyr, Världskulturmuseet
Koreografen och dansaren Marika Hedemyr har flyt i år. Efter residens på Dansens Hus och i franska Reims har hon urpremiär på solot I denna ljuva på hemmaplan. Inspirationen är de där barndomsbilderna av skir grönska som så många av oss kan relatera till. Hedemyr målar upp och undersöker dem, till tonerna av psalmer och körsång. En bit av verkligheten eller cementerad folkhemsnostalgi? Den som vill veta får bege sig till Världskulturmuseet  på nationaldagen – så klart. Spelas 6 juni, samt 25 och 26 augusti

Vita hästen av Eric Charell och Hans Müller, Gunnebo Slott 
Efter succén med Molières Den inbillade sjuke är Claes Malmberg tillbaka på anrika Gunnebo Slott och trädgårdar för att spela sommarteater. I år får han sällskap av bland andra Ola Forssmed och Eva-Lotta Ohlsson när Anders Aldgård sätter upp operetten Vita hästen. Skrattsuccén är än en gång given – förväxlingskomedi med kändisar är som sagt precis vad folk längtar efter så här års. Och Malmberg är kung i genren! Spelas 14 juli – 15 augusti

Streetfestival, Världskulturmuseet
Världskulturmuseet lyckas gång på gång ge samtiden och inte minst danskonsten kropp och utrymme på ett föredömligt sätt. I mitten av juni är det dags för streetfestival på betongplattan utanför entrén. Föresatsen är att marken ska svettas! Det blir battles, workshops, livemåleri, streetbasket, skejt och dj-maraton. Har man bara lite tur med vädret lär det blir lika roligt för deltagarna som för publiken. Spelas: 17 juni

En mor till salu, Vallarna
Söderut har vi evighetsmaskinen Stefan och Krister på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. I år kör Hallands mes kända radarpar En mor till salu av Per Andersson och Lars Classon. Man kan hata eller älska deras karaktäristiska bonnfars, men mer sommar än såhär blir det inte på Västkusten. Stefan och Krister kan snubbla på orden och dratta på ändan med finess. Dessutom har de världens bästa sidekick i Jojje Jönsson – mannen som en gång skapade Ivan Boring och blev helgonförklarad av oss 70-talister. Ulf Dohlsten regisserar. Premiär 3 juli

Göteborgs Dans- och teaterfestival
Sommarens stora händelse är så klart dans- och teaterfestivalen, som trots en hetsbantade budget lyckas se både pigg och uppdaterad ut. Festivalchefen Birgitta Winnberg Rydh har än en gång bjudit in det belgiska kultkompaniet Les Ballets C de la B. De kör såklart sin uppmärksammade Pina Bausch-hyllning Out of Context som föll i god jord hos Nummers recensent vid Sverigepremiären på Dansens Hus för några veckor sedan. En annan bekanting är Edit Kaldor – den framsynta kommunikationskonstnären som senast i Göteborg byggde en hel föreställning på att chatta med publiken från scenen där hon satt med sin laptpop. 
Två inhemska godingar har kvalat in på festivalprogrammet. Först visas Gunilla Heilborns underfundiga retrohumor i dansteaterverket Alaska som hade urpremiär på Göteborgsoperan för ett år sedan. Sedan kommer performancegruppen Poste Restantes interaktiva The Dinner Club som sattes upp i de vackra lokalerna på Polska institutet Stockholm, ungefär samtidigt. Idén är att låta publiken delta i en iscensatt middagsbjudning inklusive vett och etikett-utbildning, där vad som helst kan hända.  Festivalen äger rum 20 – 28 augusti
 

År 2010 ser, i alla fall på pappret, ut att bjuda på en spännande operasommar. En av höjdpunkterna kommer alldeles säkert att bli Orfeus och Eurydike på Confidencen. Karolina Blixt var magnifik som kung Xerxes på Drottningholm 2007 och jag kan slå vad om att hon gör succé också i byxrollen Orfeus. Att se en opera i levande ljus låter som en sublim (eller kanske bara suddig!?) upplevelse, som jag hur som helst inte vill missa.
   Jag ser också fram emot Vadstena-Akademiens nygamla 1700-talsoperor. J A Hasse har knappt spelats i Sverige hittills, men jag har lyckats höra en stråkkvartett av honom och det var en mycket älsklig musik. Det ska bli spännande att för första gången höra och se en av hans uppemot hundratalet, en gång så populära, operor.

