En röd, en gul, en vit vätska. Så här i efterhand, när jag ligger under en jättelik böljande vit kjol och ser något rött rinna i en rännil längs bar hud däruppe är jag fegt nöjd med att jag valde att inte dricka upp den färgglada drink i provrör som vi besökare tilldelades innan vi leddes in till det här svarta scenrummet på Moderna Dansteatern.
Endast 18 är vi som får se en av kvällens tre föreställningar av danske koreografen Palle Granhøjs dansinstallationsverk (i samarbete med designern Per Victor) med den danstypiskt kryptiska titeln W [doubleyou] – Undertow. Underströmmar? Helt klart. Antagligen livsfarliga. Välkommen till dansen i underlandet.
Här vänds det upp och ner på det mesta, inklusive publiken. Via den intima titten under kjolen bjuds vi in i en mystisk värld av sinnligt, sensuellt, äckligt, naket, vackert, skrämmande, svindlande.
Ändå känner jag mig aldrig alltför obehagligt utsatt, trots att jag ligger på golvet med en naken dansare krängande ovanför ansiktet med endast en glasruta emellan. Jag får en känsla av något som vill mig väl samtidigt som det kanske vill mig lite ont.
Det är en komplicerad historia att ge rättvisa i text, eftersom Granhøj och hans halsbrytande hårda och utlämnande mjuka dansare (Maxime Jo-Bech McGosh, Carina Raffel, Kristoffer Andrup Pedersen) så uppenbart vill försätta oss i ett tillstånd bortom ord, låta underströmmarna ta oss bara.
Men föreställ dig en gungande perspektivförskjutning, en galen magisk värld som pågår ovanför dig. En videoinstallation fast live, en freakshow av levande kroppar i formalin, ett foster svävande i en mage, en resa in i ditt eget inre, in yer face-dans med skräckel, kroppsvätskor, altfiol och sång.
Det går inte att värja sig mot strömmen av känslor och associationer i denna obegripliga rit, detta spa för intellektet – vågar du låta din hjärna masseras? Rymdmonster, födelse eller död, kärleksblöta kyssar eller sylvass ögonondska, flipperspel, moln, vattenväxter, kött, själ.
Ja, jag blev lite flummig i skallen där ett tag. Undrar igen vad som hade hänt om jag dessutom hade svept den där provrörsshoten, när jag vinglar på sjösjuka ben ut på verklighetens regnpiskade Skeppsholmen. Med mental mjölksyra pirrande i mitt inre.
Loading ...