Min erfarenhet är att kvinnliga operaregissörer sällan gör en besviken, de har ofta en förmåga att tolka opera på nya sätt, av någon anledning. Därför vill jag gärna också rekommendera årets två sommaroperor i kvinnlig regi: Mozarts Don Giovanni på Drottningholm av Johanna Garpe och Puccinis Tosca på Svenska Operan av Märit Bergwall. Garpe är en rutinerad operaregissör och före detta svenskt kulturråd i London och Bergwall har gjort iögonenfallande uppsättningar i mindre sammanhang tidigare, bla med Opera Vox. 

Sommaropera brukar oftast sjungas av unga svenska sångare och så är det på de flesta scener även i år. Opera på Skäret och Dalhalla sticker ut genom att satsa på internationella sångare. Flera av dem har sällan eller aldrig framträtt i Sverige förut, vilket kan bli lite extra spännande för den som vill höra något nytt.

Ditte Hammar

Ditte Hammars sommaroperatips

Tosca av Giacomo Puccini, Hörsalen i Norrköping
Den dramatiska handligen i denna deckar-opera är framflyttad till en totalitär stat på 70-talet. Det passar bra, eftersom Tosca i original handlar om just den hemliga polisens brutalitet i Napoleontidens Rom. Regi: Märit Bergwall. Sångare: Margareta Ridderstedt, Sonny Walletin, John Erik Eleby, Göran Enegård, Dag Ridderstedt, mfl. Spelas: 8 -21 maj
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Tosca

La Finta Giardiniera av W A Mozart, Drottningholms Slottsteater
Snurrig är bara förnamnet på denna glada opera buffa som en 19-årig Mozart skrev till karnevalen i München. I Drottningholmsteaterns version i samarbete med Operahögskolan är historien moderniserad. Bland annat är Ramiro omgjord till en kvinna i manskläder, vilket ställer till ytterliga intressanta förvecklingar i finalens bröllopsscen. Regissör: Per-Erik Öhrn Dirigent: Mark Tatlow Sångare: Kalle Leander, Maria Demérus, Joel Annmo, Gunda-Marie Bruce, Katja Zhylevich, Vivianne Holmberg, Luthando Qave. Spelas: 30 maj-13 juni 

Star-cross’d lovers, Vadstena slott
Uppsättningen är en sammanställning av två tyska 1700-talsoperor:
Piramo e Tisbe av Johann Adolph Hasse och Romeo och Julia av Georg Anton Benda. Den romerska myten om Pyrramus och Tisbe sägs ligga till grund för Shakespeares Romeo och Julia. Båda historierna handlar om unga älskande som är förbjudna att få varandra. Benda och Hasse är relativt okända idag men ansågs som några av de största operakompositörerna under sina respektive livstider. Regi: Nils Spangenberg och Mattias Ermedahl. Dirigent: Olof Boman Sångare: Carl Ackerfeldt, Sofie Asplund, Gunda-Marie Bruce, Frida Jansson, Calle Lindén, m fl. Spelas: 23 juli- 8 augusti

Don Giovanni av W A Mozart, Drottningholms slottsteater
Den åldrande förföraren Don Giovanni (Don Juan) är still going strong. Här får han i Loa Falkmans skepnad såväl grevinnor som bondflickor på fall. Men hämnaren är inte långt borta. Och kanske kan man skymta ett uns av tvivel ibland även hos den gamle vivören själv över hans vilda livsstil? Regi: Johanna Garpe Dirigent: Mark Tatlow Spelas: 31 juli – 14 augusti
Uppdaterat. Läs Nummers recension av Don Giovanni på Drottningholmsteatern

Den tjuvaktiga skatan av Gioacchino Rossini, Läckö slott
Tjänsteflickan Ninetta har det inte lätt. Hon är hemligt kär i husets son, vilket inte visar sig vara direkt populärt hos hennes matmor. Dessutom har hennes far deserterat från armén och behöver hjälp. Som om det inte räckte blir Ninetta även dömd till döden (!) för att ha stulit en silversked. I själva verket är det en skata som flugit iväg med den. Regissör: William Relton Sångare: Karolina Andersson, Andreas Landin, Jon Nilsson, Daniel Frank, Karin Lovelius, Anders Kjellstrand, m fl. Dirigent: Simon Phipps/Johan Larsson Spelas: 10-31 juli

La Bohème av Giacomo Puccini, Opera på Skäret, Kopparberg
En av världens mest spelade operor. Ett gäng fattiga konstnärer ömsom festar, ömsom svälter under Paris takåsar. När ljuset slocknar möts sömmerskan Mimì och poeten Rodolfo. Regi: Alexander Niclasson Dirigent: Andreas Lönnqvist
Sångare: César Augusto Gutiérrez, Yana Kleyn, Ole Jörgen Kristiansen Spelas: 31 juli-22 augusti

Kärleksdrycken av Gaetano Donizetti, Skånska Operan, Bäckaskog Slott samt turné Den blyge Nemorino är hemligt förälskad i Adina. Som tur är dyker den sluge försäljaren Dulcamara upp på marknaden, försedd med kärleksmagi på flaska. Regi och svensk text: Ola Hörling Kapellmästare: Fredrick Haglund
Sångare: Hanna Husahr, John Haque, Tor Lind, Lars Martinsson, Emmi Christensen Spelas: 3 juli- 12 augusti 

Trollflöjten av W A Mozart, Dalhalla
Föreställningen är en vidareutveckling av förra årets Trollflöjten. Kampen mellan Nattens Drottning och översteprästen Sarastro är en vårdnadstvist i stor stil, kryddad med kärleksproblem, fågelfängare och övernaturliga väsen. Regi: Stein Winge
Sångare: Eir Inderhaug, Susanne Elmark, Klas Hedlund, Espen Fegran, mfl Spelas: 13 och 14 augusti 

Orfeus och Eurydike av C W Gluck, Confidencen
Orfeus får tillåtelse att hämta upp sin älskade hustru Eurydike ur underjorden, tack vare sin vackra sång. Men villkoret är att han inte får titta på henne. Då kommer hon att falla död ner och återföras till underjordens dödsrike. Föreställningen spelas i skenet av levande ljus, precis som på 1700-talet. Iscensättning: Per Arthur Segerström Koreografi: Bétina Marcolin Sångare: Karolina Blixt, Vivianne Holmberg, Jenny Ohlson. Dansare: Bétina Marcolin, Tiiu Kokkonen, Mikael Mengarelli
Spelas: 14-29 augusti

Om vi leker lattjolajbanlådan då. Vinterteater. Vårteater. Sommarteater. Höstteater. Tre hör ihop, ett ska bort. Inte så svårt. Ingen annan säsongs teater har så mycket gemensamma förväntningar på sig som sommarteatern. Ingen annan säsong har ens några gemensamma förväntningar. Den andra teatern är lite hur som helst. Men säg sommarteater och bilderna växer i huvudet innan man vet något om vare sig manus eller regissör.
   Sommarteater låter som smultronstrå. Det är bygder som går man ur huse för att spela bygdespel med nästan lika många på scenen som i publiken. Det är picknickfiltar och medhavt kaffe, myggsurr och sommarvindar eller pissande regn. Det är publik som aldrig sätter sin fot i en teatersalong men troget ser samma bygdespel år efter år efter år.

Det romantiska begreppet ”besjälad natur” får en ny dimension när naturen träder in som universums mest nyckfulla scenograf, en scenograf som vägrar släppa föreställningen efter premiär och ömsom låter ulldräktsklädda vikingar svettas ihjäl i gassande eftermiddagssolsken, ömsom tvingar in regissörer på scen i paus för att fråga publiken om de verkligen vill sitta kvar och se andra akten trots det plötsliga och ihållande hällregnet som börjat tränga igenom regnkläderna (som för övrigt oftare är designade för rörelse än för stillasittande teaterpublik).
   Fast på riktigt är inte sommarteatern alls så homogen som den kan verka när man börjar måla upp bilder för sitt inre. På riktigt är den som andra årstiders teater om än med kraftigt förhöjda värden vad gäller taklöshet, amatörer, lokala historier och antal personer på scenen.

Malin Palmqvist 

Malin Palmqvists sommartipslista 2010 

Ingmarsspelen, Nås
Karismatiske väckelsepredikanten Hellgum får 37 Nåsbor att lämna allt för drömmen om Jerusalem. Bygger på Selma Lagerlöfs roman om den sanna händelsen. Stål-Henrik (Henrik Ståhl) återvänder till sin barndoms trakter för att göra Ingmar. Spelas: 1-4 juli

De 39 stegen, Mellanfjärden
Hitchcockfilm blir teaterkomedi när Paula MacManus, Kalle Westerdahl, Linus Wahlgren, Christopher Wollter med fler äntrar scenen i det hälsinglandska fiskeläget. Spelas: 6-29 augusti 

Driver dagg – en annan historia, Skästrateatern, Järvsö träteater
Filmen Driver dagg, faller regn från 1946 bygger på Margit Söderholms roman med samma namn. Skästrateatern tar ett steg tillbaka och låter Söderholm möta Järvsö och Hälsingland där romanen med det snygga namnet utspelar sig. Spelas: 17-31 juli

Nya Karlsgårdsspelet,  Karlsgården, Järvsö
Ljus, ljud och inspelade röster ger en gårds tusenåriga historia nytt liv. Spelas: 7-21 augusti 

En midsommarnattsdröm Döda fallet, Ragunda
Platsen är smått magisk i sig. Här tömde Magnus Huss Ragundasjön och förvandlade Storforsen till Döda fallet. Vridläktarens långsamma karusell målar en smått överjordisk fond. Lägg därtill Shakespeare och Karl Seldahl som regisserar sin far Sven Wollter, samt Kim Anderzon, Anita Nyman, Maria Granhagen och ”löst folk från bygden”. Premiär? Midsommarafton förstås.  Spelas: 25 juni – 29 juli. 

Det susar i säven, Nordanåparken, Skellefteå
Barnboksklassiker som många nog känner igen i animerad form med naiv mullvad och bortskämd padda får nytt liv i Nordanåparken. Spelas: 12 juni – 15 juli 

Sången om Taråberg 2010, Skogsnäs
1980 vräks en ung familj grönavågare som ockuperat ett ödetorp. I närbelägna Skogsnäskollektivet berättas historien om torpet och människorna som ville bruka jorden. Repris från 2006. Spelas: 10 juli – 1 augusti

Vidundret – vad döljer sig under ytan? runt Storsjön, Jämtland
På den avlagda vägverksfärjan fraktas Estrad Norrs sommarsatsning Storsjön runt. Året är 1859, under ytan lurar ett odjur och på land lurar två herrar från Mineralbolaget i Sundsvall… Spelas: 4-14 augusti,

… lyckliga i alla sina dagar, Norrdans på turné
Koreograferna Charlotta Öfverholm (Sverige), Annabelle Bonnery (Frankrike), Linda Kapetanea (Grekland)  och Jenni Kivelä (Finland) skapar korta verk om kärlek som dansas utomhus till elektroakustisk livemusik av OLGA. Spelas: 19 juni – 31 juli.
Uppdaterat. Läs Nummers recension av … lyckliga i alla sina dagar…
 

Låt stå – en fars i en klass för sig, Teaterföreningen Bröt, Kalix
Dansande skolverksrepresentanter och arga mattanter möter varandra i en by där skolan är enda arbetsgivare. Det är bara det att barnen är utflugna … Spelas: 1-11 juli

Läs fler sommarkrönikor och sommartipslistor här

Underhållningsteatern på sommaren måste vara Sveriges mest konservativa konstform. I sommarfarsernas förlovade land har postmoderniteten aldrig ägt rum. Metateater, vad är det? Glöm kritik av könsmaktsordning och glöm föralldel queer. Här är det enbart goa gubbar och gummor från den tid när gränser var tydliga och krusbären svenska. Även om pjäserna är översatta. 

Nu kommer sommaren och därmed den tid då även en snobbig elitistkritiker får ge sig ut i busken och besöka de folkliga tiljorna. Något har trots allt hänt på senare år. Vallarnas friluftsteater i Falkenberg har varit den reaktionäre nostagitripparens och folklighetsjunkiens hemmaarena säsong efter säsong. Här har en viss förskjutning ägt rum. När sonen Lars Classon tog över manusförfattandet efter fader Krister Classon hoppade kalendern plötsligt fram från 1940-talet till 1970-talet. Även om pilsnertyperna fortfarande är grova så spetsas texten numera av ordvitsar och ironier som väl med lite god vilja ligger på Monty Python-nivå.

Eva Rydbergs Fredriksdalsteater gav sig häromåret på att spela Goldonis Två herrars tjänare, i relativt pietetsfull commediadräkt. Men man döpte förstås om den till Herrskap och tjänstehjon, för att skona den känsliga publiken.
   Men allt är inte konstnärliga framsteg i sommarteaterns förtrollade värld. Gunnebo slottsteater i Mölndal har genom åren spelat Molière och Goldoni, Tjechov och Holberg. Men nu: Vita hästen. Claes Malmbergs drömroll. Klockorna går baklänges. Det är väl bara att önska lycka till då.

Björn Gunnarsson

Björn Gunnarssons sommartipslista 

Antigone av Sofokles, Skillinge
Skillinge teater spelar riktig teater trots att det är sommar. I år blir det grekiskt ödesdrama, Antigone som maskspel i regi av franska Mariana Araoz från Collectif Masque. Spännande! Premiär 25 juni. 

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare. Berättarladan i Rottenros. Kommunpolitikerna i Sunne blir nog inte glada, de vill ha Fryksdalens Selma för hela subventionsslanten. Men alla andra kan bli desto mer leende i midsommarnatten när Oberon och Titania blir nordisk kung och sköldmö, och får dansa till Västanå teaters felor. Premiär 26 juni

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman, Marsvinsholms slott
Efter förra sommarens pladask i farsernas ankdam höjer Ystads stående teatersällskap återigen den litterära ribban. Johan Huldt är tillbaka i registolen, vilket borde borga för att Gossen och hans ömme fader blir både känsligt och humoristiskt uttolkade. Premiär 3 juli

Hamlet av William Shakespeare, Varbergs fästning
Det var med Hamlet teaterclownerierna började en gång. Nu anser 123 Schtunk tiden tillräckligt ur led för att ännu en gång pröva eftertankens kranka clownnäsor på prinsen av det ruttna kungadömet. Premiär 7 juli

Gruffet i hamnen av Carlo Goldoni
Krapperups sommarteater spelar Goldoni men flyttar gruffet från Chiozza till en rad västskånska hamnar. Regi Martha Vestin brukar betyda att det finns begåvningar i amatörensemblen och säkert handlag i iscensättningen. Premiär 9 juli, Arild (se länk för fler spelplatser) 

Spisa Strindberg – Min middag med August, Varbergs fästning
Teater Halland flyttar ut sin gourmetföreställning med tonsatta Strindbergstexter till Varbergs fästnings borggård. Regi och manus Agneta Elers-Jarleman. På borggården spelar man även sin fina barnmusikal Malla handlar. Premiär 22 juli 

Trampa inte på min tröskel av Albert Olsson, Harplinge
Min ungdoms läsupplevelse, den halländsk-skånske epikern Albert Olsson, har spelats av amatörer i hembyn Harplinge utanför Halmstad i flera somrar. I år får ensemblen professionell regihjälp, och tidsepoken byts från 1600-tal till 1200-tal. Premiär 30 juli

De dödas skrik – Nattfasor av Edgar Allan Poe. Malmö stadsteater Hipp
Mörka och stormiga nätter på Hipps innergård, när Malmö stadsteater gör en häxblandning av Poes bästa skräcknoveller. Huset Usher kommer att falla, svarta katter smyga längs takåsarna, och hjärtat skvallrar som alltid om dolska mord. Premiär 4 augusti


Hamlet av William Shakespeare, Kronborgs slott, Helsingör
Ensemble: Schaubühne, regi: Ostermeier, manusbearbetning: von Mayenburg. Mer behöver kanske inte sägas om årets Hamlet på Kronborg. Helsingør har aldrig varit mera värt en färjeresa. Premiär 17 augusti

Läs fler sommarkrönikor och sommartipslistor här

Teater Tribunalen är teatern med ett manifest. Ett manifest som liknar sin konstform vid en motståndsficka och ett vapen, som vill konfrontera sin publik hellre än att möta den och rasera broar hellre än att bygga dem. Nu arrangerar teatern, för sjunde året, festivalen 2 veckor i maj.
   – Vi ger plats åt andra grupper och experiment som öppnar för att testa olika idéer, säger Maria Edwall, producent på Teater Tribunalen till Nummer.

Festivalen vill också söka efter alternativ till traditionell teater och blanda olika former. De runt 25 olika programpunkterna blandar performance, kortfilmer, turboteater (start kl 08.00, premiär kl 20.00 samma dygn) med mera. Allt avslutas med Revolutionary slam som är som ett poetry slam fast med max en minut långa revolutionära texter. Maria Edwall vill själv gärna se anarkistiska performancegruppen TIR som består av Nina Jeppson, Indra Linderoth och Sarah Degerhammar och som gör ”en kakafonisk plakatprotest mot den liberala retoriken”.
   – Jag tycker att det är tre balla tjejer som gjort väldigt mycket och väldigt olika saker. Bland annat hade de en femtimmarsperformance här hos oss tidigare i vinter.

På Teater Tribunalens kontor har Iggy Malmborg just anlänt från Malmö. Luren går över till honom. Festivalen börjar den 13 maj, men redan idag 12 maj kl 07.00 påbörjade han en ensam vandring Hornsgatan 82-102. Han kommer att gå kvarteret kring Tribunalen fram och åter om och om igen utan att äta, sova, dricka, gå på toaletten eller pausa.
   – Man kanske får någon slags kris efter tre timmar, men om man går över den gränsen vad händer då?

Var fjärde minut fotograferar han sitt ansikte. Bilderna kan följas på storbilds-tv på Teater Tribunalen. Verket pågår som längst i två dygn. Sedan ska Iggy Malmborg återvända till Malmö för att spela i sin slutproduktion på Teaterhögskolan. Hela dagen Hornsgatan 82-102 är del tre i en serie:
   –  Alla verk försöker hantera en slumpmässig dramaturgi – vad händer när det inte är jag som bestämmer att det är slut utan kroppen som gör det?

Festivalen pågår 13 – 23 maj. Här hittar du hela programmet.

Våren 1967. Jag åker till Ystads vackra gamla teater för att se Brita Borg i sin första roll på Riksteatern. Call Me Madam. Vilken lycka att få se min stora idol. Föga anade jag då att jag 34 år senare skulle sjunga duett med henne i en av melodierna ur musikalen: ”Jag hör sång fast ingen sjunger här – träden grönskar fast de kala är…” 
   Nu har rösten tystnat.

Själv började jag arbeta på Riksteatern direkt efter scenskolan sommaren 1967 i titelrollen i Styrman Karlssons Flammor. Det var på den tiden man spelade ett par månader i Sveriges folkparker juni, juli, augusti. 55 föreställningar blev det.
   I augusti var det också kollationering på den israeliska musikalen Kungen och skomakaren i regi av Ivo Cramér. I den skulle Brita göra sin andra huvudroll. Jag skulle få stå på samma scen som min idol.

Jag fick tunghäfta – visste inte om jag skulle våga säga Du till henne – bugade mig artigt när jag såg henne och vi åkte ut på turnén utan att ha särskilt mycket kontakt med varandra. Jag fick senare veta att hon inte trivts med rollen. ”Jag stod mest och stöttade kulisserna” var hennes kommentar.
   Men det blev en ny folkparkssommar 1968 och jag åkte ut med Brita i Annie Get Your Gun. Hon hade huvudrollen, själv gjorde jag subrettrollen Tommy Keeler. Vilken Sommar! Det kamratskap som uppstod mellan oss två höll i sig till vår sista turné tillsammans 2001. Mer om denna senare.

Sommaren och Hösten 1968 Spelade vi ”Annie.” Brita och jag umgicks 25 timmar om dygnet kändes det som. Vi tog långa skogspromenader – speciellt när turnén var i Norrland, som ju Brita älskade. Vi gick en mil in i skogen, rökte tre cigaretter var på raken, gick tillbaka till stan – och kände oss så friska! (Vi slutade sedermera att röka – både Brita och jag.)
   Jag fick jobb i Riksteaterns Örebroensemble 1970, stannade där i tio år och varje gång Brita gästspelade på Hjalmar Bergmanteatern bad hon om att få sitta på min logeplats. Vi bjöd henne på middag vid varje besök, men hon var mycket noga med att ta reda på vem mer som var bjuden.
   Jag kände Brita ganska väl då – så vi behövde aldrig be någon att inte komma!

Den fruktade recensenten Carl Hammarén på Nerikes Allehanda sammanställde en revy om Karl Gerhard  – Och så kom det en gosse – som hade urpremiär i Örebro 1975 och som året därpå gick ut på Riksteaterturné med en annan ensemble där Brita fick göra sina nummer signerade KG.
   Det gick några år. Sommaren 1988 var det dags med en ny folkparksturné. Oh Mein Papa med 12 primadonnor på scenen. Lil Terselius, Tomas Bolme med frun Elisabeth, Busk Margit Johnsson,  Mimmo Wåhlander, John-Erik Jacobsson, Charlotte Ardai, Peter Sjöquist, Jörgen Mulligan, Bengt Strandberg, jag själv och som Kockan: Brita Borg!

Vilket gäng – vilken turné! Det pratas om den fortfarande. Busk Margit blir alldeles lyrisk när jag nämner Oh Mein Papa.
   Till millennieskiftet 2000 gjorde jag Maltes Revy – genom hundra år – som speglade vad som hänt i Sverige under 1900-talet. Jag lyfte fram från varje decennium en revymakare – Emil Norlander, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Povel Ramel, HasseåTage, Hagge Geigert med flera.
   När vi var i Arjeplog – kom Brita och Stig och såg föreställningen. Jag trodde hon skulle kissa på sig när jag kom in som ”Fat Mammy Brown.”

Efteråt kom hon in i logen och undrade: ”Varför får inte jag vara med i dina revyer?” ”Vem har sagt det?” svarade jag. Det är bara att jag lägger in ett förslag till Riksteatern om att du och jag gör ett program tillsammans. Brita skulle fylla 75 – jag själv 60 och pianisten Hans Granström 50.
   Det blev Jubilarerna – roller vi gjort och roller vi aldrig fick göra. Vi hade bland annat med balkongscenen ur Romeo och Julia – eftersom Brita och jag aldrig fått tillfälle att spela i den – men nu tog vi chansen. Det var jag som stod på balkongen för Brita hade genomgått en knäoperation som hade misslyckats – så numera gick hon med rullator.
   Första musikaliska repetitionen sjöng Brita ”Utsikt från en bro” av Karl Gerhard.

Tårarna strömmade ner på mina kinder – jag tänkte – skall jag få höra den här sången varje kväll i nästan ett år. Föreställningen var Riksteaterns mest bokade turné. Men ödet ville något annat.
   I Karlstad mådde inte Brita så bra. Hon åkte in på lasarettet och gick igenom en magnetröntgen. Den visade att hennes lungcancer hade börjat sprida sig efter den tidigare operationer. Vad göra? Jag ringde till en annan god vän och underbar arbetskamrat – Anna Sundqvist som kom till Kumla och såg Britas sista föreställning den 20 november. Sedan bytte vi ut Britas nummer mot Annas nummer och tre dagar efteråt fortsatte turnén och avslutades i Slite på Gotland, där jag gick i pension den 20 april 2002.

Förra sommaren var jag på besök på Öland. Jag letade upp Brita och Stigs adress i Löttorp – men Brita hade blivit förflyttad till ett äldreboende – dit jag tyvärr inte kunde ta mig.
   Tack Brita för allt du gett mig och för alla goda minnen som vi delade på.